Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

 
Jag har varit vansinnigt förtjust i Christina Lindströms tidigare ungdomsböcker (Hälsningar från havets botten och framför allt underbara Jack) och blev naturligtvis eld och lågor när jag såg att ännu en bok var på gång. Fick inget svar från förlaget när jag undrade om recensionsexemplar, så jag var förstås väldigt glad när den snabbt kom ut som e-bok så att jag kunde kasta mig över den. 
 
Och jag blev inte besviken. Åh, så bra! Enligt O skriver att det luktar Augustpris, och jag hoppas och håller med. Det doftar även vår om Finns det björkar i Sarajevo, som utspelar sig under några händelserika dagar i Göteborg. Kevin går i ettan i gymnasiet, och har efter att ha varit ganska ensam hittat en grupp vänner, mycket tack vare Hannes som han känner genom fotbollen. Han bor tillsammans med sina föräldrar ("min morsa föddes i Sarajevo i Bosnien och egentligen borde hata min farsa som föddes utanför Belgrad i Serbien") och storebror Charlie, som har ett funktionshinder - han klarar att åka spårvagn själv, men ibland blir det fel, och han behöver de facto hjälp med det mesta. Kevin ställer upp, fast det är slitigt ibland. 
 
När föräldrarna åker för att besöka släkten i forna Jugoslavien för första gången sedan de flydde från kriget blir Kevin ansvarig hemma - för sig själv och för Charlie. Och han har goda föresatser, men när Hannes ringer och bjuder med honom på Liseberg en kväll kan han inte riktigt stå emot. Charlie brukar ju klara sig en stund själv, och några timmar kan väl inte vara så farligt? Väl på Liseberg träffar Kevin Amanda, en sådan där fantastisk tjej som sätter hela hans varelse i spinn, och timmarna går. När han väl kommer hem igen är Charlie borta. 
 
Jag blir så förtjust i karaktärerna, och särskilt i Kevin, och precis som i Lindströms tidigare böcker imponeras jag av balansen mellan allvar och humor och hur hon använder sig av det senare för att lyfta fram det förra. Det blir aldrig flamsigt eller tunt, utan humorn finns med på ett främst ganska subtilt sätt men ibland så att jag börjar fnissa högt. Frågorna om livet är universella - kärlek, vänskap, familj, oro - som jag tror att alla kan ta till sig. Det är inte alla ungdomsböcker som funkar för såväl 13-åringar som pensionärer, men det tror jag att Lindströms gör. Riktigt, riktigt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

When Dimple met Rishi av Sandhya Menon

Ännu en bok jag plockade upp i nyhetshyllan på biblioteket - dock bytte jag till ljudbok ungefär halvvägs igenom för jag kom bara ingen vart med boken. Dock insåg jag efter bytet att det nog hade mest med att det inte riktigt händer någonting och att det är så ruskigt förutsägbart. Men - ganska gulligt, ändå. 
 
Dimple är andra generationens invandrare från Indien, och bor i Fresno, Kalifornien. Hennes föräldrar är relativt chill, men ändå väldigt noga med att hon ska gifta sig med rätt kille - och gärna använda läppstift. Själv har hon just gått ut high school och har absolut inga tankar på att gifta sig - det enda hon vill göra är att åka iväg på ett sommarprogram för unga webbutvecklare och förhoppningsvis få skapa appen hon drömmer om och bli coachad av sin stora idol. 
 
Rishi är hopplöst romantisk - och när hans föräldrar berättar att de fått reda på att Dimple, en lämplig framtida hustru, kommer att vara på samma sommarprogram som han blir han väldigt nöjd. Och målmedveten. 
 
Det blir en intressant sommar på många plan - som sagt, det är förutsägbart och ganska banalt, men somligt är bra - fördomar, rasism och elitism får ta plats i berättelsen och tas upp på ett bra sätt. Dessutom levereras berättelsen med en stor skopa humor och en sorts självdistans. 
 
Boken finns att köpa här eller här

The rest of us just live here av Patrick Ness

 
Som sagt så trodde jag att jag skulle "tvingas" presentera Caraval för Bokbubblarna när vi träffades senast, och grämde mig för att det är ju så tråkigt att prata om något man inte riktigt gillar eller vill rekommendera. Så några dagar innan träffen satt jag och lyssnade på En förbannad podd och de pratade om The rest of us just live here och trots att det inte är min genre så blev jag hemskt lockad. Jag hade den nerladdad som e-bok men hade inte kommit mig för att läsa, som så ofta, och trots att de avrådde från att lyssna gjorde jag det. Och jag tyckte om inläsningen! 
 
Mikey och hans gäng är de där som aldrig är utvalda för att fightas med monster och vampyrer. De är de vanliga kidsen, som bara vill klara av high school och bjuda ut den de är kära i. Helst innan någon spränger skolan, igen. Staden de bor i utsätts nämligen med jämna mellanrum för underliga attacker - det har varit zombies och några varelser som åt upp folk inifrån och sådär. Det är dock alltid indiekidsen, de som heter saker som Finn och Satchel, som får ta hand om det där. Mikey och resten - de bara bor där och försöker ta sig framåt. Försöker ha ett så normalt liv som möjligt... även om det råkar vara så att en av personerna i gänget är halvgud och dyrkas av alla kattdjur, särskilt bergslejon. Det bara är så. 
 
Med andra ord - berättelsen utspelar sig i vår värld, i vår tid, men med lite speciella inslag, minst sagt. Tonårsproblemen är dock desamma som vi kan förvänta oss, och det finns ett par riktigt mörka inslag som har med sjukdom och missbruk att göra. De tas upp på ett mästerligt sätt, tycker jag - fantastiskt bra av Ness. 
 
Jag skrattade högt på flera ställen - och då ska det sägas att jag nästan uteslutande lyssnade på bussen. Jag kunde inte hålla mig - det är så fantastiskt bra. Jag slösar inte med femmor på Goodreads, men det fanns inget annat på kartan för The rest of us just live here. Extra roligt och ovanligt är att katastrofberättelsen bara berättas i korta meningar i kapitlens titlar, förutom små betraktelser här och där av Mikey och hans gäng - garanterat något jag aldrig sett förut. 
 
Så läs, för jösse namn! Jag hoppas att den kommer på svenska snart, men tills dess kan man förstås köpa den på engelska till exempel här eller här