What to say next av Julie Buxbaum

Julie Buxbaum skrev den strålande Tre saker jag inte vet om dig som jag läste förra våren - visste inte att ännu en kommit ut och blev således mycket glad när jag hittade den i bibliotekets hylla - även om det slutade med att jag läste den som e-bok, ty det är smidigast när man är på semester. Även om jag nu packade uppåt femton böcker också. Harkel. 
 
Även här möter vi en tonårstjej som förlorat en förälder - men här är det Kit Lowell, som har förlorat sin pappa i en bilolycka. När det är dags att gå tillbaks till skolan känner hon plötsligt att hon inte kan sitta och äta lunch med sina vanliga kompisar - hur skulle de kunna förstå? Istället sätter hon sig med David Drucker, som har suttit vid sitt lunchbord ensam i 622 dagar på Mapleview High School. Han samlar på fakta om sina skolkamrater i en anteckningsbok som är något av en bibel för honom - som ni förstår befinner han sig någonstans på autismspektrat. Han har nyligen lärt sig ett nytt fakta om Kit och inleder därför konversationen på enklast möjliga sätt för han har ju inte fel: "So, your dad is dead." 
 
Detta blir början på en oväntad och ovanlig vänskap - vi följer Kit och David i alternerande kapitel, Kit bearbetar sina upplevelser så gott hon kan och ber David om hjälp med att ta reda på vad som egentligen hände vid pappans olycka, om någon omständighet har gått osedd, men det är inte helt lätt att arbeta med sin sorg med en mamma därhemma som helt går upp i sitt arbete, och som liksom Kit har hemligheter. Och de gamla vännerna är både hjälpsamma och inte - det är inte så lätt för dem heller att förhålla sig till situationen. David vet att han är med om något alldeles nytt, men förstår kanske inte riktigt hur han ska tackla sina nya situationer. Och när ett par mobbare tar hans anteckningsbok, där det finns texter och fakta om såväl skolkamrater som lärare, bryter helvetet löst. 
 
Jag är så himla förtjust i såväl Kit som David. Kan inte så mycket om NPF-diagnoser att jag egentligen kan kommentera, men det känns för mig som lekman som om David är en väldigt trovärdig karaktär. Och älskvärd! Han är helt underbar. 
 
Boken finns att köpa här eller här - jag rekommenderar den varmt. 

How the trouble started av Robert Williams

Jag plockade upp denna i engelska YA-hyllan på mitt lokala bibliotek för några veckor sedan - på vinst och förlust, om man säger så, jag hade aldrig hört talas om författaren förut och fick inte ut så mycket av baksidestexten heller - ni vet, ibland står det liksom ingenting på utländska pocketböcker, förutom ett kort citat och så en massa blurbar. Men jag är väldigt glad att jag valde den, för det var en speciell läsupplevelse. 
 
Vi träffar Donald Bailey när han är sexton år. Vi vet att hans mamma flyttade dem till en annan stad för några år sedan, och vi vet att Donald på något sätt varit inblandad i en tvåårings död. Vi vet dock inte vad som hände - alltså, how the trouble started. Därför är det inte så konstigt att säkert de flesta läsare går på Donalds mammas linje och tror det absolut värsta när han börjar spana på småbarn på en skolgård, blir vän med en ung pojke och börjar ta med honom till ett ödehus, för att läsa och berätta hemska fantasiberättelser om vad som hänt i huset, och varför det spökar där. 
 
Sakta men säkert växer berättelsen om vad som hänt fram, och läsaren utmanas i takt med detta. Det handlar om ansvar, om moral - och framför allt, om minne. Om hur barns minnen kan påverkas, om hur vuxna kan få barn att berätta det de "vill" höra eller det de tror är sanning, och om hur barn till slut inte vet vad som är sant eller falskt, rätt eller fel. 
 
En riktigt, riktigt bra och viktig bok som jag tänker mycket på fortfarande, såhär ett par veckor senare. Jag har även hört mycket gott om författarens debut, Luke and Jon, som jag ska passa på att läsa när tillfälle ges. 
 
How the trouble started kan du köpa här eller här

Moxie av Jennifer Mathieu

 
 
Moxie togs upp i En förbannad podd för några veckor sedan och jag blev genast eld och lågor. Naturligtvis! När jag var i tonåren var jag med på ett par mailinglistor med flera tjejer som var eller hade varit riot grrls och har varit fascinerad av "subkulturen", eller vad man ska kalla det, sedan dess. Jag lyssnar fortfarande på musiken som jag fick tips om på den tiden och blir varm i hjärtat av blotta tanken på fanzines. 
 
Och naturligtvis troded jag att jag skulle få köa på biblioteket i flera månader för denna, men hade uppenbarligen någon vansinnig tur för jag fick den på nolltid - och läste den rätt omgående också, mycket för att jag ville lämna tillbaks den så att alla andra också får läsa. NU! 
 
Vivian bor i en liten stad i Texas tillsammans med sin unga mamma, som var just riot grrl på nittiotalet men numera jobbar stenhårt som sjuksköterska. Hennes gamla riot grrl-grejer finns bevarade i en skokartong med texten "my wasted youth" på, och Vivian tittar i den ibland. 
 
När orättvisorna i skolan blir värre och värre - killarnas fotbollslag prioriteras och de tuffa killgängen får göra vad de vill utan att få skäll - tar Vivian inspiration från skokartongen och börjar ta tag i saker. Hon gör ett anonymt feministiskt fanzine, Moxie, som hon sprider på tjejtoaletterna till en början och innan hon vet ordet av är fler och fler engagerade på alla möjliga olika sätt - men ingen vet att det är hon som ligger bakom det hela. En liten kärlekshistoria får vi också, men den är faktiskt helt okej ;-) 
 
En helt underbar berättelse som jag tycker att du ska sätta i alla tonåringars händer, särskilt tjejer, och självklart läsa själv också. Välskriven, viktig, rolig och oumbärlig. Läs läs läs! Finns att köpa här eller här