Låt oss prata lite film!

Jag är egentligen inte jättebra på film, men nu har jag varit på bio tre gånger på sex dagar och även frekventerat min första Göteborg Filmfestival, så det kanske börjar vända? Jag skulle egentligen vilja se mycket mer film, men jag är dålig på att koncentrera mig så länge som det krävs... men jag ska öva. 
 
Låt oss prata kort om filmerna jag har sett i år, shall we? Bra! 
 
 
Första föreställningen jag såg på Filmfestivalen var Un Amour Impossible, eller En omöjlig kärlek, på Chalmers. En fransk dramafilm som är alldeles fantastisk. Gräsligt hemsk, men ett riktigt mästerverk. Och så väldigt fransk! Underbart. 
 
 
Samma kväll var det dags för High Life på Handelshögskolan. Det är väldigt speciellt tycker jag (på ett bra sätt!) att Robert Pattinson, som ju spelade Cedric i Harry Potter och Edward i Twilight, nu gör smalare grejer och indiefilm. Detta var kanske ingenting för mig, direkt, sci-fi och sen söndagskväll var inte bästa kombinationen till att börja med, men den var lite flummig. En av tjejerna som var med sa "But what do they WANT with this movie" och jag förstår lite vad hon menar. Tanken är intressant, ett antal dödsdömda fångar skickas ut i rymden och på rymdskeppet finns en läkare eller vetenskapsman (Juliet Binoche, underbara kvinna) som experimenterar på resten av besättningen. Nåväl, det var ganska underhållande ändå. Men ja. Inte min genre. 
 
 
Can you ever forgive me? visades en onsdagskväll på Draken och jag tyckte att den var fantastisk. Melissa McCarthy har jag nog bara sett i Gilmore Girls och Bridesmaids där hon är hysteriskt rolig, och hon är rolig här också, fast filmen är allvarlig. Den är baserad på den sanna historien om den stora förfalskerskan Lee Israel och det är en fantastisk film som verkligen förtjänar all uppmärksamhet den fått. 
 
 
Sista visningen på hela festivalen var The man who killed Don Quixote av Terry Gilliam, som varit på gång i tjugofyra år eller något sådant. Det var lite orättvist mot filmen att det var groteskt dåligt väder ute och att jag av oförklarlig anledning hade hemskt ont i magen, för jag ville bara därifrån och hem till sängen. Men det var en stökig film, visst är det äventyr som gäller men det var för mycket. Hela tiden när det kändes som om det måste räcka nu så kom ett nytt spår. Och jag gillar inte Adam Driver. Men det är kul för Gilliam, som ju ändå är något av en hjälte, att filmen blev gjord! 
 
 
Förra onsdagen bjöd min kompis Line med mig på förhandsvisningen av Eld & Lågor som Interflora körde på Bio Capitol. Jag har aldrig varit där förut så bara det var spännande! Och jag gillade verkligen filmen, den var pampig och färgglad och romantisk och sorglig och musikalisk och härlig - överträffade mina förväntningar! Dessutom var det extra trevligt att det bjöds på popcorn, Ramlösa Granatäpple och en bukett tulpaner ;-) 
 
I lördags var vi på Bergakungen och såg Sune vs. Sune. Sune har varit med mig i närmare trettio år och det är ju otroligt kul att det håller, för det gör det! Jag har förstått att böckerna har blivit lite mer anpassade till tidens anda, och det är ju skönt, för de var väl inte så fräscha förr. Och tänk hur många inkarnationer av familjen Andersson vi sett - från tecknade pappersdockor till Peter Haber som Rudolf, via Morgan Alling, och nu Fredrik Hallgren. Och fantastiska Sissela Benn som mamma Karin! Detta var en otroligt rolig film, men även tänkvärd för vuxna, vad gäller saker såsom avundsjuka och god kommunikation ;-) 
 
 
Det var meningen att vi skulle ha sett Help! efter middagen i torsdags, men då blev jag så gräsligt förkyld och mådde som en rishög, så den fick vänta till i söndags. Vilket var perfekt, faktiskt, alldeles lagom! Jag kände såklart till filmen, men hade ingen aning om vad den handlar om - en rafflande historia om människooffer... med massor av insprängd musik, förstås. Jättefin! Och dessa frisyrer... vi spekulerade ganska mycket kring om grabbarna hade egna fönansvariga som fixade till dem varje morgon... 
 
 
Och igår - If Beale Street could talk på Aftonstjärnan på Slottsberget på Hisingen. Den sålde ut på nolltid på Filmfestivalen, så det var roligt att se att Aftonstjärnan skulle köra den. Jag har aldrig varit där förut, men kommer gärna tillbaks för åh, så charmigt det var. Och vilken underbar film! Jag blev så himla tagen av den. Så vackert, så mycket stämning, så mycket orättvisa. Och så himla väl skådespelat! Jag började på boken av James Baldwin som filmen bygger på när jag kom hem fast klockan egentligen var alldeles för mycket, och ser fram emot att spendera lite mer tid med Tish, Fonny och de andra - även om jag vet hur det går... 

En kort krönika om sju mord av Marlon James

    
 
 
 
 


Denna har legat på min TBR-lista sedan den kom ut. Jag har farit med fingret över "ta bort"-knappen många gånger, men så har jag tänkt en vända till och låtit den vara kvar. Till slut fick jag bestämma mig, helt enkelt. Läste på Goodreads vad mina vänner sagt - det var bara två som hade läst den och båda tyckte att den var gräsligt jobbig till en början på grund av alla olika berättare och på grund av att den till stor del är skriven på jamaicansk patois. Inte det enklaste, nej, även om jag faktiskt snappat upp en del under tiden i södra London. Och ni som känner mig och mitt läsande vet ju att jag är allergisk mot för mycket folk och för många berättare, jag tappar fokus och det blir så sjukt stökigt. Sex sidor persongalleri i början... nä. 
 
Fast jo, för jag bestämde mig ändå för att läsa den. Och när jag hade bestämt mig upptäckte jag att den kommit ut på svenska under 2018, så jag kunde varva svenska och engelska lite grann. Sagt och gjort - jag tog screenshots på hela persongalleriet så att jag kunde kolla där och så var det liksom bara att köra. 
 
Och visst är det jobbigt att ta sig in i den. Det är så blodigt och gangstrigt och våldsamt och fattigt att man kan bli mörkrädd för mindre. Men det lossnar, det gör det, och det trots att det som sagt är så många berättare. Det är gängmedlemmar som samsas med en före detta politiker som talar från de döda och CIA-medarbetare och unga kvinnor och journalister. 
 
Vi är alltså på Jamaica. Bokenn cirkulerar kring mordförsöket på Bob Marley, som är en ständig närvaro trots att han aldrig nämns vid namn. Det handlar om gängkrigen på ön, om politiken såväl officiellt som inofficiellt, om arbetslöshet och laglöshet, mord och våldtäkt - och kärlek, lojalitet och empati. Det är helt enkelt en fantastiskt bok, väl värd Man Booker-priset som den fick - och en riktig historielektion för någon som mig, som inte visste speciellt mycket alls om Karibiens historia. Den fick mig även väldigt sugen på att lyssna på reggae. 
 
Rekommenderas varmt! Men den är inte för känsliga, det är den inte. Finns att köpa här eller här

Älgbarnet av Meg Rosoff

Jag plockade upp denna i farten när jag var på biblioteket under en lunchrast för några veckor sedan och läste den sedan under ett par bussresor. Och oj, vad jag skrattade! Detta är en riktig liten juvel, i lättläst format, av förrförra årets ALMA-pristagare Meg Rosoff. 
 
Jess är sjutton år och har blivit oplanerat gravid med Nick. När vi träffar dem har de just fått sitt barn - en tio kilo tung älgkalv, som förlösts med kejsarsnitt. Det är inte jättevanligt att människor föder älgar, förklarar man på sjukhuset, men inte helt ovanligt heller och just älgar är vanligast bland icke-mänskliga bebisar. Så är det med det. 
 
Somliga av problemen som Jess och Nick erfar är sådana som de flesta unga föräldrar kan uppleva, somliga är lite annorlunda. Som när älgbarnet (Moosey på engelska, Älgis på svenska) blir brunstig på motsvarigheten till öppna förskolan och försöker klä av ett annat älgbarn klänningen, och diverse andra problem väl i skolåldern, där de andra barnen tycker att det är läskigt att han brölar åt dem. Älgar åldras lite snabbare än vuxna, så det går fort på alla möjliga sätt. 
 
Man kan läsa Rosoffs bok som en rolig historia, eller som en sorts liknelse med barn med särskilda behov, om kompromisser och om hur det kan bli när saker och ting inte blev exakt som man hade tänkt sig från början. Den är verkligen helt fantastisk - missa för jösse namn inte! I Sverige finns den utgiven på Argasso förlag och kan köpas här eller här. Jag läste den på engelska vilket jag skulle vilja rekommendera, om du kommer över den på biblioteket.