Smakebit på söndag, 23 april 2017 - Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell

 
Kulturkollo läser börjar diskutera Sommaren utan regn imorgon - jag har glömt bort det, eftersom det tydligen är hopplöst att hålla ordning på datum denna vår. Men jag började i torsdags kväll och läste en hundra sidor någonting, och fortsatte idag. Trodde inte att jag skulle bli klar, men jag fastnade totalt och läste faktiskt just ut den. Detta partiet är från någonstans en bit före mitten. 
 
 
 
"Plötsligt kryllar vardagsrummet för en kort stund av kusiner och släktingar och folk han inte känner igen men inte riktigt kan placera. Han vill inte prata med dem, inte möta deras blickar, inte ta emot deras medlidande. Han känner sig i underläge bland moderns bekanta. De vet allihop vem han är, vet mer om honom än han skulle vilja, misstänker han, men han lyckas aldrig komma ihåg vilka de är. Grannar? Vänner från kyrkan? Möjligen både och. Ryktet har spridit sig och nu är de här allihop för att ge sitt ältande, mumlande stöd. Han önskar att de kunde dra åt fanders allihop, gå hem igen till sina förbaskade hus, och låta dem vara ifred. Han vill prata med Aoife, med modern, och försöka få någon rätsida på den här katastrogen. Han vet inte i vilken ände han ska börja, men han vet att steg ett är att bli av med de där förbaskade människorna. Man får ju inget gjort med huset fullt av okända människor som lagt beslag på varenda stol och förväntar sig kaffe och te. Hur står modern ut? 
 
 
Han går fram till dörren och kikar in i vardagsrummet. Inte så många som han hade trott. Bridie och hennes man, en av Bridies döttrar med en baby i knät. Några enstaka gamlingar som sitter och nickar med huvudena. Hur kunde de veta när de skulle komma så att alla kom exakt samtidigt? Finns det en oskriven lag som säger att man hälsar på en kvinna vars make försvunnit exakt halv elva på förmiddagen?" 
 
Ur Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell, Etta Förlag: 2014 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 

Smakebit på søndag - 16 april 2017 - Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang

 
 
Är lite dagvill och dödstrött men det är ju faktiskt söndag och en liten Smakebit ska vi väl ha ändå. Jag är sen i starten med årets påskekrim, men bättre sent än aldrig - och så härligt att jag hittade en oläst Maria Lang! 
 
 
Besök gärna Flukten fra virkeligheten för fler fina smakbitar! Ordentlig länk kommer imorgon när jag har datorn framför mig. Fortsatt skön påskhelg! 

Smakebit på söndag, 9 april 2017 - Katt på hett plåttak av Tennessee Williams

 
Jag läste ut dagboksantologin som jag tipsade om förra veckan imorse, och ett utdrag ur Lars Noréns dagbok fick mig att genast vilja läsa Tennessee Williams igen. Det var Glasmenageriet han skrev om, men jag fick tag på en utgåva med tre pjäser i - dels just Glasmenageriet som jag inte läst förut, men även Katt på hett plåttak och Linje Lusta, som jag läste på universitetet och älskar. 
 
Jag har även haft den stora förmånen att se Katt på hett plåttak uppförd i London, för första gången med endast svarta skådespelare (den utspelar sig på en plantage i Södern) - med ingen mindre än James Earl Jones och Phylicia Rashad (ni vet, Clair i Cosby) i huvudrollerna. Filmen med Elizabeth Taylor har jag tyvärr inte sett ännu, men jag ska. Ska bara läsa pjäsen först... :-) 
 
Detta är allra första biten - Brick, son i huset, talar med sin neurotiska hustru Maggie, pjäsens titelkaraktär, så att säga. Gooper är Bricks bror. 
 
 
BRICK: Why d'ya call Gooper's kiddies no-neck monsters? 
 
MARGARET: Because they've got no necks! Isn't that a good enough reason? 
 
BRICK: Don't they have any necks? 
 
MARGARET: None visible. Their fat little heads are set on their bodies without a bit of connexion. 
 
BRICK: That's too bad. 
 
MARGARET: Yes, it's too bad because you can't wring their necks if they've got no necks to wring! Isn't that right, honey? Yep, they're no-neck monsters, monsters... All no-neck people are monsters... Hear them? Hear them screaming? I don't know where their voiceboxes are located since they don't have necks. 
 
Ur Cat on a hot tin roof av Tennessee Williams. 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!
 
 
Nu ska jag samla ihop mig och åka till Botaniska! Får hoppas att det klarnar lite. I eftermiddag är det bokcirkel och sedan är det måndag igen - men en kort vecka, jag är bara på kontoret måndag-onsdag :-)