Fem svarta höns av Nevil Shute

 
Detta var sista boken jag behövde klämma för att bli klar med Bokutmaningen 2016 och punkten En bok din mamma rekommenderat. Mamma har pratat om denna länge men jag har väl känt på mig att det inte riktigt är min sorts bok. Och det kan jag inte säga att det är heller, men jag kan fortfarande uppskatta att det är en bra och välskriven roman. Den är bara lite lång. Och långsam. Och så. 
 
Boken börjar med att en ung kvinna i efterkrigstidens London, Jean Paget, får reda på att hon har ärvt massor av pengar. Hon bestämmer sig för att lägga en del av pengarna på att anlägga en brunn i Malaya, där hon spenderat tid under kriget. Vi får sedan följa hennes minnen ifrån den tiden, dels som krigsfånge och dels som del av ett malayiskt samhälle och till slut när hon återvänder till England. 
 
Och till slut, i "nutid" har hon fått sina pengar och reser åter till Malaya för att bygga brunnen. Hon får reda på att en man hon träffade under sin första tid där, Joe Herman som var den som stal titelns fem svarta höns och dömdes till döden för brottet, har överlevt sitt straff och åkt till Australien. Hon reser dit för att leta rätt på honom - det är bara det att han i sin tur har rest till England för att leta rätt på henne. 
 
Så ja. Mycket romantiskt och väldigt l å n g s a m t - men en fin berättelse ändå, som hade kunnat vara 150 sidor kortare. Ja, jag vet, jag säger så ganska ofta ;-) 
 
Och den historiska aspekten är väldigt, väldigt intressant. Trots att jag har läst en kurs i Post-Colonial Fiction just i England vet jag nästan ingenting om Malaya. Nu vet jag mycket mer! 
 
 
 
Det är inte så lätt att hitta andra som har skrivit om boken på svenska, men det finns en hel del engelska recensioner om man googlar på A town like Alice, som den heter på engelska och som väl är en betydligt klatschigare titel. Den har blivit film också och fick då den upplyftande svenska titeln Våld i Malaya
 
Jag kan heller inte hitta den på svenska på någon nätbokhandel, men jag läste den på engelska och den är inte svår. Här eller här kan man klicka hem den. 

2016: 12 - Bridget Jones - Mad about the boy av Helen Fielding

Som jag har älskat Bridget Jones. Har läst böckerna flera gånger om och tycker fortfarande att de är fantastiska. 
 
Bok nummer tre? Nja. 
 
Nu är Bridget 51 år, änka med två små barn och ett ohälsosamt intresse för riven ost i plastpåse. Hon har kvar sin "urban family", men av någon anledning har Shazzer förflyttats till Kalifornien och äktenskap med en oljemiljonär, och istället har Talitha kommit ombord. Jaha. Oklart varför - fast någon recensent skrev att Shazzer var tvungen att bli förflyttad, för annars hade hon mördat alla de andra karaktärerna för de är så otroligt menlösa i denna boken. 
 
Bridget raggar på Twitter, bland annat. Okej, tänkte jag, när jag började lyssna på denna i svensk översättning läst av Rachel Mohlin i höstas, så var det ju faktiskt sisådär 2009 och det var väl då denna kom ut? 
 
Nä, det var det inte. 2013! Vid det laget var ju Twitter ganska överspelat, i alla fall i den meningen av ordet social. Jag har aldrig varit något jättefan av Twitter men har vänner som var smått besatta och absolut skötte sitt dejtingliv via Twitter och DMs och allt vad det är. 
 
Dessutom, när vi ändå är inne på det ämnet, så blir jag lite utmattad när jag läser de bitarna då Fielding uppenbarligen inte ens vet hur Twitter fungerar... suck. 
 
Men jag ska inte hänga upp mig på det. Eller, det kanske är just det jag ska - för denna biten är oerhört lam och det är tyvärr hela boken. Alltså, jag skrattade faktiskt högt några gånger (jag säger bara Daniel Cleaver och diskmedlet) och därför får boken trots allt en trea av mig - men nej, det är ingen bra bok. Tyvärr - en besvikelse. 
 
Och jag listade ut vem som skulle vara Bridgets love interest i slutet efter typ trettiofem sekunder. Bara så ni vet.