To all the boys I've loved before av Jenny Han

 
Jag har hört väldigt mycket om Jenny Han de senaste åren. De flesta verkar gilla henne, somliga tycker att hon är ganska platt och banal... jag har inte kommit mig för att skaffa mig en egen uppfattning ännu, boken som de flesta pratar om (The summer I turned pretty) har en så fånig titel att jag inte kan bringa mig till att plocka upp den... men så såg jag att denna dels ska bli film snart och dels kommer ut på svenska inom kort. Så varför inte! 

Jag började lyssna på den, men inläsningen var så teatralisk att jag tappade fokus totalt och gick över till tryckt version ganska snabbt. Bättre så, definitivt. 
 
Lara Jean Song Covey är en halv-koreansk, halv-kaukasisk amerikansk tjej. Hon bor tillsammans med sin pappa och sina systrar Margot och Kitty (här började Anne Frank-larmet gå) som hon står mycket nära. Det är snart dags för Margot att resa iväg till college i Skottland och detta skapar en hel del revor i vardagen. Margot gör slut med sin pojkvän, grannkillen Josh, som även Lara Jean varit förälskad i. En dag visar det sig att Josh har fått ett kärleksbrev som Lara Jean skrev till honom för längesen och Lara Jean upptäcker att alla hennes osända kärleksbrev som låg i en turkos hattlåda som hon fått av sin avlidna mamma är borta. Det visar sig snart att alla fem killar som breven var adresserade till har fått breven som aldrig, aldrig skulle ha lämnat Lara Jeans ägo. 
 
En av killarna som får ett brev blir smickrad och glad och indragen i en sorts förklädeshistoria - med ännu ett Anne Frank-namn i högsta hugg! 
 
Sedan blir det hela ganska rörigt, ganska gulligt, ganska romance och ganska förutsägbart. Och ganska underhållande, det ska sägas. Jag kommer antagligen att läsa de övriga två böckerna i serien, P S I still love you och Always and forever, Lara Jean - men inte riktigt än. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här
 

Fem svarta höns av Nevil Shute

 
Detta var sista boken jag behövde klämma för att bli klar med Bokutmaningen 2016 och punkten En bok din mamma rekommenderat. Mamma har pratat om denna länge men jag har väl känt på mig att det inte riktigt är min sorts bok. Och det kan jag inte säga att det är heller, men jag kan fortfarande uppskatta att det är en bra och välskriven roman. Den är bara lite lång. Och långsam. Och så. 
 
Boken börjar med att en ung kvinna i efterkrigstidens London, Jean Paget, får reda på att hon har ärvt massor av pengar. Hon bestämmer sig för att lägga en del av pengarna på att anlägga en brunn i Malaya, där hon spenderat tid under kriget. Vi får sedan följa hennes minnen ifrån den tiden, dels som krigsfånge och dels som del av ett malayiskt samhälle och till slut när hon återvänder till England. 
 
Och till slut, i "nutid" har hon fått sina pengar och reser åter till Malaya för att bygga brunnen. Hon får reda på att en man hon träffade under sin första tid där, Joe Herman som var den som stal titelns fem svarta höns och dömdes till döden för brottet, har överlevt sitt straff och åkt till Australien. Hon reser dit för att leta rätt på honom - det är bara det att han i sin tur har rest till England för att leta rätt på henne. 
 
Så ja. Mycket romantiskt och väldigt l å n g s a m t - men en fin berättelse ändå, som hade kunnat vara 150 sidor kortare. Ja, jag vet, jag säger så ganska ofta ;-) 
 
Och den historiska aspekten är väldigt, väldigt intressant. Trots att jag har läst en kurs i Post-Colonial Fiction just i England vet jag nästan ingenting om Malaya. Nu vet jag mycket mer! 
 
 
 
Det är inte så lätt att hitta andra som har skrivit om boken på svenska, men det finns en hel del engelska recensioner om man googlar på A town like Alice, som den heter på engelska och som väl är en betydligt klatschigare titel. Den har blivit film också och fick då den upplyftande svenska titeln Våld i Malaya
 
Jag kan heller inte hitta den på svenska på någon nätbokhandel, men jag läste den på engelska och den är inte svår. Här eller här kan man klicka hem den. 

2016: 320 - Ensamvarg av Sara Dalengren

Jag har ju pratat ett tag om att jag behöver vidga mina vyer och inte vara rädd för fantasy och liknande genrer som jag "tror" inte kommer att vara min grej. När jag fick chansen att anmäla mitt intresse för att läsa Ensamvarg av Sara Dalengren, en av skribenterna i ypperliga bokbloggen Beas bokhylla, hoppade jag således på erbjudandet - men inte bara för att jag behöver brancha ut, utan även för att omslaget var så otroligt lockande. Jag menar - har ni sett något så snyggt? 

 

Att recensionsexet sedan anlände i brevlådan tillsammans med tre chokladpraliner... alltså, det är ju bonuspoäng på en gång! Föredömligt beteende! ;-) 

I kombination med detta är det ju Fantasy och övernaturligt som gäller i Temaläsning 2016 för oktober - så timingen var ypperlig! Och jag är glad att jag läste, för jag tyckte väldigt bra om boken och hade väldigt roligt under läsningen. 

Miriam är thrillerförfattarinna som skriver makabra romaner som kan sätta skräck i vem som helst. Hon är nyskild från Bengt och bor numera ensam i sin stuga ute på landet i Västergötland. Det är ett ganska stillsamt och ensamt liv - men det förändras hastigt när hon förbarmar sig över och hjälper en skadad man i skogen. 

Jonathan, som mannen heter, visar sig nämligen vara en hamnskiftare, eller skepnadsskiftare. Hans andra skepnad är av vargform, och han har flytt från sin flock som av någon anledning som vi ännu inte vet har dömt honom till döden. Kvinnan som skulle utföra dödsstraffet har av någon anledning skonat Jonathan, och nu befinner han sig hos Miriam i exil. Men kan han verkligen känna sig säker? 

Parallellt följer vi Jonathans tidigare flock, kvinnan som hade fått uppdraget att mörda honom på uppdrag av sin bror, alfahannen. Vi får även veta mer om Jonathans bakgrund och familj. 

Och det är spännande, lagom rafflande, lagom romantiskt och väldigt underhållande. 

Det ska komma fler böcker om Flocken, och jag ser fram emot att få reda på mer. Det känns även väldigt bra att ha läst en fantasy-romance och verkligen gillat det!