Kvinnan i svart av Susan Hill

 
 
Kvinnan i svart var månadens bok hos Bokbubblarna. Jag har den i minst två pocketexemplar, men inget av dem verkar befinna sig i Göteborg - så jag började lyssna på den, klickade inte alls med uppläsaren (han uttalade Cambridge fel = decline), och bestämde mig sedan för att läsa den som e-bok på engelska. 
 
(När jag pluggade läste vi The woman in white av Wilkie Collins i en kurs. Samtidigt gick den upp på teater i London, inte så långt ifrån Palace Theatre där just The woman in black gick... gissa om klassens stolpskott läste fel bok? Han upprepade detsamma när vi skulle läsa Invisible Man av Ralph Ellison i en annan kurs och lyckades istället läsa The Invisible Man av H G Wells... det seminariet gick till historien. Men nu tappar jag tråden.) 
 
Kvinnan i svart anses av många sakkunniga vara den läskigaste spökhistorien någonsin och jag riktigt hoppades på att äntligen bli riktigt skrämd av en bok. Såpass att jag undvek att läsa den på nätterna i Hunnebo - gammalt hus som knäpper, osv. Skrämd blev jag nu inte, men visst är den kusligt skriven. Berättelsen cirkulerar kring en advokat som blir kallad till landsbygden för att ta hand om en gammal dams testamente. Väl där börjar märkliga saker hända, och boken är skriven som hans berättelse för sin fru och sina styvbarn många år senare. 
 
Jag gillar det viktorianska och det gotiska - men har läst bättre och förstår kanske inte riktigt varför den är så oerhört hyllad. Samtidigt så är inte spök och skräck min genre, vilket förstås spelar in. Men det är ändå kul att ha läst den! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

We have always lived in the castle av Shirley Jackson

 
 
Jag säger det här på en gång - om du är nyfiken på att läsa denna och ännu inte har läst Holding up the universe av Jennifer Niven - läs denna först, för den spoilas totalt i Holding up the universe. (Intertextualitet i all ära, men det blir ju lite synd ibland.) Även för mig, förstås - men jag ville läsa denna ändå. Har haft den på läslistan sedan den var med på någon BBC-lista för minst tio år sedan, men det har inte blivit av. Det är ännu en gång det där med att komma sig för bland allt annat bra som finns och väntar...! 
 
Mary Katherine - Merricat - bor med sin storasyster Constance och gammelfarbror Julian i den gamla, förfallande familjeherrgården i Vermont. Det var inte så länge sedan de var sju stycken, men en ödesdiger kväll var sockerskålen spetsad med arsenik och fyra personer dog. Constance anklagades för morden, men har nu blivit släppt på fri fot. Merricat, Constance och Julian lever i isolering på herrgården, med undantag för när Merricat går in till staden en gång i veckan, och när de då och då får besök av mer eller mindre välmenande tanter i området. Merricat försöker till varje pris att skydda Constance från de lokala barnens retsamma ramsor och folkets blickar. 
 
En dag dyker en fjärmad kusin, Charles, upp - och det är bara Merricat som förstår faran i detta. Ännu en gång måste hon, till varje pris, skydda sin syster. Hon är nämligen övertygad om att han inte har rent mjöl i påsen... 
 
Det är en sådan fröjd att läsa - vartenda ord är vägt på silvervåg och det finns en sorts magisk aura hela boken igenom. Det är skräck utan spöken och chocker, psykologiskt och spännande hela vägen igenom - och kom då ihåg att jag redan visste hur upplösningen skulle te sig. Det är ett väldigt, väldigt gott betyg. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Hemmet av Mats Strandberg

Jag är ingen stor läsare av skräck - eller fantasy, eller science fiction, eller saker som är för övernaturliga. Men jag älskade Färjan och har således längtat efter att Hemmet äntligen skulle komma ut så jag fick sätta tänderna i den. Och jag blev absolut inte besviken. 
 
Vi befinner oss på en liten ort utanför Kungälv. Joels mamma har just drabbats av en stor stroke, och det är dags för henne att flytta till ett demensboende. Joel, som inte varit tillbaks i hemorten särskilt ofta sedan han flyttade och hamnade i dåligheter i Stockholm, är mycket ambivalent till moderns flytt men förstår att det är den enda raka lösningen. 
 
Det visar sig snart att Joels barndomsvän Nina arbetar på boendet dit Monika ska flytta. De stod varann mycket nära förr, Monika var som en extramamma för Nina och hon drabbas hårt av att se den äldre kvinnans förändring. Men det är inte bara demensen som förändrar henne. Kort efter att Monika flyttar in på boendet börjar underliga saker hända. Märkliga fläckar på väggar och i tak, och människor som verkar veta saker de absolut inte borde... 
 
Det är hela tiden lågmält och kusligt snarare än blodigt och häftigt - det gör det hela ännu mer skrämmande. Och skräcken som onekligen drabbar läsaren - den om att förlora sig själv - blir bara starkare och starkare. 
 
Precis som i Färjan tycker jag att den största behållningen är människorna, socialrealismen och det fina porträttet av vårdpersonal som verkligen bryr sig (och kritiken mot boenden som tänker på vinst och kostnader). Det är så krypande kusligt och miljöerna är så väl beskrivna att jag kan känna lukten av desinfektionsmedel och kokta grönsaker. Otroligt skickligt. Mycket, mycket bra. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här