De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Jag har varit väldigt ambivalent kring om jag ville läsa denna eller inte. Dels blir jag ibland lite avtänd av sådant som "alla" läser på en gång, vilket definitivt var fallet med denna. Dels drar jag öronen till mig lite grann när det handlar om tidsresor och fantastik. Men så sa det pang i helgen som gick och jag bestämde mig för att ge den en chans. Och ja, det är jag väldigt glad för. 
 
Men det känns svårt att skriva om den, så jag ska inte bli så långrandig, faktiskt. 
 
I berättelsens mitt står en ung kvinna som befinner sig på en rättspsykiatrisk klinik i Göteborg. Hon var inblandad i ett terrordåd ett antal år tidigare, mot en seriebutik i stan som hade bjudit in en tecknare som karikerar islam. En författare kommer till kliniken då hon bett om att få tala med honom, och då ger hon honom en berättelse hon skrivit och förklarar att hon kommit från framtiden för att berätta om hur det kan bli. 
 
Berättelsen hon ger honom är en mycket mörk dystopi, där den som inte skriver på ett medborgarkontrakt och svär "trohet" till Sverige varje år sätts i reservat, där de tvingas äta fläskkött och se kränkande filmer. Alla med utländskt påbrå måste alltid bära pass på sig och mycket av det vi tar för givet idag är förbjudet i framtiden. 
 
Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt om jag förstår hela berättelsen. Antagligen gör jag inte det, och det kanske inte riktigt är meningen heller. Men något som är säkert är att den sätter igång tankarna och är nästintill beroendeframkallande. Det är skrämmande och så oerhört trovärdigt - vilket naturligtvis gör det ännu mer skrämmande. 
 
Många tippar på denna som vinnare av den skönlitterära kategorin av Augustpriset, och det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Jag kryssar "nej, den vill jag INTE läsa" i Höstbingot - men nu är jag väldigt glad att jag gjorde det. 
 
 
Läs gärna mer hos till exempel enligt O, Fiktiviteter och Just nu, just här. Boken finns att köpa här eller här

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Denna har stått i hyllan hos mamma och pappa sedan någon gång på 90-talet, och jag har allt fingrat på den men aldrig läst. Har inte sett filmen heller, för den delen. Sedan bokcirklade Lundströms Bokradio den förra året någon gång, med Göran och Vanna Rosenberg. Och jag började lyssna, men körde väl fast någonstans eller missade något avsnitt och så, ja, ni vet. Det blev inte av, helt enkelt.  
 
Men det var väldigt roligt när Ishiguro vann nobelpriset i litteratur i år, tycker jag - just för att det faktiskt är ett rejält bekant namn, där jag kunde namnge flera titlar på en gång. Så är det nämligen inte alltid. 
 
Så blev den då vald till månadens bok för Bokbubblarna och som jag så ofta säger - ibland behöver jag den där sparken i baken för att öppna något som jag faktiskt velat läsa länge - och ofta får jag ett väldigt positivt intryck. Så även här. Vilken underbart fin berättelse! 
 
Butlern Stevens ger sig ut på roadtrip i England, i sin amerikanske arbetsgivares bil. Arbetsgivaren har föreslagit att han ska ta sig lite ledigt, och Stevens beslutar sig för att åka och besöka husets före detta hushållerska, Miss Kenton, som gifte sig och flyttade till Cornwall för ett antal år sedan. Han har nyligen fått brev från henne, och hon verkar inte riktigt lycklig. 
 
Vi följer Stevens på vägen, men även i återblickar på hans liv, hur det var när den gamle arbetsgivaren fortfarande hade kvar godset och Europas mäktigaste män besökte honom för att hålla diplomatiska möten - och tiden då han och hans far arbetade parallellt som tjänstefolk. Han reflekterar även kring lojalitet, om vad som gör en butler till en "stor butler", värdighet, kommunikation och småprat - och inte minst minnen och reflektion. 
 
Jag njöt fullt ut och ser fram emot att dels diskutera boken i cirkelform, men även att läsa mer av Ishiguro vid tillfälle. 
 
 
Boken kommer snart ut som nyproducerad ljudbok på svenska, vilket jag kan tänka mig är ett ypperligt sätt att konsumera berättelsen, men än så länge finns den att köpa som inbunden eller e-bok här eller här

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Jag har dragit mig för att börja skriva om denna romanen eftersom jag helt enkelt inte riktigt vet vad jag tycker om den. Det är så komplicerat och intrikat, det finns bitar jag tycker så otroligt mycket om och bitar som jag inte alls njuter av att läsa, och jag är inte riktigt van vid känslan. 
 
I centrum av romanen finns manuskriptet till romanen De polyglotta älskarna, skrivet av Max Lamas. 
 
I första delen träffar vi Ellinor. Hon är i början av medelåldern och lever ensam på landsbygden i Skåne. Hennes största hobby är att slåss. När hon sätter in en kontaktannons träffar hon Callisto, som bor i Saltsjöbaden och är litteraturkritiker och expert på just Max Lamas. Manuskriptet finns just nu i hans ägo för ett utlåtande, men efter ett övergrepp bränner Ellinor upp boken. 
 
Lamas är huvudperson i nästa del av boken. Han har glidit ifrån sin fru och vill undkomma vardagslivet, gärna medelst en polyglott älskarinna som är hans överman såväl fysiskt som psykiskt. Han reser till Italien för att göra en intervju, hamnar i en adelsfamilj där han ska skriva på Romanen, den som ska få honom att komma vidare. 
 
I adelsfamiljen finns Lucrezia, dotterdotter till markisinnan som Lamas inleder någon sorts sexuell relation med. Hon är förskräckligt rik och försöker hitta fotfästet och sin egen plats i den värld som inte längre är den överdådiga societeten som förr. 
 
Anna skriver:  "Med risk för att det blir lite rörigt här så är det här alltså en roman om en romans tillblivelse, förstörelse och eventuella återuppståndelse och mest av allt är den en roman om de människor händelser styrda av slumpen/ödet/förnuftet/känslan som gjort att texten existerar, eller inte existerar eller eventuellt existerar igen. Ur askan kan det komma nya berättelser, något bättre eller bara ingenting." och jag vill gärna låna den beskrivningen eftersom jag inte får ihop någon sammanfattning själv. 
 
Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Det var en väldigt intressant och intensiv läsupplevelse, men jag är inte riktigt säker på hur bra jag tycker att det är. Jag älskar första delen, tyckte att andra var sådär och i tredje hade jag blivit så förvirrad att det stod still. 
 
Trots denna förvirring inser jag att det är en välarbetad text med intressanta idéer och tankar, och den är värd sin femma. 
 
De polyglotta älskarna vann Augustpriset 2016. 
 
 
 
Boken kan man köpa till exempel här eller här