2016: 299 - Vi av Kim Thúy

 
Kim Thúy är en ny bekantskap för mig. Jag har nog sett hennes tidigare böcker på diverse bloggar, men det har inte blivit att jag har läst henne själv. Nu fick jag den fantastiska chansen att vara med på livesession med Kulturkollo Läser och författaren på Bokmässan förra söndagen, fina Sekwa skickade mig en e-bok och jag sträckläste den under en sen kväll och tidig morgon. 
 
Det var en helt fantastisk timme i R3, den där stunden förra söndagsförmiddagen. Jag svävade därifrån på moln! Nåja. Det kändes så. Denna enorma energi som kommer ur denna lilla kvinna är oslagbar!
 
Och det är boken också. Kim Thúys språk är olikt något annat - det är så vackert, så väl avvägt, så minimalistiskt men så målande. Jag kan inte jämföra det med något annat - det är verkligen utsökt, vilket är ett ord många av oss använde för att sammanfatta boken med ett enda ord. 
 
Bao Vi, bokens huvudperson, är ensam flicka i en familj med tre bröder. Hon flyr till Kanada från Vietnam tillsammans med sin mor och bröderna - fadern stannar i Vietnam, trots att han varit fängslad under kriget. Väl i Kanada måste de anpassa sig till det nya landet och levernet - Vi anpassar sig kanske lite väl mycket, enligt familjen. Hon har stort stöd och inflytande av sin moster, och tack vare henne blir Vi en modern kvinna med en framgångsrik karriär inom juridiken. När hon en dag får chansen att återvända till hemlandet träffar hon Vincent.
 
En ljuvlig berättelse med starkt feministiska undertoner. Jag kommer att läsa Thúys tidigare romaner så fort jag bara hinner - hon är remarkabel. Översättaren Ulla Linton fanns också med under vårt möte, och hon ska ha en stor eloge för denna underbara text.  

C'est quoi, Sekwa... herregud!

Jag fick en uppenbarelse igår. 
 
Och fattar nu varför Sekwa Förlag heter Sekwa. 
 
För att de ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Och Sekwa är det fonetiska uttalet på C'est quoi, som på franska betyder "vad är det". 
 
Och jag har gått omkring och trott att det var ett helt random ord, eller kanske sammanfogning av namn eller något. 
 
Hepp! Polletten ramlade alltså ner till slut. Så pinsamt. 
 
Medan ni hämtar er kan ni ju titta på denna fina boktrailer från just Sekwa, om underbara I väntan på Bojangles som jag skrev om häromdagen! 
 

2016: 101 - I väntan på Bojangles av Oliver Bourdeaut

Åh, denna underbara lilla roman! Så full av charm och humor - men även mörker. En riktig saga - en riktig pärla. 
 
En pojke växer upp med sina föräldrar. Och en trana, Mademoiselle Umbärlig, som husdjur i den stora våningen, där pappan gjort om det rutiga golvet till ett damspel med en massa kuddar, och där mamman får ett nytt förnamn varje dag, och där föräldrarna dansar slowfox, allra helst till Mr Bojangles. Det är bara den skivan som får spelas på grammofonen - till annan musik finns en hifianläggning. Bara Bojangles. 
 
All post slängs i en stor hög i hallen, som man kan hoppa i. Den är alldeles mjuk! Och med jämna mellanrum kommer föräldrarnas vän Senatorn på besök och dricker cocktails. 
 
De har ett slott i Spanien, endast eftersom modern försökte imponera på någon på en middag någon gång och ljög om att de hade ett. Så då fick de ju köpa ett. 
 
Men en dag ringer skattmasen på dörren och tillvaron riskerar att rasa. Mamman glider in i sinnessjukdom, och blir till slut inlagd. Men hon trivs inget vidare med sjukhuslivet - för lite jazz, för lite vin, för lite skratt - så pappan och sonen får formulera en plan för att försöka få hem henne igen. 
 
Och på den vägen är det. 
 
Ja, charmigt, humoristiskt men med en touch av melankoli. Så himla fint.