Nej och åter nej av Nina Lykke

Ingrid och Jan har varit gifta i tjugofem år. De bor i Oslo tillsammans med sönerna, som egentligen är för stora för att bo hemma och som stökar ner i köket och har bromsspår i kalsongerna. Samlivet sköts nogsamt en gång i veckan, men Ingrid är trött på allt nu. Arbetet som lärare är inte längre stimulerande och det mesta är rätt lacklustre
 
Jan, däremot, har just blivit befordrad på jobbet. Numera departementschef, med tankar på den yngre kollegan Hanne, som är barnlös, i mitten av 30-årsåldern och som känner sig lite kvarlämnad när alla väninnor gifter sig och får barn. Porträttet av Jan är ibland så träffsäkert att jag blir förbannad, vissa av hans repliker är så mansbebisaktiga att man baxnar. 
 
Vi följer dessa tre vuxna i en bisarr, absurd, mörk, hysterisk och tänkvärd triangelhistoria under något år. Otroligt träffsäkert och på sina ställen väldigt roligt - jag lyssnade på boken, och vaggades ibland in i en falsk trygghet där folk är som folk är mest - och så plötsligt händer något fullständigt vansinnigt, så att jag får pausa ljudboken vid Chalmers och backa en minut för att se om jag verkligen hörde rätt... 
 
Jag tycker oerhört mycket om Nej och åter nej och är glad att den är nominerad till Årets bok för det är den sannerligen värd. 
 
Förra veckan gästade Lykke Lundströms Bokradio, och det programmet kan du lyssna på här. Jag rekommenderar det varmt! Och så läser du boken, också. Den finns att köpa här eller här

Spjärna mot udden av Christine Falkenland

Igår kväll hade vi bokcirkelträff med tema Christine Falkenland - alltså så fritt och enkelt som det kan bli - läs något valfritt! Någon hade läst den nya, Själasörjaren, någon hade börjat men lagt av. Någon hade läst Sfinx och någon hade lyssnat på Miserere, en bit tonsatt lyrik. Jag bestämde mig för Spjärna mot udden för några veckor sedan då den var lagom i format och utspelar sig i samtiden - jag är inte alltid jättebra på historiskt så det kändes säkrast så. 
 
Eva har flytt Sverige och sitt äktenskap. Hon och maken försökte utforska sin sexualitet i ett öppet förhållande, men det resulterade i att maken hittade en ny permanent partner. Nu söker Eva bekräftelse och förälskelse, utan slentrian och åldrande. Själv är hon en sorts övervintrad vamp bakom en mask av smink och hårförlängningar. 
 
Hon dras till transsexuella kvinnor som en form av reaktion mot modern som nu är död, hon utforskar på något vis könsbegreppen genom detta och det är så otroligt fascinerande. 
 
Namnet på journalisten som skrev recensionen i Hallands Nyheter har tyvärr fallit bort, men hen skriver: "Denna historia om demimondens ålderdom är inte bara en raffinerad och fascinerande psykosexuell fallstudie och genusundersökning."  - och det är på pricken. Språket är strålande, både när det är realistiskt och lyriskt och ja, jag är imponerad. Detta är min första kontakt med Falkenland utöver när hon läste ur Själasörjaren på biblioteket för ett tag sedan och jag kommer absolut att läsa mer. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Never let me go av Kazuo Ishiguro

 
Det är ju onekligen väldigt härligt med en nobelpristagare som man - jag - blir sugen på att läsa. Så är det med Ishiguro! För några veckor sedan hade jag nöjet och äran att lyssna på hans svenska översättare på Stadsbiblioteket, vilket verkligen inspirerade lite extra. 
 
               
 
Never let me go är kanske den av Ishiguros romaner som fått mest uppmärksamhet, vid sidan av Återstoden av dagen. Detta är säkert delvis för att det gjordes film av den med bl.a Keira Knightley 2010 - som jag såg dagen efter att jag läste ut boken och verkligen gillade, den rekommenderas! Finns på Netflix. 
 
Berättaren i Never let me go är Kathy. Hon är nu 31 år och arbetar som vårdare - hon berättar sin historia i nutid men främst i minnen. Hon växte upp på en internatskola på engelska landsbygden, Hailsham, där hon och hennes kamrater blev intalade att de var speciella, särskilda, viktiga för framtiden. Det var de också, eftersom de är klonade och "uppdrivna" för att senare i livet donera livsviktiga organ till dödligt sjuka människor, på "utsidan". 
 
Efter skoltiden utbildas man till vårdare och tar hand omandra som ska eller har donerat organ - innan man själv är vuxen nog att börja donera. De flesta klarar två, tre, kanske fyra donationer innan de "fullbordar", alltså avlider i sviterna av de stora operationerna. 
 
Under sin tid som vårdare träffar Kathy på två av sina vänner från skoltiden och tiden strax därefter, Ruth och Tommy, vilket återuppväcker minnen och vänskaper. 
 
Det är en ganska rättfram, varm berättelse som väl främst handlar om vänskap och kärlek, barndom och ungdom - men det fruktansvärda som pågår omkring dem finns förstås hela tiden i bakgrunden. Det är ju en helt absurd idé för oss idag, men jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är så fjärran. Kanske inte kloning och "uppfödning" av barn, men vetenskapen går framåt med sådana stormsteg att ingen vet vad som kan tänkas finnas i framtiden. 
 
Jag tycker riktigt, riktigt mycket om boken och blir än mer sugen på att läsa mer av Ishiguro. Lågmält, värdigt, effektfullt. 
 
Titeln, undrar du - varför är den inte översatt? Det finns en bra förklaring - det är en låttitel! Dock påhittad - men läs gärna mer här när du läst boken, jag tycker att det var hemskt intressant. (Kanske extra intressant för att översättaren berättade att hon aldrig har kontakt med Ishiguro via mail eller liknande under översättningen då han är hemskt privat, men att musikjournalisten inte verkar ha dragit sig för att ta kontakt och fått väldigt utförlig information...!) 
 
Boken finns att köpa här eller här