Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av Marie Hammar och Abbe Wahlquist

Detta är systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlquists debut - en ungdomsroman som är första delen i en tänkt serie. (Jag såg att del 2 redan är på väg när jag googlade bild, så det lär bli ganska bra fart på dem!) Boken rekommenderas för 9-12 år. 
 
Huvudpersonen Ottilia - Otto - har just flyttat till Lidingö från Linköping med sina föräldrar och storebror. Hon har en pinsam adress och ovanliga kläder och det är ganska snart tydligt att hon inte passar in i sin nya klass. Men skam den som ger sig - Otto kämpar på, bloggar med guldkant om sina dagar och hamnar i massor av underliga situationer. 
 
För mig blir det alldeles för många underliga situationer - det blir farsartat, även med målgrupp slukaråldern. Jag tycker att det är lite orättvist mot Otto, som är en ganska skön om än osäker trettonåring - det behöver inte bli riktigt så dråpligt hela tiden. Tona ner, liksom - det finns flera ställen, såsom kakbaket, där somliga extra ingredienser (här menar jag både bokstavligt och metaforiskt) bara gör att smeten blir lite för... mycket. 
 
Men som sagt, Otto är en älskvärd karaktär och jag tror att hon kan bli populär. Jag förstår att böckerna som är som mest poppis bland bokslukarna just nu är lite grann åt detta hållet med t.ex Dagbok för alla mina fans - så det är nog jag som är torr helt enkelt. Jag hoppas att Otto får fart, för om inte annat behövs de här antihjältinnorna som inte gör som alla andra. Bonus för ett gäng coola vuxna i hennes omgivning också. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Liv och hennes pappa har flyttat från det ganska anonyma Stockholm till en liten håla utanför Växjö. Pappan har drömt om att köpa huset de flyttat till sedan han var ung, och när det plötsligt blev tillgängligt på marknaden slog han till. De ska bo där på prov ett tag, är tanken, funkar det inte så gör det inte. 
 
Liv har väl ingenting emot huset och flytten i sig - men att börja i en ny skola och behöva träffa nya människor är fruktansvärt för henne. Hon är inte bara "lite blyg", hon är otroligt socialt ängslig och nervös i nya situationer och detta är ett så otroligt fint och varmt porträtt av en ung tjej som kämpar så hårt. 
 
Pappan jobbar som någon sorts mediakonsult och är översocial och blir kompis med varenda människa, djur och kotte på nolltid. Liv är inte sådan. Det går inte till så. Porträttet av pappan är också helt underbart fint, förresten - han försöker verkligen stenhårt att hjälpa till och underlätta, men det går ju inte alltid att förstå och sätta sig in i hur andra känner det, hur nära man än står dem. 
 
Om inte Lisa Bjärbo blir Augustnominerad för denna blir jag mycket förvånad. Det blir naturligt att dra paralleller här till Jenny Jägerfelds superbra Comedy Queen också - även Liv har förlorat sin mamma, om än när hon var riktigt liten i en olycka, och även detta skildrar Bjärbo fint. Liv kommer inte ihåg sin mamma men hon kommer ihåg femton barnvakter, och det är vemodigt men fint berättat. 
 
Som jag skrev när jag kommenterade just Comedy Queen gillar jag verkligen att även de tunga, mörka ämnena nu får pratas om med en nypa humor även när man talar till yngre ungdomar. Mycket, mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Så långt vi kan följas av Susanna Martelin

Jag plockade upp Så långt vi kan följas på biblioteket häromveckan, antagligen endast för att en av bibliotekarierna på Älvstrandens bibliotek hade gjort en schysst skyltning, och läste ganska snabbt förra helgen. 
 
Alex och K har varit bästa vänner sedan högstadiet, när han kom ny till skolan och snabbt visade sig vara en fin person med civilkurage. De blev oskiljaktiga och nu är de unga vuxna. Alex ska just flytta ihop med sin pojkvän, och K ska hålla sin första fotoutställning. När vi träffar dem första gången är de på väg till en lokal där utställningen skall hållas - men de kunde omöjligt veta att den kvällen var den sista tillsammans. 
 
En fruktansvärd olycka gör att de slits isär och Så långt vi kan följas är berättelsen om sorgen hos den som blir ensam kvar, och även den parallella berättelsen om hur det var då, på högstadiet. Jag som gammal hästtjej gillar även att Alex hästintresse och arbetet i stallet får ta lite lagom mycket plats, det är alltid ett trevligt inslag när en hobby får lov att vara med utan att ta över. 
 
Det är en lättläst bok utan krusiduller, och jag tycker att den tar upp sorgen och allt däromkring på ett fint sätt. Lite grann får jag känslan av att jag har läst det här förut, men det är väl egentligen ett gott tecken om det nu är så att det blir mer och mer tillåtet att prata om jobbiga saker - om sorg, om döden och känslan av att verkligen inte veta hur man ska kunna ta sig vidare efter att det otänkbara skett. 
 
Boken finns att köpa här eller här