Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff

Jag är väldigt förtjust i böckerna om Siri Bergman, men det verkar som om detta kan vara den sista så jag har hållit på denna ett bra tag. Men förra veckan när jag var i Hunnebo och det regnade så kändes det som om det var dags. 
 
Jag har skrivit förut om hur imponerad jag är av att Camilla Grebe och Åsa Träff (de är systrar, för övrigt) lyckas skriva böckerna så sömlöst. Ofta när en bok har två författare så skriver de ju varsin karaktär, eller så blir det hackigt (som i Kepler) - det blir det inte här och det är fint. 
 
När två syskon försvinner från sina respektive fosterhem blir mamman genast misstänkt. Hon har en labil bakgrund och motiv för att försöka få tillbaka sina barn, men när hon visar sig ha alibi får de tänka vidare. Siri Bergman och hennes kollegor får leta annorstädes. Och det finns många möjligheter - dock verkar allting leda till återvändsgränder. 
 
Plötsligt dyker bilder av barnen upp på internet, tillsammans med en ung kvinna. Strax därefter hittas kvinnan död och efter ett tag ersätts hon av en annan ung kvinna. Var kan de vara? Och vem är kvinnan? 
 
Det är verkligen spännande hela vägen igenom. Jag är inte alltid överförtjust i "förövarens berättelse" i historiska segment, men det fungerar här, det är intressant och ger lagom mycket ledtrådar åt rätt håll. Jag hade mina aningar, men de visade sig inte stämma. Det är ju positivt i en deckare, förstås! 
 
Jag hoppas verkligen att detta inte är sista boken om Siri, även om mycket pekar på det - hon är en intressant, mänsklig och stark karaktär som skiljer sig från de flesta andra deckarhuvudpersoner. Bra! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Cyankalium och champagne av Agatha Christie

 
Jag trodde att jag hade läst denna förut, fast under ett annat namn - men det visar sig att det var en annan Agatha Christie som innefattar cyankalium och champagne jag tänkte på. My bad! De bytte ju namn på en hel del titlar från utgåva till utgåva förr och ja, jag trodde inte att riktigt samma modus operandi skulle förekomma i två stycken. Men jodå! 
 
Här är varken Miss Marple eller Hercule Poirot inblandade, utan den räknas som en av Överste Race-romanerna - han spelar dock ingen större roll egentligen, men det var en trevlig bekantskap! Det är tydligen han som är "huvudperson" i Döden på Nilen också, som jag ännu inte läst. 
 
För ett år sedan, på Alla Helgons Dag, satte sig sju personer ner för att äta middag på The Luxembourg, en tjusig restaurang i London. En av de sju kom inte från bordet levande - man tror att den unga, vackra Rosemary Barton begick självmord på grund av depression efter en influensa. (Alltså va?) Hennes yngre syster Iris ärver hela förmögenheten som Rosemary i sin tur ärvt av en farbror. Rosemarys änkeman George är förstås förkrossad - och han tror inte att det var självmord. 
 
Därför sammankallar han till ännu en middag, exakt ett år senare, med en helt egen agenda och plan. Men kommer det verkligen att fungera? Kommer han att få reda på sanningen? 
 
Spännande hela vägen - med en tydlig Christie-touch och en ganska rolig ordlek som jag inte kom på förrän i efterhand... det är så befriande att läsa dessa gamla deckare tycker jag, utan en massa poliser och mobiltelefoner. Blir nu mycket sugen på att läsa mer Christie under min sista semestervecka! 
 
 
 
Boken verkar inte finnas i tryck på svenska just nu - min kom från en loppis - men den engelska utgåvan av Sparkling Cyanide finns att köpa här eller här

Den lille vännen av Donna Tartt

Jag köpte denna när den kom ut i pocket i Storbritannien - kanske 2003, eller något sådant? Jag hade ganska nyss läst Den hemliga historien för första gången minns jag och förväntade väl mig något med samma stuk, och något jag skulle fastna lika stenhårt för på en gång. Så jag kastade mig över den... och fastndae inte. Inte det minsta, faktiskt. Sedan har jag plockat upp den några gånger under åren och fortfarande inte fastnat. 
 
Sanningen att säga vet jag inte om jag verkligen fastnade denna gången heller, men jag bet i alla fall ihop och läste klart! 
 
För tolv år sedan hittades nioårige Robin död, hängandes från ett träd, medan familjen bestående av ett antal gammelmostrar, mormor, mamma och systrar hade fullt upp med att förbereda mors dags-festen. Första meningen i boken lyder: "Charlotte Cleve skulle under återstoden av sitt liv förebrå sig själv för sin sons död därför att hon hade beslutat att servera morsdagsmiddagen klockan sex på kvällen i stället för mitt på dagen, efter kyrkan, då familjen Cleve i normala fall åt den." - och på den vägen är det. Förebrående, skuld - och undran. 
 
Harriet var nyfödd när brodern dog, men nu är hon en lillgammal och kavat tolvåring med ett projekt - hon, och bäste vännen Hely, måste ta reda på vad som hände den där dagen när Robin blev mördad. För han blev väl mördad? Hennes mor och syster går i någon sorts sömngångardimma större delen av tiden, och mormodern och hennes systrar vägrar prata om Robin. Man pratar om allt i familjen, men inte om det. Och fadern har dragit till Nashville för att "arbeta", även om alla vet att han bor där med en älskarinna och bara kommer åter till jul. 
 
Harriet bestämmer sig för vem mördaren måste vara, och sätter igång med att förfölja honom genom alla möjliga och omöjliga situationer. Han i sin tur blir lika besatt av henne, men han vet förstås inte varför hon är ute efter honom utan tror att det handlar om något helt annat... 
 
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. 
 
Vi läste en hel del sydstatslitteratur (och drama) när jag pluggade - den var en stor favorit hos min favoritprofessor, som dessutom är amerikan själv. Southern Gothic-bitarna i Den lille vännen är helt underbara. Förfall, smuts, värme, livslögner och hemligheter - det är lysande. Men för mig är boken för lång, för rörig, den hänger liksom inte ihop och jag förstår kanske inte riktigt poängen. Visst är det välskrivet, i det närmaste poetiskt på sina ställen, men det blir inte så bra som jag vill. Visst är jag glad att jag äntligen har läst den, men det är ingenting jag kommer att läsa om - eller som egentligen har lämnat något beständigt intryck på mig. 
 
Jo! Hushållerskan Ida - underbart porträtt, dels av en strålande karaktär men även av tjänstefolkskulturen som levde kvar i Södern längre än man kanske vill tänka sig. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här