2016: 338 - Bläckfisken ~ en vidunderlig kärlekshistoria av Christer Lundberg

 
 
Aldrig har väl en undertitel - en vidunderlig kärlekshistoria - varit så korrekt! För vilken vidunderlig skröna detta är. En underbar sådan, alltså! 
 
Det är ingen nyhet för er som hänger här ofta att jag verkligen gillar Kvällspasset i P4 och SöndagsMorgan i P4, och att jag på lediga stunder gärna lyssnar på gamla avsnitt av Christer i P3 och Christer och Morgan rapporterar - jag tycker att Christer och Morgan och deras andra redaktionsmedlemmar är så himla himla bra. Christer och Morgan skriver ju även böcker (av Christer har jag tidigare läst Gräspojken och av Morgan, min blivande make fast han inte vet om det, Radhusdisco som jag tänker läsa om inom kort och Det opålitliga hjärtat) och detta är alltså Christers andra roman. 
 
Jimmy är 34 år och bor hemma hos morsan. Han ägnar sig mest åt att spela World of Warcraft och röka (och odla) marijuana, och har liksom fastnat i det förflutna sedan hans bäste vän mördades av juggemaffian för femton år sedan. 
 
Genom den mystiske handläggaren på Arbetsförmedlingen får han en praktikplats på Sjöfartsmuséet i Göteborg, runt hörnet från morsans lägenhet på Amerikagatan. Där träffar han Julia - en liten jättebläckfisk som bor i sumpen under muséet - och Lisa, som jobbar i receptionen. Det är någon sorts kärlek vid första ögonkastet med båda två. 
 
Men Julia är inte så liten och försvarslös som det först verkar. Hon har dessutom elva tentakler. Och hon växer, och växer, och växer, vilket får oerhörda konsekvenser. 
 
Ja - det är en svindlande och sannerligen vidunderlig skröna där små händelser får stora följder, och man sitter verkligen som på nålar. Boken är inläst av författaren själv, och jag rekommenderar verkligen att man lyssnar! (Om du lyssnade på Storytel för mer än ett halvår sedan måste du lyssna om, det framkom här i höstas att förlaget hade tabbat sig rejält och GLÖMT få med näst sista kapitlet, fruktansvärt dåligt.) 
 
I denna trevliga intervju i Hallandsposten beskriver författaren själv boken som "en blandning av Hajen, Gudfadern, En kärlekshistoria och Gamla Majgrabbars årskrönika" och påpekar även att många kommer att anse att den är helt orealistisk. Och det är den. Men den är härlig! Jag älskar ju korrekta beskrivningar av städer och områden jag känner väl, och jag är stolt över att bo i postnummerområdet 414 (som både huvudpersonen Jimmy och Lundberg själv har tatuerat på bröstet), även om jag finns i utkanten :-) 

2015: 212 - Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson

Wow. 
 
Vilket DRIV. 
 
Helt olikt något annat jag någonsin läst, tror jag. Man blir alldeles ställd, faktiskt. 
 
Huvudpersonen heter Anna. Hon jobbar som publikvärd på Dramaten, och när hon inte jobbar är hon antingen snorpåverkad eller på jakt efter någon att gå hem med. Vem spelar inte så stor roll... 
 
Det är en omtumlande resa att läsa denna boken, och som sagt olikt något annat. Men det är roligt också, även om vissa bitar är lite väl. Låt oss säga att jag aldrig kommer att kunna se ett geléhallon i ögonen igen. 
 
Läsa om? Nä. Men den var kul, så lätt läsvärd. Om än kanske inte det mästerverk som vissa kritiker vill ha det till. 

2015: 204 - Lysande utsikter av Charles Dickens

Jag fattade ju ett beslut för ett tag sedan om att det är tillåtet att läsa lättlästa böcker om man nu händelsevis inte kan ta sig igenom klassikerna. Lysande utsikter var först ut! Alla känner till titeln men har man koll på vad som egentligen händer? Nä, det hade inte jag, insåg jag under läsningen. 
 
Philip Pirrip - Pip - är en ung pojke som bor ihop med sin elaka syster och hennes snälle man, som är smed, på landet i Kent. En dag träffar han en straffånge på rymmen, som han hjälper. Ungefär samtidigt träffar han för första gången Miss Havisham, den gamla damen som sitter instängd med gardinerna fördragna i alla lägen, iklädd en gulnad brudklänning - och hennes fosterdotter Estella, som han genast förälskar sig i, men som är elak och kall, och säger att hon aldrig kommer att kunna älska någon. 
 
Åren går, och Pip flyttar till London tack vare en anonym välgörare, där han får studera för en privatlärare och dela lägenhet med en ung man, Herbert Pocket. Han har mer pengar än han vet vad han ska göra med, och det slutar illa när pengarna tar slut. Estella hamnar också i London för att studera, och de börjar återigen träffas. Men det blir ju, som bekant, aldrig som man har tänkt sig... 
 
En Bildungsroman, if there ever was one - från barndomen till att Pip inser sanningen om livet, sin välgörare, kärleken - och främst och viktigast - sig själv. 
 
Härlig historia som är ganska rafflande på sina ställen. Jag är glad att jag valde en lättläst version, för då fick jag ju veta vad som hände snabbare! ;) Jag kan mycket väl tänka mig att läsa den riktiga berättelsen någon gång, men just nu var detta perfekt! Stolthet och fördom skall intagas på samma sätt, för det passade väldigt bra och den har jag ju försökt läsa i tjugo år nu...