2016: 294 - För mycket av allt av Sanna Bråding

 
Jag är nog inte ensam om att ha haft lite dålig koll på Sanna Bråding. Och fördomar om henne, för den delen. Alla i min årsgrupp minns väl henne som Tanja i Tre Kronor, den struliga tonårstjejen som sedan blev riktigt vettig. Sedan vet man att hon åkte fast för narkotikabrott och satt i fängelse ett tag. Och att hon jobbar på radio nu och bloggar kanske också? 
 
Där tog mina "kunskaper" slut - och därför är jag så innerligt glad att jag lyssnade på hennes bok. Låt mig säga det på en gång - den är riktigt, riktigt bra. Och fantastiskt väl inläst av författaren är den också. 
 
Detta är en öppenhjärtig, ärlig och osentimental berättelse om Brådings liv och om hur det blev som det blev. Om anorexin, bulimin och ortorexin, om hur hon nådde botten, bad om hjälp, kraschade igen men nu ännu en gång håller på att bygga upp sitt liv. Denna gång på en konstruktiv grund. 
 
Ja, jag kan inte prisa den nog. Alla borde läsa. Gör det du också! Du blir inte besviken, men du får nog en och annan fördom utmanad. Det är nyttigt! 

2016: 197 - Blodssystrar av Katerina Janouch

Det finns en oerhört ironisk mening i denna boken. "Hon var ju faktiskt ingen privatdetektiv" - nej, Cecilia Lund är ingen privatdetektiv, men lik förbaskat blir hon det i varje bok i serien. 
 
Och även om det är förutsägbart att det kommer att uppstå någon sorts mysterium med historisk bakgrund, så är det ändå trevlig läsning som man inte kan låta bli att fastna i. Jag tycker att Janouch skriver bra och jag gillar hennes karaktärer - därför fortsätter jag förstås att läsa. 
 
Jag tyckte kanske att handlingen var lite väl urflippad i detta fallet, även om man på något sätt kanske köper det. Eller ja. Gör man det? Spoilervarning - onda nunnor - hör väl inte till vardagen direkt. Sedanvar en av Cecilias relationer också fullständigt uppåt väggarna tokig i denna boken - pappan till ett barn vars mor dör under förlossningen när Cecilia arbetar? Nä, jag vet inte. 
 
Men i stort så är det trevliga böcker, de passar bra att lyssna på eftersom tempot inte direkt är högt, och jag tycker att det är helt okej, om inte utmärkt. Jag fortsätter såklart med serien tills jag tröttnar! (Och det gör antagligen Katerina Janouch också.) 

2016: 173 - Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard

 
 
Jag har massor av minnen från Kirkegaards barnböcker, men jag vet faktiskt inte om jag har fått dem lästa för mig eller om jag har läst själv. Det känns som om vi kanske fick dem lästa för oss på lågstadiet, eller något åt det hållet? 
 
Nu var det Fredde Granberg som läste för mig, och oj, det är sjukt roligt. 
 
Förlaget skriver: 
 
"Gummi-Tarzan heter egentligen Ivan Olsen. Han är inte stor snarare liten och tunn och inte speciellt snygg. Han är inte heller ett dugg stark och skulle aldrig kunna ge någon stryk. Istället får han själv en massa stryk. Ivans pappa drömmer om att ha en stark och modig son. Han försöker göra Ivan till en riktig Tarzan, fast misslyckas och ger honom namnet Gummi-Tarzan. Men så en dag stöter lille Ivan ihop med en alldeles verklig häxa, som vänder allt upp och ner." 
 
Naturligtvis är det inte så roligt att Ivan Olsen har en så bossig pappa, och naturligtvis kan man väl reflektera lite över mobbing och annat. Men - jag väljer även denna gång att uppskatta denna för den hysteriskt roliga barnbok den är. Om man ska läsa den för barn kan man naturligtvis se till att prata om vissa saker lite extra. När man lyssnar själv som trettiotreåring kan man gott se till att bara njuta!