2016: 284 - Den tredje hustrun av Lisa Jewell


Låt mig bara börja med en sak - jag är väldigt besviken på att jag lyssnade på denna boken istället för att läsa den. Den står faktiskt i tryckt version i hyllan i Hunnebo, men jag såg att det var Gunilla Leining som läser och jag tänkte att den säkert är väldigt trevlig som ljudbok. 


Och det hade den varit också - om Leining hade gjort sin research. (Ja, jag tycker nog att det är uppläsarens ansvar och ingen annans.) Ett ord som dyker upp väldigt ofta i boken är Islington, som i stadsdelen i London. Islington uttalas som det stavas - Is-ling-ton. Dock har jag full förståelse för att man kan tro att det ska vara Aj-ling-ton. Men vet man inte så kollar man. Det blir så ofantligt störande. Det var ett par andra platsnamn också, bland annat Fowey i Cornwall som uttalas Foy - men det kan jag stå ut med. 


Nästa sak jag inte kunde stå ut med var att hon uttalade huvudpersonen Adrians namn på svenskt vis, men en av exfruarna heter Caroline och hon fick heta det på engelskt vis. Dottern Cat eller Kat fick heta "Katt" vilket är helt okej om man är konsekvent, men nja. 


Så det var synd, för jag störde mig betydligt mer på en väldigt bra bok än jag hade behövt göra. (Och undrar verkligen hur det gick med Cirencester i Fågelburen som Leining visst också läst in.) 


Men nog om det. Det är boken jag ska skriva om, och det var den som förtjänade betyget på Goodreads också. Den fick en välförtjänt fyra. 


Jag har skrivit om Jewell ett par gånger tidigare i år och jag slutar inte att häpnas över hur hon har mognat som författare från ganska flamsig chicklit på nittiotalet till välarbetade böcker med bra story, en stor skopa humor men även mycket svärta. 


En sen natt kliver Maya, Adrians tredje hustru, ut framför en buss på Charing Cross Road i London. Var det medvetet, självmord? Eller helt enkelt en olycka då hon hade druckit alldeles för mycket sprit? (Här kom även en översättningsmiss - man säger att Maya hade 0,2 promille i blodet och alltså var stupfull. Det är man inte på 0,2 promille även om man är en nätt liten kvinna - antagligen hade hon hela 2 promille. Man räknar inte i promille i England utan procent, så antagligen stod det bara 0,2 i originaltexten.) 


Adrian är alltså numera änkling, men har två tidigare hustrur bakom sig som han har en god relation till och fem barn - dock inget med Maya. Han måste få reda på varför Maya lämnade dem. 

Det är ingen deckarhistoria men det är spännande. Man förstår att det finns mycket mer under ytan, och i flashbacks får man reda på vad som hänt förut. Mailen Maya fick från anonym elak avsändare, och hennes relation till barnen och exfruarna. 

Och - vem är den mystiska Jane som uppenbarligen till varje pris vill komma åt Adrian?
 
 
Riktigt bra och intressant, alltså. Och åh, vad jag ser fram emot att faktiskt få träffa Lisa Jewell om en dryg vecka! <3 
 

2016: 243 - Who do you love av Jennifer Weiner

First things first - jag älskar Jennifer Weiner! Och har så gjort sedan jag köpte hennes Good in bed och In her shoes i en av charity shopsen när jag jobbade på Golders Green Road, 2003 någon gång. Har sedan läst det jag har kommit över av henne, men hon har väl inte slagit sådär jättestort i Sverige även om jag tror att filmversionen av In her shoes, med Cameron Diaz och Toni Collette, var ganska uppskattad? 
 
(Personligen gillade jag inte den något särskilt, eftersom de bantade ner den präktiga systern till Toni Collette-storlek - en av de viktigaste bitarna av den karaktären är hur olik hon är sin syster, på alla sätt och vis, inklusive att hon inte är någon fotomodellskandidat.) 
 
Anyway. Nu var det några år sedan jag läste något av Weiner - jag ser när jag söker att jag läste om Good in bed någon gång 2013, men annars var det nog 2009 som jag läste en för mig ny bok. Underligt, för som sagt så tycker jag att hon är fantastiskt bra. 
 
Här får vi följa Rachel, som är född med hjärtfel och spenderar mycket tid i barndomen på olika sjukhus, och Andy som växer upp till hälften svart och till hälften vit med en ensamstående mamma som inte har det så fett. De träffas av en slump som barn på ett sjukhus när Rachel är inlagd och Andy har gjort sig illa, och Rachel berättar en historia för honom. Sedan skiljs de åt - Rachel skickas tillbaks till sin säng och Andy tillbaks till akutavdelningen. De tror att de aldrig kommer att ses igen. 
 
Rachel växer upp som en typiskt priviligierad "judisk prinsessa" i en liten stad i Florida. Andy i Philadelphia, med sin ensamstående, fattiga mamma - allt han har är en exceptionell talang för löpning. Rachel och Andys vägar möts, slumpmässigt, om och om igen - under tre decennier är de tillsammans, ifrån varann, gifta, skilda, i Oregon, i Aten, i NYC... ja, det är en fantastisk historia. 
 
Som alltid med Weiner är det humoristiskt men samtidigt mörkt på sina ställen. Det är en väldigt vacker berättelse, som utmanar tankar och fördomar. Jag tyckte hemskt mycket om den. 

2016: 13 - Gingerbread av Rachel Cohn

Det är Rachel Cohn som har samarbetat med David Levithan på Nick och Norahs oändliga låtlista och Naomi och Elys kyssförbudslista så det säger ju sig självt att jag var tvungen att leta upp hennes "soloböcker" också. Och Gingerbread blev först ut! 
 
Cyd Charisse kallas alltid för just Cyd Charisse - Charisse är hennes mellannamn - eftersom hennes styvpappa heter Sid, och det skulle vara för svårt att skilja på dem annars. Hennes mamma heter Nancy. Sid och Nancy - you couldn't make it up. 
 
Cyd Charisse är kaffetokig punkare, och ihop med Shrimp, som är surfare. De hänger mycket på stranden hos hans bror som driver kafé, Java the Hut. Hon har träffat sin riktiga pappa en gång, och då gav han henne mjuk pepparkaka och köpte en trasdocka till henne på Dallas Fort Worth Airport som fick heta - Gingerbread. Och på den vägen är det. 
 
När Sid och Nancy tröttnar på hennes uppförande efter att hon somnat hemma hos Shrimp och brorsan en gång skickar de henne till hennes Riktiga Pappa i New York City för att hon ska få lite ordning på sig. Och det kanske hon får - om inte annat lär hon sig väldigt mycket om sig själv, sina syskon och hela sin familj. 
 
Och det är underbart att läsa! Alldeles gyllene. Jag är naturligtvis inte förvånad, eftersom jag varit i kontakt med hennes arbete tidigare, men jag sträckläste verkligen denna. Det finns två till i serien - Shrimp och Cupcake - och jag kommer att läsa dem snarast, inget snack om saken!