Smakebit på söndag, 10 december 2017 - Never let me go av Kazuo Ishiguro

 
Jag tänkte inte alls på att det faktiskt är Nobeldagen just idag när jag började läsa Never let me go i förmiddags. Men det är det ju, så det passar ju utmärkt! Veckans Smakebit kommer alltså ur just den romanen, och detta är första sidan. Jag hade nöjet att lyssna på Ishiguros svenska översättare förra söndagen, och hon läste just detta stycket för oss vilket förstås gav mig mersmak utöver den jag redan hade :-) 
 
 
 
"Jag heter Kathy H. Jag är trettioett år gammal, och jag har varit vårdare i över elva år nu. Det låter länge nog, det vet jag, men de vill faktiskt att jag ska fortsätta i åtta månader till, året ut. Då blir det nästan precis tolv år. Att jag har varit vårdare så länge beror absolut inte på att min insats skulle vara fantastisk. Det finns en del väldigt bra vårdare som har blivit ombedda att sluta efter bara två eller tre år. Och jag vet åtminstone en vårdare som höll på så länge som fjorton år, trots att det var totalt misslyckat. Så jag försöker inte skryta. Men jag vet också att de faktiskt har varit nöjda med mitt arbete, och i stort sett har jag också varit det. Det har visat sig att mina donatorer alltid lyckats bättre än förväntat. De har alltid tillfrisknat imponerande snabbt, och knappast någon har fått beteckningen "orolig" ens inför den fjärde donationen. Okej, nu skryter jag kanske. Men det betyder mycket för mig att kunna utföra mitt arbete väl, särskilt när det gäller att hålla donatorerna "lugna". Jag har utvecklat ett slags instinkt för donatorer. Jag vet när jag ska stanna och trösta och när jag ska låta dem vara ifred, när jag ska lyssna på allt de har att säga och när jag bara ska rycka på axlarna och be dem skärpa sig." 
 
Ur Never let me go av Kazuo Ishiguro, Wahlström och Widstrand: 2005 
 
Du hittar fler Smakebitar hos Astrid Terese
 
Jag kände mig förkyld och hes och hängig i förmiddags och hade mest tänkt stanna inne och läsa idag. Men så fick jag feeling och åkte ner på stan för att köpa ett par julklappar och det slutade med en liten shoppingrunda och mysig fika med kär vän. Jag behövde en enfärgad varm halsduk, och det hittade jag minsann en också. 
 
 
En jullatte på Le Pain Francais visste verkligen var den satt. 
 
Nu lagar jag min egen Nobelmiddag och tittar på Nobelstudion med ena ögat. Det blev en riktigt härlig söndag trots allt! <3 (Och jag mår nästan som folk igen. Ibland är det frisk luft och motion som behövs! Jag promenerade från Järntorget ner till Kungsgatan via Myrorna och det var uppfriskande, även om jag trodde att jag hade gått vilse ett slag tills jag fick syn på Ica... och Feskekôrka :D 

Dagen D är här!

 
Idag är det dags för julfest! Därmed har bloggen blivit lidande - det har varit mycket att stå i. Men om två timmar är vi i full gång. Jag gjorde lite sista-minuten-shopping på vägen hit... 
 

Talk of the town

 
Jag tog på mig en hatt imorse. Det var kallt och jag orkade inte göra så mycket med håret eftersom jag ändå bara skulle sitta i ett konferensrum i tre timmar och sedan gå hem ;) Men den blev hemskt populär och det finns mycket att säga för hattar, alltså. Och läppstift! 
 
Hatten kommer från Indiska, två år sedan tror jag.