2016: 167 - Mio min Mio av Astrid Lindgren

 
 
Ingen är mer förvånad än jag över faktumet att jag inte läst Mio min Mio förut. Jag har läst början, då den fanns med i en antologi som heter Sagorna som jag hade när jag var liten. Så Bo Vilhelm Olsson och Vanadislunden och tant Lundin i fruktaffären är alltså inte helt obekanta, men jag har aldrig läst hela berättelsen. 
 
Förrän i söndags! Äntligen! Mio och Jum-Jum fick vara mina följeslagare på en varm och skångrig buss på väg till frissan, och lite grann i största allmänhet på Backaplan också. Och det är ju en helt underbar berättelse. Förstås. Och ska man lyssna på Astrid Lindgrens böcker ska de naturligtvis vara författarinläsningar, och det är detta. 
 
Så fint och så bra. Riktig och välförtjänt klassiker! 
 
Och innan du frågar - nej, jag väljer att inte ge mig in på några teorier om död och elände. Jag tar detta som en fin fantasiberättelse, så var det bra med det :-) 

2016: 164 - Madicken av Astrid Lindgren

 
 
Naturligtvis behöver jag inte skriva särskilt mycket om en klassiker som Madicken - de flesta har väl redan läst den, och det har naturligtvis jag också. Men det är underbart trevligt att lyssna på Astrid Lindgrens egna uppläsningar, och att återhöra en berättelse som man kunnat nästan utantill tidigare i livet men nu inte har hört på ett tag. 
 
Vissa saker tar man ju till sig på ett annat sätt som vuxen, också. Jag kommer inte ihåg att jag som barn reflekterade särskilt över Madickens föräldrars olika inställning till farbror Nilsson, till exempel, men det gjorde jag nu och tar naturligtvis pappans parti - han tycker att det är nyttigt att hans barn får träffa alla möjliga sorters människor, även sådana som går på krogen på lördagar och dansar med sin fru i köket till Kom Adolfina. För farbror Nilsson är ju ingen farlig gubbe, tvärtom. 
 
Så ja, en härlig stund under korsord och promenad, utan tvekan!