Never let me go av Kazuo Ishiguro

 
Det är ju onekligen väldigt härligt med en nobelpristagare som man - jag - blir sugen på att läsa. Så är det med Ishiguro! För några veckor sedan hade jag nöjet och äran att lyssna på hans svenska översättare på Stadsbiblioteket, vilket verkligen inspirerade lite extra. 
 
               
 
Never let me go är kanske den av Ishiguros romaner som fått mest uppmärksamhet, vid sidan av Återstoden av dagen. Detta är säkert delvis för att det gjordes film av den med bl.a Keira Knightley 2010 - som jag såg dagen efter att jag läste ut boken och verkligen gillade, den rekommenderas! Finns på Netflix. 
 
Berättaren i Never let me go är Kathy. Hon är nu 31 år och arbetar som vårdare - hon berättar sin historia i nutid men främst i minnen. Hon växte upp på en internatskola på engelska landsbygden, Hailsham, där hon och hennes kamrater blev intalade att de var speciella, särskilda, viktiga för framtiden. Det var de också, eftersom de är klonade och "uppdrivna" för att senare i livet donera livsviktiga organ till dödligt sjuka människor, på "utsidan". 
 
Efter skoltiden utbildas man till vårdare och tar hand omandra som ska eller har donerat organ - innan man själv är vuxen nog att börja donera. De flesta klarar två, tre, kanske fyra donationer innan de "fullbordar", alltså avlider i sviterna av de stora operationerna. 
 
Under sin tid som vårdare träffar Kathy på två av sina vänner från skoltiden och tiden strax därefter, Ruth och Tommy, vilket återuppväcker minnen och vänskaper. 
 
Det är en ganska rättfram, varm berättelse som väl främst handlar om vänskap och kärlek, barndom och ungdom - men det fruktansvärda som pågår omkring dem finns förstås hela tiden i bakgrunden. Det är ju en helt absurd idé för oss idag, men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är så fjärran. Kanske inte kloning och "uppfödning" av barn, men vetenskapen går framåt med sådana stormsteg att ingen vet vad som kan tänkas finnas i framtiden. 
 
Jag tycker riktigt, riktigt mycket om boken och blir än mer sugen på att läsa mer av Ishiguro. Lågmält, värdigt, effektfullt. 
 
Titeln, undrar du - varför är den inte översatt? Det finns en bra förklaring - det är en låttitel! Dock påhittad - men läs gärna mer här när du läst boken, jag tycker att det var hemskt intressant. (Kanske extra intressant för att översättaren berättade att hon aldrig har kontakt med Ishiguro via mail eller liknande under översättningen då han är hemskt privat, men att musikjournalisten inte verkar ha dragit sig för att ta kontakt och fått väldigt utförlig information...!) 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

 
 
Jag hade aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström innan Fatima Bremmers bok kom och blev nominerad till Augustpriset. Tror jag inte, i alla fall - och det känns som om jag hade lagt det på minnet i så fall. Vilken bok! Den förtjänar sannerligen sitt Augustpris, jag var helt förtrollad. 
 
Ester Blenda körde motorcykel, rökte pipa, umgicks med kultureliten, var en av Sveriges mest eftertraktade skribenter - och landets första riktiga grävande journalist. Hon levde med samer i ett halvår, hon wallraffade som piga (decennier innan Wallraff wallraffade) - jag har just läst den boken och ska skriva om den inom kort - hon levde i Sibirien i flera år och skrev om livet i vulkanens skugga. Hon slet som ett djur och sken som en stjärna - men allt till ett högt pris. En dag tystnade Ester Blendas röst. 
 
Fatima Bremmer har gjort ett helt fantastiskt forskningsarbete här - och dessutom skrivit en bok som är lika engagerande och spännande som den mest efterlängtade deckare. Jag lyssnade på den, inläst av Marie Richardson - mycket bra även det. 
 
Ska du läsa en faktabok under 2018 så låt det bli Ett jävla solsken - den är verkligen häpnadsväckande och så oerhört fängslande. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Jag har varit väldigt ambivalent kring om jag ville läsa denna eller inte. Dels blir jag ibland lite avtänd av sådant som "alla" läser på en gång, vilket definitivt var fallet med denna. Dels drar jag öronen till mig lite grann när det handlar om tidsresor och fantastik. Men så sa det pang i helgen som gick och jag bestämde mig för att ge den en chans. Och ja, det är jag väldigt glad för. 
 
Men det känns svårt att skriva om den, så jag ska inte bli så långrandig, faktiskt. 
 
I berättelsens mitt står en ung kvinna som befinner sig på en rättspsykiatrisk klinik i Göteborg. Hon var inblandad i ett terrordåd ett antal år tidigare, mot en seriebutik i stan som hade bjudit in en tecknare som karikerar islam. En författare kommer till kliniken då hon bett om att få tala med honom, och då ger hon honom en berättelse hon skrivit och förklarar att hon kommit från framtiden för att berätta om hur det kan bli. 
 
Berättelsen hon ger honom är en mycket mörk dystopi, där den som inte skriver på ett medborgarkontrakt och svär "trohet" till Sverige varje år sätts i reservat, där de tvingas äta fläskkött och se kränkande filmer. Alla med utländskt påbrå måste alltid bära pass på sig och mycket av det vi tar för givet idag är förbjudet i framtiden. 
 
Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt om jag förstår hela berättelsen. Antagligen gör jag inte det, och det kanske inte riktigt är meningen heller. Men något som är säkert är att den sätter igång tankarna och är nästintill beroendeframkallande. Det är skrämmande och så oerhört trovärdigt - vilket naturligtvis gör det ännu mer skrämmande. 
 
Många tippar på denna som vinnare av den skönlitterära kategorin av Augustpriset, och det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Jag kryssar "nej, den vill jag INTE läsa" i Höstbingot - men nu är jag väldigt glad att jag gjorde det. 
 
 
Läs gärna mer hos till exempel enligt O, Fiktiviteter och Just nu, just här. Boken finns att köpa här eller här