Agnes Cecilia - en sällsam historia av Maria Gripe

 
Jag läste Agnes Cecilia flera gånger i mellan- och högstadiet, men nu var det några år sedan. På Göteborgs Romanfestival för en månad sedan talade bland andra Helena om Maria Gripe och hennes författarskap, och jag blev jättesugen på att läsa om den. Eller lyssna, snarare - när jag såg att det är Pernilla August som har läst in boken kändes det självklart att välja den varianten. 
 
Jag minns att jag tyckte att den var riktigt läskig (vilket jag tyckte om delar av böckerna i Skuggsviten också) och det är den nu med, fast kanske inte på ett riktigt lika intensivt sätt. 
 
Nora är femton år och bor hos sin farbror Anders, faster Karin och kusinen Dag. Hennes föräldrar gick bort i en olycka när Nora var mycket liten och hon har det bra hos sin nya familj, men vågar inte ta något för självklart. När de flyttar till en ny lägenhet börjar märkvärdiga, sällsamma saker ske. Klockan går baklänges, saker hittas i skåp, en docka verkar levande och rummen förändras... Nora hamnar plötsligt i mitten av ett riktigt, magiskt äventyr. 

Gripes språk är så fängslande. Jag höll på att missa att gå av bussen flera gånger under de dagar jag lyssnade på väg till och från jobbet och ville aldrig stänga av när jag väl landade på min plats. Somliga böcker går fint att lyssna på medan jag jobbar, men inte något så gripande som detta. Det är en fantastisk berättelse, om såväl magi och övernaturliga ting som om att växa upp, att lära känna sig själv och sina egna känslor. 
 
Ljuvligt! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! Ett julklappstips, kanske? 
 
 

Boken om Blanche och Marie av P O Enquist

 
 
Jag har just nu nästan trettio böcker i mina utkast här och ska försöka komma ikapp lite grann. Därmed blir det inte världens längsta texter här det närmaste, om jag inte har något alldeles särskilt att berätta om... hösten har flugit förbi, på ett bra sätt, och nu är det ju nästan jul! Och denna helgen är jag bortrest fredag kväll till söndag förmiddag, dessutom. Men det kommer! 
 
Nåväl - jag behövde en bok till rutan om eller av nobelpristagare till Höstbingot, och fick tips om Boken om Blanche och Marie av P O Enquist. Jag trodde aldrig att jag skulle röra något av honom igen efter Liknelseboken som jag tyckte var otroligt påfrestande, men nu blev det såhär och det är jag glad för. 
 
Detta är en form av litterär fantasi om Blanche Wittman, hysterikornas drottning som vårdades av Charcot och Freud på sjukhuset La Salpêtrière i Paris i slutet på 1800-talet. Vad det egentligen var för fel på henne har väl ingen riktigt kommit fram till - man trodde först att det handlade om epilepsi, sedan det något mer diffusa hysteri. Hon blev dock frisk, och började arbeta tillsammans med Marie Curie. Somligt är fakta, somligt definitiv fantasi. 
 
Jag är mest intresserad av faktum i detta fallet och förfäras av att läsa om Blanches öde, som en sorts martyr för vetenskapen. Hon påverkades naturligtvis otroligt negativt fysiskt av arbetet med radium, och när vi möter henne har hon bara högerarmen kvar efter omfattande amputationer på grund av strålningen, och lever i en trälåda på hjul. Helt otroligt. Tre av hennes anteckningsböcker återfanns tjugofem år efter hennes död, och det är dessa som format någon sorts bas till Enquists bok. 
 
Jag hade kanske föredragit att läsa om dessa kvinnor och händelserna kring dem i en mer faktisk och ordnad form - men jag tyckte väldigt mycket om detta också, och det har gett mig blodad tand för att läsa mer om Madame Curie och de omkring henne. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén

Caroline och Jonas lever det perfekta livet. Ett par år över trettio, bra jobb, fin lägenhet... men inget litet barn. Efter flera misslyckade försök med IVF föds dock äntligen dottern Elsa. Nu ska väl allt vara bra? Men det blir allt annat än bra. Caroline blir mycket sjuk i någon form av psykos, och går slutligen över gränsen. Hon kommer inte ihåg vad som hänt - men hon hamnar i fängelse omgående, medan Jonas vakar över dottern på intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. 
 
Lägenheten på Kungsholmen måste säljas och Jonas skaffar ett radhus i förorten. Caroline går med på allt han vill - hon måste ju få tillbaka sin man och sin dotter. Men han verkar vara på väg att gå vidare och gå in i en relation med en av sjuksköterskorna på intensiven. Hur ska nu detta gå? 
 
Först var jag inte imponerad, ska jag erkänna. Det kändes ganska ytligt och grunt, trots att det redan från start handlade om ett tungt ämne - ofrivillig barnlöshet. Men det blev riktigt spännande efter ett tag, och jag läste de sista sidorna med andan i halsen och gillade verkligen slutet. 
 
Jag fick mersmak av denna och läste ganska raskt ännu en bok av Lindén - dock i en helt annan genre. Mer om den snart! 
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket och Mias bokhörna. Jag hittar inte boken i tryckt form hos någon av nätbokhandlarna, men den finns som ljudbok här eller här. Den finns alltså även att hitta på biblioteket.