2016: 202 - Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Från baksidan: 
 
"En rad dräpta katter, omsorgsfullt utplacerade i anslutning till vatten, väcker känslor i Stockholms södra förorter. Men när en respekterad psykolog hittas dränkt och stympad i sitt eget badkar får Conny Sjöberg och hans team annat att tänka på. 

Efter ett fall på tjugofem meter hamnar en man på framrutan till en bil, och utredningsarbetet tar en ny vändning. Spåren pekat mot en serie bestialiska handlingar i det förflutna, och så småningom går det upp för de inblandade att en ny katastrof väntar om hörnet. Medan klockan tickar rivs gamla sår upp, inte minst för några av poliserna själva.

Tjockare än vatten är den sjunde, fristående boken i Carin Gerhardsens framgångsrika serie om Hammarbypolisen. En hisnande thriller om det omöjliga i att göra sig fri från de drifter och demoner som formar och jagar oss genom livet. "
 
Ja, jag tycker att Carin Gerhardsen är riktigt bra - men denna boken fastnade jag inte för riktigt lika mycket som de tidigare. Det blev lite väl orealistiskt, och för en gångs skull listade jag ut hur något låg till långt innan det faktiskt avslöjades. Det händer inte så ofta - vilket jag tror är medvetet, jag vill ju inte lista ut saker och ting i förväg och därför läser jag nog inte på det viset. Men ja, nu gjorde jag det och då blev det lite tråkigt. 
 
Skönt att en sidohistoria som varit i med ett par böcker tidigare äntligen knöts ihop, men underligt att en annan inte gjorde det. Men det finns ju en bok kvar... 
 
Och ja - jag läste kanske denna lite hastigt och utan att egentligen vara helsugen på den, för jag vill liksom bli klar med den här serien nu. Det är så mycket som jag undrar över och jag behöver få ett slut på Hammarbyserien nu - inte för att jag inte gillar den utan för att jag gör det och faktiskt bryr mig om karaktärerna. 
 
Men ja, klart godkänt, absolut. Bara inte så upphetsande som jag hade hoppats. 

2016: 90 - Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

Det är lätt att vara efterklok - och nu är jag väldigt efterklok när jag är lite irriterad för att jag har läst Gerhardsens böcker i helt fel ordning hittills. Nu när jag försöker läsa ikapp läser jag dem förstås i ordning, men det är väldigt rörigt! Men - man får ta det för vad det är. Även om det är lite irriterande att jag redan vet hur det kommer att gå i en av bihistorierna i just denna boken, men ja - jag kan ju omöjligt göra något åt det nu. 
 
Detta var en extremt engagerande spänningsroman. Extremt! Det är ju alltid förskräckligt när barn far illa, och detta är ingen höjdare om man är känslig för sådant. 
 
En liten flicka, Hanna, vaknar ensam i en lägenhet. Mamma och lillebror är borta. Pappa är på tjänsteresa i Japan. Men varför har mamma flyttat hemifrån utan att säga något? Hon kan inga telefonnummer och hon når inte dörrvredet på ytterdörren. Och dessutom får hon ju absolut inte lov att gå ut och störa i trapphuset. Det ringer lite olika människor och till slut verkar det som om en snäll farbror ska komma och hjälpa henne. Men det är hemligt! 
 
En ung flicka hittas mördad på en toalett på Finlandsfärjan. Hon har rest dit med sin pojkvän och några vänner - men det är inte pojkvännen som hon haft relationer med strax innan sin död. 
 
Och i ett skogsområde i Vita Bergen hittas en kvinna i en sandlåda, och en barnvagnsinsats med en bebis i i närheten. Bebisen lever men inte kvinnan. Ingen har anmält henne som saknad. 
 
Med andra ord blir det mycket att ta tag i för Conny Sjöberg, Petra, Jamal och de andra på Hammarbypolisen. Petra kämpar dessutom med att komma över våldtäkten hon råkade ut för året innan,och Sjöberg har förstås fullt upp med en gammal mamma och fem små barn. 
 
Ja, ni fattar. Det är rafflande! Och så vansinnigt spännande. Det var riktigt så att man var lite darrig i slutet. Fantastiskt bra - jag suger i mig Gerhardsen och älskar varenda ord.