Chemin Saint-Paul (Huset på Saint Pauls väg) av Lise Tremblay

Jag plockade upp ju upp mina franskastudier igen för ganska exakt ett år sedan, medelst Duolingo och lite allmän läsning på franska här och där på nätet och Readly. Jag har varit sånär flytande en gång i tiden, men använde sedan inte språket på över tio år och då tappar man mycket och rätt snabbt - men bonusen är att det är någorlunda lätt att plocka upp det igen. Många glosor sitter kvar och jag minns ju en hel del grammatik och språkstruktur också. 
 
Så någon gång tidigt i år bestämde jag att jag minsann skulle lyckas läsa en roman på franska i år. Jodå. Jag började med Bonjour Tristesse men kom inte direkt någon vart. Började med Spöket på Canterville av Oscar Wilde, mest för att jag råkade ladda ner en fransk version istället för den engelska, men kom inte så långt med den heller. Eller med No et moi av Delphine de Vigan. 
 
Men skam den som ger sig! För några veckor sedan läste jag ju Hägern av Lise Tremblay och tyckte väldigt mycket om den. Var sedan och lyssnade på henne på Stadsbiblioteket, då hon talade franska (frågorna ställdes på engelska, hon svarade på franska och så översatte en herre till svenska) - och då insåg jag att jag faktiskt förstod nästan allt, trots att hon pratar Québec-franska vilket jag nästan aldrig exponerats för. 
 
Och då tänkte jag - jag försöker mig på Huset på Saint Pauls väg på franska - Chemin Saint-Paul. Och hör och häpna - det gick! Det tog ett par veckor och jag orkade verkligen inte med den varje dag. Men jag läste, och försökte fokusera på att ta mig igenom texten istället för att stanna upp och slå upp vartenda ord jag inte var säker på. Antagligen missförstod jag ett och annat under läsningen, men så illa kan det knappast ha varit. Det är en kort liten roman, 120 sidor som e-bok tror jag, men den är tät och inte helt enkel, så det känns ju som om det räknas. Och jag har definitivt fått blodad tand för att försöka läsa mer skönlitterärt på franska också. 
 
Det är en väldigt fin och sorgsen liten bok - självbiografisk, för övrigt - som handlar om när Tremblays föräldrar gick bort. Hon berättar om det vita rummet på det psykiatriska sjukhuset där hennes mor framled sin sista tid i livet, och det blå rummet, där hennes far ett år tidigare drog sina sista andetag. Det är en sorts bearbetning av sorg och förlust av familj, men även en sorts uppgörelse med barn- och ungdomen, ett avslut och ett sista klipp av banden till galenskapen och våldet som präglade livet därhemma. Då fick hon alltid vara duktig och hålla sig till den officiella berättelsen - det behöver hon inte längre göra. 
 
Jag vill gärna läsa mer av Tremblay - hon är en otrolig författare.  
 
 
Läs gärna mer hos ...och dagarna går och Fiktiviteter. Boken finns att köpa (på svenska) här eller här

Grejen med substantiv och pronomen av Sara Lövestam

 
 
Jag har sagt det förut - Sara Lövestam är verkligen en av mina idoler. Gud, så bra hon är! Nu har jag bara läst ett par av hennes romaner - och håller på med en i detta nu också - och jag läste ju Grejen med verb för inte alltför länge sedan. Och jag är så imponerad av hur hon lyckas vara både pedagogisk och vansinnigt rolig precis hela tiden. Jag älskar språk och lingvistik, men det finns såklart saker jag har glömt sedan jag läste svensk grammatik i gymnasiet... 
 
Därför är denna uppfräschning av kunskaperna mycket välkommen - och det är en ren fröjd att lära sig av Lövestam. Helt fantastiskt bra. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: ScriboRecito, Feministbiblioteket, JoS blog
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här

Grejen med verb av Sara Lövestam

 
 
En grammatikbok som får dig att gapskratta? Ja, det är sant! Sara Lövestams bok är helt underbar. Jag skrattade högt flera gånger och fick även lära mig att imperfekt, som jag lärde mig i skolan, numera heter preteritum. Plus massor av annat, såklart! Allting har garanterat inte fastnat, men det gör ingenting - då har jag ju en ursäkt att plocka fram denna underbara bok igen och leta upp vad det nu var jag missade. 
 
"Om verb vore medborgare, vilka skulle styra landet? Varför är particip som lustiga krabbor och vad är likheten mellan preteritumsystemet och Stålmannen?" 
 
Sara Lövestam måste vara en helt fantastisk lärare - jag är djupt imponerad och inspirerad. Och ni har väl inte missat att nästa bok, Grejen med substantiv och pronomenkom ut i förra veckan? :-) 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här - eller så kan du läsa den som e-bok på Storytel!