Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell

Jag har hört talas om den stora värmeböljan i London 1976. Det är en sådan där sak som "alla vet", även de som inte var med om den. Lite som fotbolls-VM 1994 och snödagen i Göteborg i november 1995, som mina kollegor födda en bra bit in på nittiotalet gärna pratar om. Och jag vet såväl var vi befinner oss i boken, i Islington, och kan föreställa mig hur det känns i någorlunda centrala stan när det inte har regnat på flera månader och temperaturerna bara kryper uppåt... ja, jag är ju nu inte så förtjust i värme. 
 
En dag berättar den pensionerade Robert Riordan för sin fru Gretta att han ska gå ut och köpa tidningen. Det är bara det att han aldrig kommer tillbaks. Deras tre barn får flocka till London, Monica, Aoife och Michael Francis - alla med egna teorier om vad som har hänt, men ingen med någon aning om att modern kanske sitter på förklaringen... 
 
Jag gillar att O'Farrell lyckas hålla sin skildring ganska odramatisk och lågmäld. En familj i kris, i en värmebölja, hade kunnat bli rätt rörig och hetsig. Men det blir bra, jag gillar verkligen boken. Jag tyckte kanske inte att den var så våldsamt spännande - eller kanske är det snarare att jag inte blev så trollbunden att jag engagerade mig jättedjupt. 
 
Men det är en fin bok och jag ser fram emot att läsa mer av Maggie O'Farrell! Jag gillar det där typiskt irländska, särskilt när det förpassas till andra ställen - jämför eventuellt med ett par Marian Keyes som utspelar sig i London och New York. Läs gärna O'Farrell, du kommer inte att ångra dig :-) 
 
 
 
Du kan köpa boken till exempel här eller här

Ja till Liv! Liv Strömquists ABC

 
 
Som sagt så läste jag flera album av Liv Strömquist tätt inpå varandra - och har lite svårt att hålla isär dem. Så även nu - och nu har det ju gått lite tid dessutom eftersom bloggen inte ville funka i helgen, när jag faktiskt hade tänkt skriva. 
 
Nåväl. Precis lika strålande som Einsteins fru - jag minns inte nu om det är i detta albumet som Eva Braun har tjejmiddag, men det var så vansinnigt kul att jag höll på att ramla över soffkanten. Så, så bra. 
 
 
 
 
Albumet finns att köpa till exempel här eller här

De oroliga av Linn Ullmann

En sak ska sägas på en gång - jag har aldrig sett något av Ingmar Bergman, förutom möjligen någon dramatisering på tv av... någonting. Men jag kan inte minna mig om vad det skulle vara, i så fall. Däremot är han ju en person som är omöjlig att inte åtminstone känna till. Mina dramalärare, från England och USA, hade betydligt bättre koll på honom än vad jag har och hade. 
 
Liv Ullmann har jag aldrig sett i något heller, även om jag ofta tänker att jag måste se Utvandrarna. Och Linn Ullmann känner jag bara till namnet, så att säga. 
 
Trots denna kassa bakgrundsutbildning har jag varit otroligt intresserad av denna boken sedan den kom - och till slut kunde jag ladda ner den från biblioteket. 
 
Formen är ganska fri, det finns element som närmast liknar streams of consciousness om barndomen, det är intervjubitar med Ingmar Bergman på kassett, det är fina känsloskildringar som jag tycker är imponerande objektiva, eftersom det är en ganska beklämmande och upprörande bok. På ett skickligt vis lyckas Ullmann hålla den både osentimental och mycket känslosam. 
 
Det är en underlig barndom och uppväxt att läsa om - det är ju hela tiden tydligt att det är två världsstjärnor som är föräldrar till Linn, men det är liksom som om hon inte riktigt förstår det. Och så är det ju - den egna sitsen förstår man sig ofta inte alls på förrän man får ta steget utanför och titta in. 
 
Mycket bra - och säkert ännu bättre för dig som kanske har bättre koll på legenden Bergman! 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Västmanländskan, ...och dagarna går, Just nu just här
 
Boken, som nyss har kommit i pocket, finns att köpa t.ex här eller här