Smakebit på söndag, 15 april 2018 - Det är ugglor i mossen av Maria Lang

 
Nu är jag åter i hemmets lugna vrå efter många timmar på resande fot. Idag fick jag dessutom genomgå alla möjliga säkerhetskontroller, både min egen lekamen och mitt bagage, så det blev extra flaxigt. Men annars gick det bra och jag hann läsa en hel Maria Lang på flyget - Det är ugglor i mossen kom ut 1974 och därifrån kommer veckans Smakebit. 
 
 
 
"-Och dom hrä trakterna, kompletterade Sven Målare, har Europas tätaste älgstam. Så det är inte konstigt att du fick syn på någon av våra älgar, det skulle ha varit konstigare om du inte hade stött ihop  med nån medan du är här. 
 
- Lon är mera sällsynt, sa Joar och övergav sin surmulna attityd. Var det nån av er som såg den ikväll? 
 
- Ett lodjur? sa Sandra perplex. Säg inte att det var en lo som morrade och gurglade strax bakom mig? 
 
- Jovisst, betygade Erk Berggren. Du hade en fläckig och stilig jättekatt snett ovanför huvet, oppe på en trädgren. Ett tag tyckte jag rentav att hon låg där och spann. Men så måste hon ha fått korn på er eller på älgtjuren, för hon växlade läte och börjadde väsa. Och sen blev tjuren nervös och satte av i full karriär, och sen tjöt Sandra så att hon jagade bort både lo och tjur. 
 
Du, sa Joar anklagande till henne. Du fördärvade alltihop med ditt oväsen. Alltihop! 
 
- Inklusive den här, förmodar jag. 

Christer granskade texten på den grönvita pappasken och lyfte försiktigt fram en brun apoteksflaska med likadana gröna tryckta bokstäver mot en vit etikett." 
 
Ur Det är ugglor i mossen av Maria Lang, Norstedts: 1974 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese
 

Jag hade lite vaga funderingar på att gå på bokklubben ikväll, men när jag väl hade landat hemma och fått i mig en smörgås och en kopp kaffe kände jag att nä, det är inte genomförbart, jag är för trött. Så nu tänker jag faktiskt krypa ihop med en annan god bok - Kåda av Ane Riel - och ladda batterier i några timmar istället. 

Smakebit på söndag, 8 april 2018 - Bara ha roligt av Maria Maunsbach

 
Jag lyssnade på en av mina favoritpoddar, Nord & Francke, igår när jag lagade middag. De talade bland annat om två debutanter - Wera von Essens En debutants dagbok som jag genast ställt mig i kö för på biblioteket, och Bara ha roligt av Maria Maunsbach, som jag kastade mig över så fort jag gick och lade mig och läste ut imorse. En sådan där bok som fick mig att plocka upp iPaden och börja läsa istället för att somna om, trots att jag låg och läste alldeles för sent inatt. Ett gott betyg! 
 
Veckans Smakebit kommer alltså därifrån. Bakgrund: Lydia har träffat Johannes, en vanlig kille, genom en vän - hon är nu hembjuden till honom på första dejten. 
 
 
 
"Johannes lägger en arm på min axel, trycker mitt huvud mot sin armhåla. Det är den positiva sidan av hans lättsamhet: man får gosa direkt, på momangen. Jag behöver inte vänta flera timmar på att bli kramad. 
 
- Jag har inte hunnit äta någon middag, säger Johannes. 
 
Han flyger runt i köket och plockar fram havregryn och socker. 
 
- Detta äter jag väldigt ofta, säger han. 
 
Jag sätter mig vid köksbordet. Längst in vid väggen placerar jag mig. Det är ett typiskt Värnhemskök jag befinner mig i. Högt i tak, slitet. Gamla detaljer, skåpluckor med infällt glas. Johannes har ingen köksfläkt, bara en gammal ventil.. Och så finns det ett skafferi. Det hade jag också velat ha, det har renoverats bort i mitt kök. 
 
Jag förmodar att Johannes ska koka gröt. Det känns skämmigt, jag vill inte se någon äta gröt på första dejten. Det är så obekvämt att sitta och glo på en människa som äter. Men jag tar fel. Johannes ska inte ägra gröt. Han plockar fram ytterligare en ingrediens utöver socker och havregryn: fil. 
 
Det han ska äta är alltså fil, havregryn och strösocker. Inget annat. Som en fattigmansmüsli." 
 
Ur Bara ha roligt av Maria Maunsbach, Brombergs: 2018
 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese
 
 
Idag skiner solen och det ska tydligen bli 13 grader varmt - det var det igår också men då blåste det småspik, nu verkar det ha lugnat ner sig. Jag ska åka ner till stan en sväng och lämna tillbaka en handväska samt köpa strumpbyxor och eventuellt klämma på ett par saker jag såg på H&M igår. Jag är i chock över att Nordstan tydligen öppnar klockan tio på söndagar numera - det har väl alltid varit 12 eller möjligen 11? Jaja, jag klagar inte - det kan innebära att jag slipper brottas med en massa folk eftersom de förhoppningsvis också tror att det öppnar senare ;-) 
 
I eftermiddag ska jag till Mölndals stadsmuseum och kika på denna utställningen, bland annat, samt fika på ett eller annat ställe, ikväll färga håret och kanske laga halloumi stroganoff. Det blir nog en bra dag!

Smakebit på söndag, 1 april 2018 - Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

 
Min dator gjorde en Jesus - dog som en sten i fredags och har vägrat starta - tills idag, när den har återuppstått från de döda och fungerar som om den aldrig gjort annat. Hurra på den! Så himla skönt. 
 
 
Otrolig lättnad - det är varken billigt eller egentligen särskilt roligt att köpa en ny dator, särskilt när man i stort är nöjd med den. Så nu hoppas jag att den är med ett tag till. 
 
Veckans Smakebit samlade jag på mig redan tidigare i veckan för jag tyckte så mycket om den. Boken är redan utläst och recension kommer inom en inte alltför distant framtid - det är Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström. 
 
 
 
"'Charlie och jag är födda i Sverige', säger jag för minst tionde gången till skolpsykologen Odette. 
 
Hon kanske vill ha fler detaljer, så jag lägger till att min morsa föddes i Sarajevo i Bosnien och egentligen borde hata min farsa som föddes utanför Belgrad i Serbien men Charlie såg dagens ljus första gången på Östra sjukhuset och själv dök jag upp med navelsträngen runt halsen på Göteborgs mest prisvärda biltvätt. Och med det menar jag Zorans lack och puts. 
 
Det är alltså min farsa som är Zoran. 
 
Odette lyssnar inte. Hon fortsätter ta för givet att jag, eller åtminstone Charlie, är född långt från Sverige. Med tanke på vårt efternamn, vårt svarta hår och morsans brytning. Odette har fått se en bild av hela familjen." 
 
Ur Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström, B Wahlströms: 2018 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese
 
Det är en riktigt fin bok, det här - både rolig, känslosam och oförutsägbar, åtminstone på sina ställen. Den lite mer detaljerade berättelsen om när huvudpersonen föds på Zorans lack och puts är en riktig höjdare... 
 
 
Som påskägg ska ni faktiskt få ännu en Smakebit - från Vita tänder, som ju var förra veckans Smakebit. Jag blev så oerhört förtjust i detta stycke, så håll till godo: 
 
 
"Samad brydde sig inte om den allmänna munterhet etta gav upphov till utan fortsatte. 
 
'Men det är just det jag menar. Skördefesten är inte en kristen högtid. Var någonstans i Bibeln står det: Ty du skall stjäla matvaror ur dina föräldars skafferi och medföra dem till morgonsamlingen, och du ska tvinga din moder att baka en limpa bröd i form av en fisk? Det är hedniska idéer! Tala om var någonstans det står: Du skall bära ett paket frysta fiskpinnar till en gammal kärring som bor i Wembley.' 
 
Mrs Owens rynkade ögonbrynen, ovan vid sarkasmer om de inte var av lärartyp, det vill säga: Är detta en svinstia? Och jag antar att ni får bära er åt så hemma!" 
 
Ur Vita tänder, Albert Bonniers Förlag: 1998 
 
 
Det kommer ett inlägg med bilder från veckan lite senare - jag har lite att ordna med innan datorn fungerar riktigt som den ska, men ville åtminstone få upp detta nu. Hoppas att ni har haft en fantastiskt fin påsk! <3