Månadens språk: Kantslag och Minna saknar en övningslokal av Dorthe Nors

Månadens språk hos Ugglan & Boken är en väldigt trevlig utmaning! Februaris språk är danska, och jag har valt att läsa novellsamlingen Kantslag av Dorthe Nors, med Minna saknar en övningslokal som kortroman "i andra änden" av boken. Kul upplägg! Jag har tidigare läst Blicken, pilen, filen av Nors som jag gillade mycket. 
 
Novellerna är korta, hårda, vardagliga och ibland smått surrealistiska. Och ofta väldigt roliga. Det är en buddhist som får sparken, till exempel, och en flicka som besöker sin pappa, en flicka som just förlorat oskulden, och en kvinna som just begått ett mord. Det finns ett ord på engelska, moreish, något som är så gott eller bra att man bara vill ha mer, och så känner jag för Dorthe Nors noveller. 
 
Minna saknar en övningslokal är skriven på en sorts lyrisk prosa som för tankarna till statusuppdateringar på Facebook. En mening i taget, de flesta inleds med "Minna..." såsom vi uppdaterade just Facebook förr, ni minns "Sven-Roger steker ryggbiff" och "Sara längtar till sommaren". Och, förstås, "Minna saknar en övningslokal". Minna är artist, och saknar förvisso just en replokal men även ganska mycket annat i livet. Hon kommer till insikt om vad hon behöver göra för att ordna plats åt det som saknas. 
 
Riktigt trevliga läsupplevelser! Det är roligt att Dorthe Nors med denna samling nått internationella framgångar, för det är hennes texter verkligen värda. Boken finns att köpa här eller här - jag lånade mina som e-böcker på Göteborgs folkbibliotek, där de av oklar anledning är separata. 

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har många vänner som håller Chimamanda Ngozi Adichie som den absolut största stjärnan på litteraturhimlen. Och jag har tänkt läsa henne hur länge som helst, men har bara lyckats ta mig an Alla borde vara feminister än så länge. Jag är dålig på att plocka upp tegelstenar, särskilt som jag alltid har en massa annat att läsa till diverse bokcirklar och liknande. Men nu körde Kulturistan Mia En halv gul sol som tegelstensutmaning och då kändes det ju faktiskt som om det var läge. Med uppdelningar i ett antal sidor i taget blir det lite mer överskådligt - även om det slutade med att jag sträckläste flera veckor i taget det sista. 
 
För det är väldigt svårt att sluta. Man måste helt enkelt få veta hur det ska gå! 

Det är sextiotal, och vi befinner oss i Nigeria. Det finns tre olika spår som följer varandra - tonårige Ugwu som börjar jobba som en sorts "huspojke" hos en akademiker, tvillingsystrarna Olanna och Kainene, döttrar till en mäktig man, och Richard, en vit brittisk man som befinner sig i Nigeria för att skriva en bok. Olanna träffar och lever tillsammans med Ugwus husbonde och Kainene lever tillsammans med Richard, så berättelserna knyts naturligt samman tidigt. 
 
Vi hoppar lite fram och tillbaka i 60-talet, men bokens fokus är främst när sydöstra Nigeria utropade sig till den självständiga staten Biafra, och inbördeskriget och svälten som följde. Om kolonialtiden och post-koloniala stater, om västerlänningar i dessa stater, om vem som har rätten att berätta en annans historia. Och, givetvis, om politik och rapportering runt om i världen. Om familj, giftermål, död och förtvivlan - men även om hopp, kärlek och att våga drömma. 
 
Det är så fantastiskt bra. Så gripande och engagerande, och så lärorikt! Nog har vi alla hört om Biafra och svälten, men jag visste inte hälften av vad som skedde och även om jag faktiskt har universitetspoäng i post-kolonial litteratur har jag inte läst något alls från Västafrika. Fokus i den kursen låg på andra platser vilket förvisso också var fantastiskt intressant, men jag hoppas verkligen att Adichies böcker kommer att få en naturlig plats i genren framöver. En underbar bok! Fruktansvärt hemsk, men så fantastiskt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Smakebit på søndag, 17 februari 2019 - Normal People av Sally Rooney

(null)

Ännu en söndag med snabbt inlägg från iPad - jag börjar lära mig, men appen gör inte riktigt vad jag skulle önska. Än! Har en långsam skön söndag idag med Fådda blommor på Öppet Arkiv, rester till lunch och ikväll fixar vi dumplings från frysen. Alldeles lagom! Jag har varit, eller kanske är, ganska förkyld och gårdagen var mycket intensiv så det är gott att ta det piano. Lite gammal tv, lite korsord, lite läsning och lite Cola Zero... 😉 

Veckans Smakebit kommer ur Normal people av Sally Rooney. Jag gillade Conversations with friends ganska bra men denna är verkligen fantastisk. Extra kul att gamle Proust nämns, då vi ju hade första träffen med Proustcirkeln i veckan. 

(null)

(null)

Denna veckan finns fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten

Jag önskar er en fin söndagskväll! 

(null)