Smakebit på söndag, 8 oktober 2017 - Circling the sun av Paula McLain

 
Jag gjorde en massa nytta på förmiddagen idag - tvättade och städade och gjorde om resterna av en bouef bourguignon till en chili con carne medelst en massa chili (surprise) och svarta bönor. Gott, hoppas jag! Sedan åkte jag ner på stan för att träffa en av mina bokcirklar och prata om Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. 
 
Veckans sena Smakebit kommer ur månadens cirkelbok hos Bokbubblarna - Circling the sun av Paula McLain. Detta är ur prologen, för jag har faktiskt inte hunnit börja läsa på riktigt ännu... 
 
 
 
"4 September 1936
Abingdon, England
 
The Vega Gull is peacock blue with silver wings, more splemdid than any bird I've known, and somehow mine to fly. She's called The Messenger, and has been designated and built with great care and skill to do what should be impossible - cross an ocean in one brace launch, thirty-six hundred miles of black chop and nothingness - and to take me with her. 
 
It's dusk when I board her. Storms have hunched over the aerodrome for days, and what light there is now is stingy and wrung out. Rain beats on the Gull's wings in timpani, and the wind gusts sideways, andyet I'm tolv it's the best weather I'm going to get all month. I'm less worried about weather than weight. The Gull's been fashioned with a special undercarriage to bear the extra oil and petrol. Tanks have been fixed under the wings and to the cabin, where they form a close-fitting wall around my seat with petcocks I can reach with two fingers to switch over the tanks mid-flight. I've been instructed that I should let one run completely dry and close it off before opening the next, to avoid an airlock. The fine might freeze for a few moments, but will start up again. I will have to rely on that. I will have to reky on a good many other things, too." 
 
Ur Circling the sun av Paula McLain, Little Brown: 2016 
 
 
Läs gärna fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! 
 
 

Smakebit på söndag, 1 oktober 2017 - Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
Jag ska (såklart) till Mässan idag också, men måste faktiskt tvätta lite också - tydligen är det vanlig vardag igen imorgon? Mycket märkligt. Och en liten Smakebit ska vi förstås få in också! Länksamlingen finns inte uppe hos Flukten fra virkeligheten ännu, men jag får försöka kika in under dagen och länka... 
 
Veckans Smakebit kommer ur Barn av sin stad av Per Anders Fogelström. Jag läste denna och den föregående för några år sedan, men nu kör Stadsbiblioteket en serie bokcirkelträffar om dem så det var dags att läsa om denna till träff på tisdag. Helt fantastisk, jag läste just ut den och vill genast kasta mig över nästa - men får väl tygla mig...! 
 
 
 
 "Han trodde inte att vagnar utan hästar hade någon framtid, det var bara en modenyeck. Det pratades om något som kallades automobiler, utomlands hade man visst till och med anordnat tävlingar för sådana. Men var och en kunde förstå att de där maskinerna aldrig allvarligt skulle kunna tävla med hästarna. Det fanns ingenting säkrare, starkare och vackrare än ett par ståtliga hästar. Han var stolt över att vara kusk. 
 
De gick över bron och Mosebacketorg, passerade det nya vattentornet som stod så högt att det kunde trycka upp vattnet i de högsta husen på Söder. Men i småkåkarna runtomkring hade man ingen vattenledning, här var det inte lika välordnat som i Sibirien. 
 
Söder har ändå sin fina utsikt, sa Gertrud. Den har inte vi. 

Vi slipper backarna också, sa Rudolf kort. Han tyckte inte om att Gertrud saknade den gamla hemtrakten. Den som flyttade skulle glömma det gamla, åtminstone inte tala väl om det. Det var att nedvärdera det man nu hade, kunde låta som om man ångrade sig. De hade flyttat för att få bättre. De hade fått bättre, annars skulle de ha begåt ett misstag. Men han gjorde inga misstag, han planerade noga. 
 
Ändå tyckte han inte riktigt om att komma tillbaka till Söder, trots att han väl borde gå här och glädjas över alllt de sluppit." 
 
Ur Barn av sin stad av Per Anders Fogelström, Bonniers: 1962 
 
 
Tänk, att det är oktober! Trots att jag försökte boka tvättid 31 september... jag räknade ju bara sju snäpp framåt! Som tur är är det inte direkt rusning om tiderna mellan 8 och 11 på söndagar så det gick bra ändå. Nu ska jag ner och slänga in det som tvättats i tumlaren och sedan börja göra mig i ordning för dagen! Packa matsäck och kolla lokaler, det är väldigt mysigt. 

Smakebit på söndag, 24 september 2017 - Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli och Francesca Cavallo (red.)

 
Lite förbannade jag allt mig själv igår kväll till läggdags för att jag hade bokat tvättstugan klockan åtta idag - men jag vaknade faktiskt tio minuter innan klockan skulle ringa och nu är det ju faktiskt skönt att vara uppe och igång tidigt. Det är knäpptyst ute förutom någon enstaka spårvagn och det ser ut att bli en ganska fin höstdag. 
 
Veckans Smakebit kommer ur en väldigt speciell bok - för det första är den crowdfundad (alltså - folk på nätet har kunnat donera en summa för att boken skulle kunna bli verklighet, hade den inte blivit det hade investerarna fått pengarna tillbaka) och för den andra är det ett helt fantastiskt samarbete mellan skribenter och konstnärer, med 100 porträtt över 100 "extraordinary women", skrivna som små korta, lättlästa stycken.
 
(Jag motsätter mig våldsamt faktumet att Margaret Thatcher är med - hon var ingen beundransvärd kvinna med tanke på vad hon gjorde med sitt land. Vet inte hur många gånger jag fått debattera detta med folk, senast när hon dog antar jag - bara för att hon var kvinnlig premiärminister betyder inte det att hon var en god människa. Folk lider fortfarande i Storbritannien på grund av henne.) 
 
Men nog om det! Jag valde veckans Smakebit lite på måfå bland de berättelser jag hann läsa igår, och här kommer Artemisia Gentilesci. (Boken finns på svenska, men det var så hemskt lång kö på den på bibblan så jag tog den engelska.) 
 
 
"Once there was a girl who was an amazing painter. Her name was Artemisia and she was beautiful and strong. Her father, Orazio, was also a painter and trained her in his studio from the time she was little. 
 
By the time she was seventeen years old, Artemisia had already painted several masterpieces. Yet, people were skeptical about her. "How can she paint like this?" they whispered to each other. 
 
At that time, most women were not even allowed to get close to famous artists' studios. 
 
One day, her father asked his friend, the famous painter Agostino Tassi, to teach Artemisia perspective, how to create a three-dimensional space on a flat surface. 
 
Agostino wanted his star pupil to also be his lover. "I promise I will marry you,", he told her. Artemisia kept saying no. 
 
Things became so bad that Artemisia finally told her father what was going on. Artemisia's father believed her, and even though Agostino was a powerful man and a dangerous enemy, Orazio took him to court. 
 
During the trial, Agostino denied doing anything wrong. Artemisia faced terrible pressure but stuck to the truth and didn't give in. In the end, Agostino was found guilty. Today, Artemisia is considered one of the greatest painters of all time." 
 
Ur Good night stories for rebel girls av Elena Favilli och Francesca Cavallo (red), Timbuktu Labs: 2016 
 
 
(Link-up:en hos Flukten fra virkeligheten har inte kommit upp ännu, så jag återkommer med länken senare.