Northern Lights (Guldkompassen) av Philip Pullman

 
   
 
 
Som sagt så fick jag denna av en mycket kär vän redan vårvintern 2004 - han fick min Virgin Suicides vilket väl lär vara den bok jag gett bort flest gånger, vid sidan av High Fidelity. Han läste den. Det gjorde inte jag. Förrän nu! Jag behövde en bok som innehåller magi till Sommarbingot och beklagade mig över att vara tvungen att läsa fantasy - men påmindes om denna av en annan kär vän och sagt och gjort - nu var det dags! 
 
Och åh, jag är så glad för det för jag älskar den. Började lyssna på den i inläsning av Lena Nyman men insåg att jag tappade koncentrationen på resten av världen när jag lyssnade för jag ville bara vara i Pullmans värld - så jag övergick till e-bok, på engelska. Amerikanska utgåvan, förstod jag, eftersom den heter The Golden Compass medan den brittiska heter Northern Lights - men jag tror inte att det är någon större skillnad i språk, det känns distinkt brittiskt. 
 
Denna sortens fantastik kan jag hantera, eftersom "grundprincipen" är ett någorlunda vanligt college i Oxford. Jag har varit i Oxford en hel del och jag har varit på ett college i Cambridge många gånger, såpass att jag kan känna igen mig i termerna och de olika rummen och salarna, deras namn och alla märkliga traditioner som finns kvar än idag. I och med detta kan jag på något sätt acceptera att alla karaktärer har en daemon med sig - deras själ i djurform, så vitt jag kan förstå. Åtminstone deras andra hälft! 
 
Huvudpersonen - eller huvudpersonerna - är Lyra, elva år och hennes daemon Pantalaimon. Lyra är uppvuxen på Jordan College i Oxford, där hon spenderat sin barndom med skolans personal. Då och då kommer hennes farbror, den mäktige Lord Asriel till skolan - och det gör han just den dagen då vi får lära känna Lyra. Hon smyger in i ett rum där hon inte får lov att vara och tvingas gömma sig i en garderob tillsammans med Pantalaimon, som liksom alla daemoner aldrig lämnar sin människas sida. Där hör hon en hel del saker som hon inte borde ha gjort, och innan hon vet ordet av är hon indragen i ett otroligt äventyr. 
 
Här finns kidnappare som tar barn, och kanske äter upp dem på kuppen? Spännande partiklar i norrskenet, kloka och våldsamma isbjörnar, en björnkung som inget hellre vill än att få sin egen daemon, häxor, krig... och Guldkompassen, förstås! Jag njöt av hela läsupplevelsen och kommer nog faktiskt att läsa ut hela trilogin - kanske redan i år! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

Jag läste denna för snart två år sedan - under en tripp till Stockholm, vill jag minnas - och jag har egentligen inte så mycket att tillägga till vad jag skrev då
 
"Ännu ett exempel på en ljuvlig ungdomsbok som jag önskar hade skrivts för tjugo år sedan. Så himla bra. 
 
Olivia är 17 år och från Byxelkrok på Öland. Fast hon har faktiskt bott i Kalmar sedan hon började gymansiet, så så himla farligt är det inte. 
 
Det är faktiskt rätt så bra. Tills hon blir dumpad av John, pojkvännen sedan tre år tillbaks - och allting ställs på huvudet. 
 
Först blir det skräck och panik, sedan kris - men sedan börjar hon träffa en massa andra killar. Och folk börjar prata. Och det är ju inget bra, så därför försöker Olivia rättfärdiga kontakterna med dessa andra killar för sig själv och för andra. 
 
Men - varför då, egentligen? 
 
Samtidigt pågår livet runt omkring - som är fullt av väldigt välskrivna karaktärer, situationer och känslor. Detta är en relativt lättläst bok, annat kan jag inte säga, men den tuschar alldeles lagom mycket på gravallvarliga saker mitt ibland bitar som är extremt roliga och fyndiga."
 
 
 
Du kan köpa boken här eller här
 

Jag vill vara jordens medelpunkt av Charlotta Lannebo

Lova är sexton år, året är 1991 och hon lämnar Stockholm för att spendera ett utbytesår i Nya Zeeland. När hon kommer tillbaks ska hon bli författare och tillsammans med coole David Brink, men hon ska klara av lite annat därborta först. 
 
Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hon hamnar hos den ensamstående mamman Karen, med två söner som inte pratar med Lova (inte för att hon pratar med dem heller) och 200 kossor. Huset är fult och av lägre standard än Lovas vanor, och hon kan inte ta sig någonstans utan att få skjuts eller åka skolbuss. Skolbuss! Lova är ju van vid att kunna vara ute och fika med kompisarna i Stockholm som hon vill... 
 
Lova känner att hon måste därifrån och vidtar extremt drastiska åtgärder för att detta ska ske. Och jag kan inte förstå det. Att tonåringar har svallande känslor och kan vara lite dramatiska är jag med på, men detta är så urflippat. Hon gör det för att hon tror att det inte kommer att såra Karen lika mycket som om hon ansöker om att byta familj, men... nej, jag kan inte förstå. 
 
Hennes lögner uppdagas, förstås, och ännu en gång blir det inte som Lova tänkt sig. 
 
Jag gillar inte Lova, gjorde det inte från början och gör det absolut inte mot slutet av boken. Den poppade upp som förslag på Storytel efter att jag hade läst Ingen normal står i regnet och sjunger och jag gillade premissen, 90-tal på andra sidan jordklotet... men den faller platt, tyvärr. Vissa bitar är rätt kul, jag kan gilla tidsmarkörerna och så vidare men jag förstår inte riktigt poängen med att försätta den i början på 90-talet när de saker som torde ha varit störst för tonåringar då (jag tänker musik, tv och sådant) inte riktigt får någon plats. 
 
Synd på en god idé! 
 
 
Prickiga Paula har också skrivit om boken, som finns att köpa här eller här