Pachinko av Min Jin Lee

En släktsaga på över 500 sidor med ett stort persongalleri där många av namnen liknar varandra och är svåra att hålla reda på? Nej, det är egentligen inte min grej alls. Snarare något jag drar mig för! Men jag behövde läsa en sydkoreansk bok till förra Bokbubblar-träffen och var inte sugen på Vegetarianen så jag tänkte att jag kan ju ge Pachinko en chans åtminstone. 
 
Och det är jag SÅ glad att jag gjorde, för detta är en riktig höjdare. Ja, den är tjock, och det är en släktsaga, med massor av folk vars namn jag inte kan hålla ordning på. Men den är så fängslande och så full av berättarglädje att jag kunde koppla bort allt det där och bara njuta av läsningen, som är så full av färger, dofter, mat (man blir jättehungrig, jag blev tvungen att laga yakiniku), känslor och tragedier, kärlek och vänskap och bara allt som en riktigt, riktigt bra roman ska innehålla. 
 
Det är poetiskt och vackert, men lättflytande. Teman som tas upp är lojalitet, uppoffring, etik och moral och så mycket som självaste livet innehåller. Jag blev stormförtjust i Pachinko och vill gärna läsa mer av Min Jin Lee framöver. 
 
Pachinko var nominerad till Årets Bok 2019, tyvärr vann den inte för det hade den definitivt förtjänat. Boken finns att köpa här eller här