Sin ensamma kropp av Elsie Johansson

Jag gillar egentligen Elsie Johansson. Hade därför rätt höga förväntningar på denna, som lät trevlig - de infriades tyvärr inte. Vilken sanslöst tråkig bok det var. Hade det inte varit en cirkelbok hade jag aldrig läst ut den, det är ett som är säkert! Nu kunde jag inte vara med på träffen kring den ändå, men det är sådant som händer. 
 
Huvudperson är den rika änkan Maliss Parre. Hon vill inte bli tant, men är rakt igenom hela boken otroligt tantig i formuleringar och åsikter. Det händer ganska exakt ingenting, somliga tillbakablickar är fina men annars, helt obegripligt tråkigt. 
 
Ska du läsa Elsie så ska du läsa Nancy-serien - Glasfåglarna, Mosippan och Nancy - hoppa över denna. Helt meningslös, tyvärr! 
 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! Här finns Ylvas läsdagboks inlägg om boken. 

Jag blev Stockholmssyndromet av Kristin Enmark

 
Jag såg Kristin Enmark på Skavlan för ett tag sedan, jag hörde P3 Dokumentär-programmet där hon medverkar - trots det var jag nyfiken på att läsa hennes bok. Särskilt då efter att ha läst Janne Olssons bok för ungefär ett år sedan, en ypperlig skildring för övrigt. 
 
Jag tyckte väl att hon verkade lite spånig i de programmen hon medverkat i, och jag blev ju inte direkt överbevisad i läsningen av denna, mycket spretiga och otroligt konstiga bok. Den är skriven tillsammans med en journalist, vilket är smått chockerande eftersom den är väldigt dåligt skriven. Det började liksom med en felstavning på ingenjör (ingengör) och sedan flöt det bara på... hohoho. 
 
Det är en sorts varvning av berättelser om vad som händer under dramat som väl är skrivet av den här journalisten som heter Gunnar Wesslén, och Kristins egen berättelse. Texten är satt i olika typsnitt vilket kanske är nödvändigt, men jag vet inte, det är bara hackigt. Ibland känns det som om det börjar bli intressant, kanske ta en vändning - sedan gör det inte det ändå. Somliga kommenterar att de verkligen kan förstå hur det var där i valvet och hur man resonerade, jag kan absolut inte göra det. 
 
Det som gjorde att jag trots allt gav boken två stjärnor på Goodreads är att funderingarna kring Stockholmssyndromet som en sorts ursäkt eller urskuldning för polisens misslyckande i gisslansituationer är intressanta och relevanta. Jag kan omöjligt säga om polisen gjorde rätt eller fel i detta fallet (även om vissa grejer, som att ta dit en tonårsgrabb som man trodde var bror till rånaren för att "förhandla" såklart är helt uppåt väggarna) - men det är intressant att fundera lite kring. 
 
Sedan kan vi ju heller inte veta vad som är sant och inte vad gäller inspelningen av samtalet mellan Enmark och Olof Palme - det är ju fastställt att man har klippt bort vissa bitar, men omöjligt för oss att säga eller tro hur det var. Hela samtalet finns för övrigt återgivet i text i slutet av boken, fullt med särskrivningar och annat krafs. Man kan väl omöjligt säga att faktumet att det är en transkribering ursäktar särskrivningar och stavfel, eftersom just sådana inte tenderar att vara närvarande i tal. 
 
Läs inte denna. Men läs gärna Janne Olssons bok för den är, som sagt, riktigt bra. Jag tänkte nog läsa Clark Olofssons variant också, faktiskt, det är ett fascinerande fall i svensk historia men Enmarks berättelse är inte bra. 
 
 
Vill du läsa boken finns den just nu på Adlibris pocketrea för 24:-. 

Sommarleken av Ellen Mattson

 
Detta var en cirkelbok till cirkeln jag inte brukar vara med på så ofta - jag hakade på ex-kollegan Stina ett par gånger eftersom jag gillar att umgås med henne, men sedan hon fick barn i höstas har hon inte heller gått, och då har jag inte varit så frestad heller. Det ska sägas att cirkeln har uppåt tjugofem medlemmar men brukar vara fyra-fem på träffarna, så det är mer en sådan som man dyker upp på ibland än de andra som är mer engagerade och intressanta. 
 
Men - denna boken var jag faktiskt lockad av, baksidestexten lät lovande och jag gav mig på den med ganska höga förväntningar. Tyvärr infriades de inte. Verkligen inte. 
 
Grundtanken är god - Sandra bor i en liten ort på västkusten, mittemot Orust. En sommar när hon är sexton-sjutton någonting kommer tre barn i olika åldrar, den äldste arton, nästa tjej i femtonårsåldern kanske och så yngste som väl är tio, till ett hus i närheten för att bo hos sin farmor Marika. De fascinerar Sandra med sitt sätt att vara och tala, och hon vill desperat höra till dem. De spenderar en stor del av sommaren tillsammans, men när höstterminen börjar är de fortfarande kvar trots att det inte hör till vanligheterna, och Sandra förstår att något inte är som det ska. Och så vidare. 
 
Allt som faktiskt händer i denna boken skulle kunna ha sammanfattats på tio-femton sidor. Det är sida upp och sida ner med miljöbeskrivningar och andra beskrivningar och trots att jag ju gillar miljöer som jag känner igen mig i, såsom västkusten och Bohuslän, så blir jag dödligt uttråkad av detta uppmålande - det känns som utfyllnad hela vägen, och trehundra sidor - eller tvåhundraåttiofem - med en massa onödiga ord känns ju bara tjatigt och pretentiöst. Jag fortsatte dock läsa eftersom jag hoppades att det skulle arta sig, men tyvärr, det gjorde det inte. 
 
Ett plus för snyggt omslag, dock. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här