När svenska pojkar började dansa av Karolina Ramqvist

Detta är Karolina Ramqvists första bok - det är en essäsamling, och den kom ut 1997. Det handlar om musik, musik, musik - i ett antal olika kontexter, på ett antal olika platser. Vad de alla har gemensamt är att det känns som om du är med. Jag var inte i närheten av att vara med på den tiden, jag var 15 år och välartad och lyssnade på britpop och Beatles hemma i flickrummet. Men precis som med Alltings början så känns det så bisarrt... bekant. 
 
Fast... inte allt. Vissa bitar går precis rakt över mitt huvud - ibland kan jag knappt googla fram vem artisten som behandlas är. Men det är väl det som är det fina i kråksången - då får man hoppa över! Och så landar man någonstans där det känns alldeles hemma igen. Underbart! 
 
På sina ställen blir det lite pretentiöst och högtravande. Inte för att jag kan säga något om det, jag var också pretentiös när jag var 21 (okej, kanske lite när jag är 34 också) - men det gör egentligen inte så mycket. Det fina med textsamlingar är ju att det går att ta en bit i taget. 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Rikets sal av Jesper Rönndahl, Nanna Johansson, Kringlan Svensson, Josefin Johansson och Valle Westesson

 
 
Enligt biblioteket var detta en sorts serieroman av min store favorit Jesper Rönndahl - det visade sig vara ett helt kollektiv, som tidigare drivit en humorsajt som hette just Rikets Sal - vilket helt och hållet gått mig förbi. 
 
Och detta är en salig röra, alltså. Ett stort, tjockt album där det pågår alldeles för mycket på varje sida för min lilla hjärna tre veckor före semestern... 
 
Dock finns det många guldklimpar också! Men det är inte ett album som i alla fall jag kan sträckläsa som jag annars gärna gör med liknande utgåvor - den ska nog inköpas och placeras på soffbordet för upplockning med mer eller mindre jämna mellanrum istället. För mig var det för tröttsamt. 
 
 
 

Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten

 
 
Jag lyssnade på denna förra helgen, medan jag pysslade med ett och annat hemmavid och det är en fröjd att lyssna på Bodil Malmstens egna inläsningar av sina böcker. Så fint, så... öppet och ärligt, på något vis. Jag har sagt det förut men jag säger det igen - det är för synd att jag inte fick upp ögonen för Malmsten förrän efter hennes bortgång. 
 
Detta är, precis som titeln avslöjar, den sista boken från hennes älskade Finistère. Av olika skäl skall hon flytta till en lägenhet i en stad nära Nantes, och hon är allt annat än glad över det. Blandat med dessa funderingar finns samtal med Madame C om vem av dem som bör skriva en erotisk roman, om rörmokare och andra hantverkare, om internetleverantörer och trädgården. 
 
Det är lite bittert på sina ställen, men det blandas upp med ljusare stunder. Och hur det än är så är det rakt, ärligt, enkelt och okonstlat. Så, så fint. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här - men jag föreslår att du lyssnar. Det är underbart.