Smakebit på söndag, 18 juni 2017 - Den gröna vägen av Anne Enright

 
Söndag igen! Det har varit en mycket intensiv vecka, som sagt, men idag blir det lugna gatan under dagen åtminstone. Jag vaknade tidigt men låg och drog mig och läste ut Northern Lights - att det skulle ta tretton år! Ikväll är det bokcirkel om Tillbaka till henne vilket jag ser fram emot! Jag skulle gärna gå ut och sätta mig och läsa, men är lite väl knaperstekt efter två timmar på gräsmattan igår (NB: Ta på glasögon och LÄS på flaskan innan du smörjer in dig, bara för att en flaska är gul innebär det inte automatiskt att det är solfaktor, det kan lika gärna vara en alldeles vanlig body lotion...) så ska nog hålla mig inomhus. Pysslar med min nyfödda bullet journal, lyssnar på poddar och läser Den gröna vägen av Anne Enright. Därifrån kommer dagens, ganska långa, utdrag: 
 
 
 
"Går du i en stor skola?" sa Dans flickvän samtidigt som hon lade tre påsar chips på bordet och slog sig ner. "Har de inte tagit livet av dig än, de där nunnorna?" 
"De gör så gott de kan", sa Hanna. 
"Låt inte det störa dig." 
"Det är inga problem." 
Flickvännen sysselsatte sig med sina handslar och sin väska. I håret hade hon ett spänne av blankpolerat trä, och det tog hon av och satte fast igen. Därefter lyfte hon sitt glas. 
"Gaudete!" sa hon. Det var latin och menar som ett skämt. Hanna blev förtjust i Dans flickvän. Hon var så fin. Det fanns inget annat ord för det. Hennes röst var mälmodulerad, hon var känslosam och ironisk och hon - insåg Hanna med en egendomligt skev känsla - hade inte en aning om vad framtiden bar i sitt sköte. 
Dan tänkte bli präst! Det skulle man inte kunnat tro när han ställde ner ölglaset framför sig och lät underläppen glida fram över det för att befria ytan från skum. Man skulle inte tro det när han tittade på den där unga kvinnan som han hade bredvid sig och som hade en kaskad av ljusbrunt hår. 
"Så, vad handlar detta om?" 
"Hon kommer att klara av det", sa hon. 
"Tror du det?" sa han. 
Dans flickvän skulle snart drabbas av en tragedi. Men trots det, vittnade de där gröna handskarna om att hennes liv skulle bli lyckligt. Hon skulle komma att studera i Paris. Hon skulle få tre barn, lära dem att tala vacker irländska och perfekt franska. Och hon skulle alltid sörja över förlusten av Dan. 
"Ursäkta mig, men vad heter du?" sa Hanna. 
"Vad jag heter?" sa hon och skrattade till utan anledning. "Men förlåt mig att jag inte har sagt det. Jag heter Isabelle." 
 
Ur Den gröna vägen av Anne Enright, Brombergs: 2016 
 
Titta in hos Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! Nu tar Smakebit på Söndag sommarlov.  
 
 

Smakebit på söndag, 11 juni 2017 - Northern Lights av Philip Pullman

 
Jag fick denna boken i en tummad pocketutgåva av en kär vän i York någon gång under vårvintern 2004 - han fick min The Virgin Suicides. Den har sedan dess flyttat med mig sisådär fem gånger, men jag har inte kommit mig för att läsa den. Förrän nu! Jag har visserligen inte kommit så långt ännu - dagens utdrag kommer ur kapitel tre. 
 
 
 "As for what experimental theology was, Lyra had no more idea than the urchins. She had formed the notion that it was concerned with magic, with the movements of the stars and planets, with tiny particles of matter, but that was guesswork, really. Probably the stars had daemons just as humans did, and experimental theology involved talking to them. Lyra imagined the Chaplain speaking loftily, listening ot the star daemons' remarks, and then nodding judiciously or shaking his head in regret. But what might be passing between them, she couldn't conceive. 
 
Nor was she particularly interested. In many ways Lyra was a barbarian. What she liked best was clambering over the College roofs with Roger, the kitchen boy who was her particular friend, to spit plum stones on the heads of passing Scholars or to hoot like owls outside a window where a tutorial was going on, or racing through the narrow streets, or stealing apples from the market, or waging war." 
 
Ur Northern Lights (eller The Golden Compass i USA eller Guldkompassen i Sverige) av Philip Pullman, Scholastic: 1995 
 
 
I eftermiddag är det dags för min första "riktiga" dansföreställning! Svenska Balettskolan hade sin verksamhet på min högstadieskola så visst har jag sett lite grann på amatörnivå, men inte på "riktigt" - det blir Drömmen om Svansjön på GöteborgsOperan. Ser fram emot det mycket, det är roligt att uppleva nya saker :-) 
 
Link-up:en har inte kommit upp hos Mari ännu, men jag länkar ikväll om den kommer :-) 
 
Fortsatt fin söndag! Hoppas att ni inte har riktigt lika intensivt horisontalregn som vi har i Göteborg just nu... 

Smakebit på söndag, 4 juni 2017 - Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

 
Imorse, bland allt brôt kring att försöka ta reda på hur det stod till med Londonvännerna, läste jag Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson - och blev genast sugen på att läsa om även denna, som jag läste för nästan två år sedan. Och det är jag glad för, för den är underbar. 
 
 
 
"Jag bestämmer mig för att möblera om. Byter plats på sängen och soffan, flyttar skrivbordet till fönstret och bokhyllan närmare badrummet. Det är tungt att släpa allting själv men det känns bra när det värker i armarna. 
Efteråt bjuder jag in Emma och Tor på omflyttningste. 
- Vad bra det blev, säger Emma. 
- Framför allt gillar jag ditt fantasifulla arbete med ljus, säger Tor och pekar på skrivbordslampan som sitter kvar på väggen mellan garderoben och bokhyllan. 
De flyttar först alla lampor, sedan tavlorna. 
- Det här måste vara värt minst en pizza, säger Tor. 
Jag rotar i frysen men hittar bara en påse lussekatter från förra året. 
- Dags att åka till Byxelkrok snart? säger Emma. 
- Nu låter du som mamma. 
Jag vaknar mitt i natten och undrar var jag är, alla miniljud känns nya och ljuset från gatlyktorna kommer från fel håll. Det tar flera minuter innan jag minns att det är hemma fast på andra sidan rummet. Bestämmer mig för att det verkligen är bättre såhär. Som nytt fast utan obehagliga överraskningar." 
 
Ur Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson, Gilla Böcker: 2012 
 
 
Ja, det har varit en underlig dag. Jag såg flashen om London precis när jag skulle somna, och gjorde det också men vaknade efter ett par timmar och då var det ju lögn att försöka somna om. Så jag har mest läst och tagit det lugnt idag och det har varit skönt! Imorgon jobbar jag hemifrån, och så kommer mamma och pappa på besök efter lunch. Skönt att få lite sovmorgon! 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!