Felsteg av Maria Adolfsson

Flera vänner har läst Felsteg och hyllat den - jag ville egentligen vänta på e-boken för det händer allt som oftast att deckare inte riktigt funkar som ljudböcker för mig för jag tappar koncentrationen när jag lyssnar t.ex på bussen, och så dör fem personer och sju häktas och jag har bara suttit och tittat drömskt på sälstatyerna i Sannegårdshamnen eller fungerat över om det är Vinga jag ser längst där ute... ja, ni fattar. 

Men - det var så många som har pratat om hur bra denna är att det fick bli ljudbok ändå. Och det funkade fint! Angela Kovacs är verkligen en av mina favorituppläsare. 
 
Doggerland är en ögrupp mellan Storbritannien, Holland och Skandinavien. (Jag tänker mig att det ligger där Doggers Bankar ligger, förstås.) Det tar inte lång stund innan jag helt och hållet köper detta och tror helt och hållet på denna pittoreska men vindpinade lilla stat. Personerna har namn som hade kunnat komma från Storbritannien, Nederländerna eller Skandinavien och det finns fördomar om diverse folk från diverse ställen - precis som det är i verkligheten, förstås, men det här med ett fiktivt land är himla häftigt. Alla jag har pratat med säger samma sak - Doggerland finns efter en halvtimme. 
 
Karen Eiken Hornby, kriminalinspektör, vaknar morgonen efter Oistra, den stora ostronfesten. Tyvärr är det i ett hotellrum och tyvärr ligger hennes chef bredvid. Inom några timmar kallas hon in till arbetet - en kvinna har slagits ihjäl i sitt hem och Karen måste leda mordutredningen - eftersom den mördade kvinnan är polischefens före detta fru. 
 
Det blir en otroligt spännande berättelse - men i ett alldeles lagom tempo! Ibland tycker jag att det blir alldeles för rafflande och ibland alldeles för segt, men här hålls takten och tonen på en bra nivå hela vägen igenom. Till och med upplösningen känns sansad och väl genomtänkt, ingen galen action och galenskap. Dessutom kan jag uppskatta att det inte är så himla... kladdigt. Miljöbeskrivningarna är underbara, påminner om Shetlandsbeskrivningarna i Ann Cleeves böcker men med ett annorlunda klimat - jag skulle gärna vilja besöka Doggerland. Detta ska bli en trilogi eller serie beroende på vem man lyssnar på och jag längtar verkligen efter att läsa vidare. Karen har drag av de klyschiga poliser vi så ofta läser om, men på något vis är hon för mig alldeles unik. 
 
Missa inte Doggerland. Boken finns att köpa här eller här

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe

Camilla Grebes Husdjuret är nominerad till Årets Bok 2018 och trots att den är fristående är jag lite för förtjust i att läsa serier i ordning för att inte läsa denna, Älskaren från huvudkontoret, först. Av någon anledning har jag trott att den har någonting med Ryssland att göra - jag kan verkligen inte förklara varför. Någon förväxling, antar jag. Men vi befinner oss i Stockholm, på en av de stora klädkedjorna, där den unga tjejen Emma jobbar - och där hennes älskare är vd. 
 
När de ska äta sin förlovningsmiddag tillsammans dyker han inte upp. Verkar vara spårlöst försvunnen. Och kort därefter hittas en ung kvinna mördad, halshuggen, i hans hem i Bromma. 
 
Peter Lindgren är polisen som kopplas in på fallet. Tillsammans med beteendevetaren Hanne Lagerlind (som även är hans före detta älskarinna och som har en begynnande sjukdom) börjar han nysta i fallet - det visar sig nämligen att det liknar ett annat mord, många år tidigare, men det verkar inte finnas några uppenbara kopplingar. Och även om man är ganska säker på vem offret är tar det tid att identifiera henne. 
 
Jag gillar vinklarna med olika perspektiv, men det blev lite rörigt för mig. De här klyschiga poliserna är ganska tröttsamma, men jag kan absolut tänka mig att läsa om Peter Lindgren igen - vilket jag såklart tänker göra, eftersom jag planerar att läsa Husdjuret. Men Älskaren från huvudkontoret lämnar inga särskilda spår hos mig. Jag har läst och älskar serien om Siri Bergman som Grebe skrivit tillsammans med sin syster Åsa Träff, och det är inte utan att jag längtar efter dem. 
 
Boken finns att köpa här eller här
 
(PS: Googlade. Grebe skrev en bok tillsammans med Paul Leander som heter Dirigenten från St. Petersburg. Så var det alltså.) 

Nej och åter nej av Nina Lykke

Ingrid och Jan har varit gifta i tjugofem år. De bor i Oslo tillsammans med sönerna, som egentligen är för stora för att bo hemma och som stökar ner i köket och har bromsspår i kalsongerna. Samlivet sköts nogsamt en gång i veckan, men Ingrid är trött på allt nu. Arbetet som lärare är inte längre stimulerande och det mesta är rätt lacklustre
 
Jan, däremot, har just blivit befordrad på jobbet. Numera departementschef, med tankar på den yngre kollegan Hanne, som är barnlös, i mitten av 30-årsåldern och som känner sig lite kvarlämnad när alla väninnor gifter sig och får barn. Porträttet av Jan är ibland så träffsäkert att jag blir förbannad, vissa av hans repliker är så mansbebisaktiga att man baxnar. 
 
Vi följer dessa tre vuxna i en bisarr, absurd, mörk, hysterisk och tänkvärd triangelhistoria under något år. Otroligt träffsäkert och på sina ställen väldigt roligt - jag lyssnade på boken, och vaggades ibland in i en falsk trygghet där folk är som folk är mest - och så plötsligt händer något fullständigt vansinnigt, så att jag får pausa ljudboken vid Chalmers och backa en minut för att se om jag verkligen hörde rätt... 
 
Jag tycker oerhört mycket om Nej och åter nej och är glad att den är nominerad till Årets bok för det är den sannerligen värd. 
 
Förra veckan gästade Lykke Lundströms Bokradio, och det programmet kan du lyssna på här. Jag rekommenderar det varmt! Och så läser du boken, också. Den finns att köpa här eller här