Lilla Berlin #1 - So last year, #2 - Mina vänner, #3 - Leva life, #4 - Cute overload och #5 - Netflix and chill av Ellen Ekman

 
   
 
      
 
Jag ska inte bli långrandig här, men ville ändå skriva ett samlingsinlägg då jag mer eller mindre plöjde alla Lilla Berlin-albumen för några veckor sedan. Otroligt träffsäkert - de är baserade på Möllan i Malmö, har jag förstått, men jag kan se vissa paralleller med vissa delar av Göteborg *host Majorna host* och jag vågar lova att den som har koll på Södermalm i Stockholm och Shoreditch i London gör detsamma. Fantastiskt roligt och tänkvärt - missa inte! 

Berättelser från Engelsfors

 
 
Jag visste ju att denna fanns - men hade på något vis glömt bort den. Dessutom trodde jag ju till ganska nyss att jag absolut inte under några omständigheter kunde läsa serieromaner, så det har väl lite med det att göra. Dock önskar jag verkligen att jag hade läst den närmre inpå Cirkeln-trilogin, för jag får villigt erkänna att jag har glömt lite vem som är vem och hur de är relaterade och vem som dör när, och sådär. 
 
Men med det sagt - nog kunde jag uppskatta berättelserna ändå! De är distinkt Strandberg-Bergmark-Elfgrenska och teckningarna av Kim W Andersson, Karl Johnsson och min favorit, Lina Neidestam, är såklart fantastiska. Kul med lite nya perspektiv på några av de berättelser som är fräschare i minnet också. Så himla kul idé! 
 
 
Albumet finns att köpa här eller här

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

Åh, så hjärtskärande fruktansvärt detta är. Men så bra. 
 
Detta är Åsa Grennvalls nionde serieroman, har jag läst mig till. En självbiografisk berättelse om Jenny som växer upp på 70-talet i en familj som är fullständigt oförmögen att uttrycka känslor (förutom när mamman vill lägga skuldkänslor på andra) - och som har noll självinsikt eller uppfattning om hur stukat och skevt familjen lever. 
 
Jag läser med tårar i ögonen och även om det ibland kastas in drastisk humor sätter jag snabbt skrattet i halsen. 
 
Makt och destruktivitet skildras i mycket speciell bildkonst. Jenny älskar ju sina föräldrar, men om det på något vis är ömsesidigt bevisas det aldrig. Och det lilla barnet förstår ju inte ens att det är skevt och fel, inte förrän hon får komma hem till kompisen Sara och förstår hur dynamik människor emellan faktiskt ska fungera. 
 
När Jenny blir vuxen och får egna barn hoppas hon att en vändpunkt ska komma - men det gör den aldrig. År av terapi och fina övriga relationer hjälper, men naturligtvis sitter ärren kvar i själen efter denna kärlekslösa uppväxt. Fruktansvärt sorgligt - men alldeles, alldeles lysande. 
 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O, Med näsan i en bok, Fiktiviteter, Hedvigs bokhylla och Romeo and Juliet
 
Boken finns att köpa här eller här