Smakebit på söndag, 8 oktober 2017 - Circling the sun av Paula McLain

 
Jag gjorde en massa nytta på förmiddagen idag - tvättade och städade och gjorde om resterna av en bouef bourguignon till en chili con carne medelst en massa chili (surprise) och svarta bönor. Gott, hoppas jag! Sedan åkte jag ner på stan för att träffa en av mina bokcirklar och prata om Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. 
 
Veckans sena Smakebit kommer ur månadens cirkelbok hos Bokbubblarna - Circling the sun av Paula McLain. Detta är ur prologen, för jag har faktiskt inte hunnit börja läsa på riktigt ännu... 
 
 
 
"4 September 1936
Abingdon, England
 
The Vega Gull is peacock blue with silver wings, more splemdid than any bird I've known, and somehow mine to fly. She's called The Messenger, and has been designated and built with great care and skill to do what should be impossible - cross an ocean in one brace launch, thirty-six hundred miles of black chop and nothingness - and to take me with her. 
 
It's dusk when I board her. Storms have hunched over the aerodrome for days, and what light there is now is stingy and wrung out. Rain beats on the Gull's wings in timpani, and the wind gusts sideways, andyet I'm tolv it's the best weather I'm going to get all month. I'm less worried about weather than weight. The Gull's been fashioned with a special undercarriage to bear the extra oil and petrol. Tanks have been fixed under the wings and to the cabin, where they form a close-fitting wall around my seat with petcocks I can reach with two fingers to switch over the tanks mid-flight. I've been instructed that I should let one run completely dry and close it off before opening the next, to avoid an airlock. The fine might freeze for a few moments, but will start up again. I will have to rely on that. I will have to reky on a good many other things, too." 
 
Ur Circling the sun av Paula McLain, Little Brown: 2016 
 
 
Läs gärna fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! 
 
 

Tematrio: Tanter och farbröder

 
 
Veckans tema i trion hos Lyran är tanter och farbröder. Underbart! Jag älskar tanter och farbröder (när de inte går i vägen för mig på Bokmässan). Nu tog jag de tre första jag kom att tänka på och det blev alltså främst tanter, men det finns allt en farbror eller två med där också... 
 
      
   
 
Spegeln sprack från kant till kant var min första bekantskap med Agatha Christies Miss Marple - jag fick den, just denna utgåvan faktiskt, av min kompis Heidi en födelsedag. Kanske fyllde jag... femton? Något sådant. Det må vara så att det finns bättre Marple-deckare, men jag gillar denna. Den fick mig även att få upp ögonen för Alfred Lord Tennysons långa dikt The Lady of Shalottsom är en riktig favorit. Finns även insjungen i lite olika varianter, till exempel denna med Loreena McKennitt
 
Rosengädda nästa! av Emma Hamberg möter vi den excentriska, underbara gamla damen Jane. Jag ska erkänna att jag inte har tänkt så mycket på henne, förrän igår när jag lyssnade på Emma Hamberg på Bokmässan och hon berättade om Janes "förlaga" - en parant dam med ekorrungar i BH:n som hon träffade av en slump på en mässa. Jag blev så rörd och trots att jag just läst fjärde och sista boken om Rosengädda så är jag lite sugen på att läsa om första. Det finns några andra ljuvliga karaktärer här också, som tonårsfrankofilen Bror. 
 
Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist var den första av hennes böcker om pensionärer på Österlen som jag läste. Och milde himmel, vad jag skrattade! Hon har alltså en hel drös med härliga tanter och farbröder i ett helt gäng ganska korta och lättlästa romaner av olika kvalité, men denna var något i hästväg. Mycket charmigt. 

Smakebit på söndag, 1 oktober 2017 - Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
Jag ska (såklart) till Mässan idag också, men måste faktiskt tvätta lite också - tydligen är det vanlig vardag igen imorgon? Mycket märkligt. Och en liten Smakebit ska vi förstås få in också! Länksamlingen finns inte uppe hos Flukten fra virkeligheten ännu, men jag får försöka kika in under dagen och länka... 
 
Veckans Smakebit kommer ur Barn av sin stad av Per Anders Fogelström. Jag läste denna och den föregående för några år sedan, men nu kör Stadsbiblioteket en serie bokcirkelträffar om dem så det var dags att läsa om denna till träff på tisdag. Helt fantastisk, jag läste just ut den och vill genast kasta mig över nästa - men får väl tygla mig...! 
 
 
 
 "Han trodde inte att vagnar utan hästar hade någon framtid, det var bara en modenyeck. Det pratades om något som kallades automobiler, utomlands hade man visst till och med anordnat tävlingar för sådana. Men var och en kunde förstå att de där maskinerna aldrig allvarligt skulle kunna tävla med hästarna. Det fanns ingenting säkrare, starkare och vackrare än ett par ståtliga hästar. Han var stolt över att vara kusk. 
 
De gick över bron och Mosebacketorg, passerade det nya vattentornet som stod så högt att det kunde trycka upp vattnet i de högsta husen på Söder. Men i småkåkarna runtomkring hade man ingen vattenledning, här var det inte lika välordnat som i Sibirien. 
 
Söder har ändå sin fina utsikt, sa Gertrud. Den har inte vi. 

Vi slipper backarna också, sa Rudolf kort. Han tyckte inte om att Gertrud saknade den gamla hemtrakten. Den som flyttade skulle glömma det gamla, åtminstone inte tala väl om det. Det var att nedvärdera det man nu hade, kunde låta som om man ångrade sig. De hade flyttat för att få bättre. De hade fått bättre, annars skulle de ha begåt ett misstag. Men han gjorde inga misstag, han planerade noga. 
 
Ändå tyckte han inte riktigt om att komma tillbaka till Söder, trots att han väl borde gå här och glädjas över alllt de sluppit." 
 
Ur Barn av sin stad av Per Anders Fogelström, Bonniers: 1962 
 
 
Tänk, att det är oktober! Trots att jag försökte boka tvättid 31 september... jag räknade ju bara sju snäpp framåt! Som tur är är det inte direkt rusning om tiderna mellan 8 och 11 på söndagar så det gick bra ändå. Nu ska jag ner och slänga in det som tvättats i tumlaren och sedan börja göra mig i ordning för dagen! Packa matsäck och kolla lokaler, det är väldigt mysigt.