Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Jag fick tips om denna från diverse olika håll, och även om det inte riktigt är min grej tyckte jag att det lät kul att få läsa lite om samisk kultur ooch folktro, så jag gav den en chans. 
 
Det började inte bra, tyvärr, då uppläsningen lät som högläsning i tredje klass, med vartenda bokstav uttalad och helt utan flyt. Sedan fortsatte det inte speciellt bra heller, för redan efter någon timme hade jag noterat flera språkfel som bara inte ska få finnas i en utgiven bok. Vad sägs om "knivvass" och "blixtstilla", och lite längre fram "jag hade varken känt mig som något av det"? Nej, det lirar ju inte för mig. 
 
Sedan tycker jag att det är förutsägbart och ganska tråkigt, ibland onödigt brutalt och ofta extremt övertydligt. Mitt i en dödskamp kommer meningen: "Jag har aldrig dödat ett djur. Jag vill inte att djur ska dö för min skull, det är därför jag har valt att inte äta kött." Jaha du. 
 
 
Sedan tycker jag att man måste fundera lite grann på det här om att berätta en minoritets historia. Ungefär samtidigt som jag lyssnade på denna höll jag på med En halv gul sol, där det diskuteras om det verkligen är rätt att den vite mannen ska berätta Nigerias och Biafras historia. Här kan man diskutera om det är rätt att en svenska, helt utan kopplingar till Sápmi, verkligen ska berätta om samernas historia, kulturhistoria och förtryck. Jag tycker inte att det är så fräscht. 
 
Ingenting för mig, alls, alltså. Men boken finns att köpa här eller här, om du vill prova!