We have always lived in the castle av Shirley Jackson

 
 
Jag säger det här på en gång - om du är nyfiken på att läsa denna och ännu inte har läst Holding up the universe av Jennifer Niven - läs denna först, för den spoilas totalt i Holding up the universe. (Intertextualitet i all ära, men det blir ju lite synd ibland.) Även för mig, förstås - men jag ville läsa denna ändå. Har haft den på läslistan sedan den var med på någon BBC-lista för minst tio år sedan, men det har inte blivit av. Det är ännu en gång det där med att komma sig för bland allt annat bra som finns och väntar...! 
 
Mary Katherine - Merricat - bor med sin storasyster Constance och gammelfarbror Julian i den gamla, förfallande familjeherrgården i Vermont. Det var inte så länge sedan de var sju stycken, men en ödesdiger kväll var sockerskålen spetsad med arsenik och fyra personer dog. Constance anklagades för morden, men har nu blivit släppt på fri fot. Merricat, Constance och Julian lever i isolering på herrgården, med undantag för när Merricat går in till staden en gång i veckan, och när de då och då får besök av mer eller mindre välmenande tanter i området. Merricat försöker till varje pris att skydda Constance från de lokala barnens retsamma ramsor och folkets blickar. 
 
En dag dyker en fjärmad kusin, Charles, upp - och det är bara Merricat som förstår faran i detta. Ännu en gång måste hon, till varje pris, skydda sin syster. Hon är nämligen övertygad om att han inte har rent mjöl i påsen... 
 
Det är en sådan fröjd att läsa - vartenda ord är vägt på silvervåg och det finns en sorts magisk aura hela boken igenom. Det är skräck utan spöken och chocker, psykologiskt och spännande hela vägen igenom - och kom då ihåg att jag redan visste hur upplösningen skulle te sig. Det är ett väldigt, väldigt gott betyg. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Hemmet av Mats Strandberg

Jag är ingen stor läsare av skräck - eller fantasy, eller science fiction, eller saker som är för övernaturliga. Men jag älskade Färjan och har således längtat efter att Hemmet äntligen skulle komma ut så jag fick sätta tänderna i den. Och jag blev absolut inte besviken. 
 
Vi befinner oss på en liten ort utanför Kungälv. Joels mamma har just drabbats av en stor stroke, och det är dags för henne att flytta till ett demensboende. Joel, som inte varit tillbaks i hemorten särskilt ofta sedan han flyttade och hamnade i dåligheter i Stockholm, är mycket ambivalent till moderns flytt men förstår att det är den enda raka lösningen. 
 
Det visar sig snart att Joels barndomsvän Nina arbetar på boendet dit Monika ska flytta. De stod varann mycket nära förr, Monika var som en extramamma för Nina och hon drabbas hårt av att se den äldre kvinnans förändring. Men det är inte bara demensen som förändrar henne. Kort efter att Monika flyttar in på boendet börjar underliga saker hända. Märkliga fläckar på väggar och i tak, och människor som verkar veta saker de absolut inte borde... 
 
Det är hela tiden lågmält och kusligt snarare än blodigt och häftigt - det gör det hela ännu mer skrämmande. Och skräcken som onekligen drabbar läsaren - den om att förlora sig själv - blir bara starkare och starkare. 
 
Precis som i Färjan tycker jag att den största behållningen är människorna, socialrealismen och det fina porträttet av vårdpersonal som verkligen bryr sig (och kritiken mot boenden som tänker på vinst och kostnader). Det är så krypande kusligt och miljöerna är så väl beskrivna att jag kan känna lukten av desinfektionsmedel och kokta grönsaker. Otroligt skickligt. Mycket, mycket bra. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

 
 
Detta är månadens bok hos Bokbubblarna och ikväll träffas vi för att prata om den. Det ska bli intressant att höra vad de andra tycker - även om jag ju redan vet lite grann, tack vare diverse sociala media och kontakter ;-)
 
Jag har haft den i min läslista på Nextory sedan den kom, tror jag - det var uppenbarligen något som lockade med den, men inte tillräckligt för att jag skulle välja den. Men när boken nu blev vald och jag läste lite olika omdömen som indikerar att den är riktigt läskig och kryper under huden så blev jag ju lite sugen ändå. 
 
Men nej. Jag tyckte inte att den var läskig. Eller under-huden-krypande. Mest märklig, och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Det känns lite som en barnbok, den är så otroligt enkel i form och språk, men somliga av händelserna kan ju omöjligt vara menade för barn - och den är utgiven på "riktiga" Piratförlaget. Jag förstår faktiskt inte riktigt. 
 
Nåväl. Vanja och hennes döttrar, däribland Alva som är en sorts huvudperson, nyss separerade från pappan och flyttade från Ludvika, skapar ett nytt hem i ett hus på Tegnérgatan i Stockholm. Strax därefter sker ett underligt brott i huset - en kvinna försvinner spårlöst från sin lägenhet och hittas sedan död i hallen av maken. Fler och fler underliga saker händer och till slut får allt sin förklaring. Och jag vet inte om jag tycker att det är så roligt att hela upplösningen de facto avslutas redan i titeln? 
 
Men - jag sträckläste den praktiskt taget för jag var ju tvungen att få reda på vad det var som någon refererat till som "bestialiskt" i slutet... och bestämde mig sedan för att den personen behöver en ny ordlista ;-)