2016: 28 - Möss och människor av John Steinbeck

Jag tror att jag har läst Vredens druvor en gång i tiden - men det var längesen. Annars är Steinbeck nytt territorium för mig. Vi läste visserligen om honom på universitetet, men vi kom aldrig till någon av hans romaner. 
 
Möss och människor lyssnade jag på som ljudbok, inläst av Helge Skoog. Så bra. Jag vill alltid lyssna på Helge. Tänk om man kunde få välja uppläsare på ljudböckerna, som man kan på sådana där GPS-grejer i bilen! Alla är ju inte så himla bra. Moa Gammel, till exempel, som läste Försoningen - det drog ner min "läsupplevelse" med många taggar. 
 
Hur som helst. Möss och människor är ju en riktig klassiker, och den får därför agera punkt 14 i Bokutmaningen 2016. Den omnämns ju i hur mycket (amerikansk) populärkultur som helst, dessutom - så fort någon är lite väl kärvänlig, särskilt mot djur, blir hen ju lätt dubbad en "Lennie". 
 
Vi följer två män, George och Lennie, som är lantbruksarbetare och försörjer sig genom att gå runt på olika gårdar och ta kortare arbeten där det finns. Lennie är förståndshandikappad, men tas väl om hand av George och är duktig på att ta i - han är nämligen råstark. Och väldigt förtjust i att smeka mjuka saker. Som klänningen på en av gårdsägarnas fruar - de får ganska snart gå ifrån det arbetet. 
 
De tar plats på en ny gård, där de träffar nya vänner - och fiender. Och ännu en fru med mjukt hår... 
 
Ja - det är en rafflande men vacker historia, om vänskap och barmhärtighet. Isolering, kärlek och kanske den mycket raserade amerikanska drömmen. Utmärkt. Det är inte svårt att förstå varför den blivit en klassiker, och jag vill gärna läsa mer Steinbeck framöver. Läs den, hörni - den är dessutom kort och mycket lättläst - eller lättlyssnad.