Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

 
      
 
Det är några veckor sedan jag blev klar med denna nu, och jag har satt mig ner för att skriva om den flera gånger men det är så otroligt svårt för det är så mycket av allt. Den blev framröstad (bland mina förslag på tema surrealism) i en av mina bokcirklar till förra månadens bok, och jag blev glad eftersom jag ibland behöver en push för att komma mig för att läsa böcker, även sådana som jag har haft på läslistan i flera år. Som denna...! 
 
Det är trettiotal i Moskva när Djävulen dyker upp, förklädd till professor. I hans följe finns ett antal märkliga och djupt fascinerande människor, samt en stor svart katt som dricker vodka och röker cigarr. Invånarna i staden, i det djupt ateistiska Sovjetunionen, drabbas av panik. Underliga saker börjar hända och kaos uppstår. Parallellt följer vi en berättelse om Pontius Pilatus och hans våndor kring Jesu dödsdom. 
 
Det är bisarrt, surrealistiskt och alldeles underbart. Jag var ganska perplex och lagom konfys boken igenom, men det gör liksom ingenting. Språket är så fantastiskt, det är en otrolig blandning av infallsvinklar och perspektiv och ger så mycket att fundera på. 
 
Jag har läst många recensioner och foruminlägg som argumenterar för att detta är den största läsupplevelsen någonsin och ja, jag förstår precis vad de menar. Det var som sagt några veckor sedan nu, men jag bär den fortfarande med mig och kommer säkerligen att läsa om den framöver. Strålande. 
 
Här finns en tolkning till musik som jag ännu inte hunnit se, men jag länkar den här i förhoppning om att komma ihåg att titta nästa gång jag får lite tid över :-) 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! Jag lyssnade på delar av den på Storytel, i trevlig inläsning av Tomas Bolme. 

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

 
 
Jag har haft två, om inte tre, böcker av Dostojevskij i hyllan i många herrans år, men det har inte blivit av att jag har läst någon av dem. Har nog trott att jag inte är smart nog för att klara av sådant svårt. 
 
Men vet ni vad? Det var inte svårt att läsa Brott och straff. Inte alls. Lite jobbigt kanske eftersom allt är så smutsigt, gult och ångestfyllt - men så otroligt bra
 
Ni känner ju till berättelsen. Raskolnikov, en utfattig före detta student i St. Petersburg mördar en pantlånerska då han tänker sig att det ska lösa hans och familjens ekonomiska problem. Men det går inte riktigt som han tänkt sig då han blir påkommen av hennes syster och tvingas mörda henne också. Han kommer dock undan från brottsplatsen, och en stor del av romanen fokuserar på hans moraliska våndor. Dels anser han sig själv vara en sorts Napoleonfigur, som står över moraliska regler och lagar och som egentligen inte kan lastas för det han gjort. Dels blir han svårt febersjuk efter brottet då han drabbas hårt av minnena av mordkvällen. 
 
Långsamt inser han hur som helst vidden av vad han gjort, och jag tror inte att någon känner att jag spoilar något om jag berättar att han i slutändan bekänner och får sitt straff. 
 
Vid sidan om detta finns förstås en hel drös andra personer - det är trots allt rysk litteratur vi pratar om - men jag ska inte gå in så djupt på det. Läs själv! Det finns både kärlek och vänskap och förföljelse och intressanta vändningar och... ja, allt! 
 
Jag är så glad att jag vågade mig på något som jag inte trodde att jag skulle fixa - men inte bara fullföljde utan verkligen älskade också. Karaktäriseringen är helt otrolig, våndan och ångesten så väl beskrivna... ja, jag är såld. Det blir mer Dostojevskij för mig. 
 


 
Boken finns att köpa här eller här - eller som e-bok och ljudbok i diverse appar nära dig! Jag lyssnade på ett rejält stycke mitt i och det funkade bra. 

En liten bit ur Brott och straff

 
Jag bara måste dela med mig av detta oerhörda stycke: 
 
"Hans ansikte, som var mycket fräscht och rentav vackert, verkade trots allt yngre än en fyrtiofemårings. Som två kotletter inramade de mörka polisongerna detta ansikte; de satt där, mycket välansade och täta, ovanför en blank, ljus, välrakad haka. Inte ens håret, som för övrigt var lätt grånat och som blivit lagt och ondulerat hos frisören, gjorde det där löjliga eller komiska intrycket som ondulerat hår brukar då det oundvikligen får den ondulerade att se ut som en tysk som skall ingå i det äkta ståndet." 
Fantastiskt!