Det nionde brevet av Catrin Ormestad

Det nionde brevet var senaste cirkelboken i den digitala bokcirkeln Kulturkollo läser! Mycket trevligt format som fungerar väldigt bra, tycker jag. Nästa bok blir Sommaren utan regn av Maggie O'Farrell förresten, haka på du med! Jag har inte läst något av henne tidigare, men har hört mycket gott. 
 
Nåväl. Det nionde brevet var en ny titel för mig, men den kom ut för några år sedan. Boken utspelar sig på Gräsö i Upplands skärgård, dels i en inte så distant dåtid, dels i nutid. Byns matriark Lea Höjer ska begravas, och hemmasonen Walter går på den numera olönsamma gården och funderar på framtid och dåtid. En mystisk, mörk man dyker upp på begravningen, men vem är han och vad vill han? 

Walters dotter Juliana kommer hem från New Delhi, där hon numera är bosatt och arbetar som frilansjournalist, för att övervara begravningen. Hon och den mörke främlingen som slagit upp sitt tält på deras mark finner hastigt varandra - men Walter är skeptisk. Han får dåliga vibbar av Orlando, som han heter, och av någon anledning bringar hans närvaro tankarna till den där sommaren på femtiotalet när ett tivoli kom till Gräsö, och de underbara och ödesdigra händelserna då... 
 
Det handlar mycket om hemligheter och lögner, om familj, kärlek, att släppa taget och kanske att ta nya tag. Men mest av allt handlar det nog om glesbygd och klaustrofobi - som jag skrivit om tidigare blir jag oerhört stressad av tanken på små samhällen där alla känner alla och vet allt om vem som gör vad - hela tiden. Där rykten går och blir sanning för någon, där misstankar frodas och fördomar blomstrar. Dock gillar jag som alltid miljöer vid havet, och berättelsen om skärgården och dess avtagande liv är fin. 
 
Jag tyckte om boken, men var ändå inte helt såld. Vissa bitar är lite för uppenbara, vissa kanske jag inte förstår. Men personskildringarna är fantastiska, särskilt den av Walter tycker jag... som liksom inte kan komma ifrån sina rötter och på något vis känner sig tvingad att ta hand om familjegården, även om den inte längre lönar sig och knappast kommer att göra det framöver. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Västmanländskan, Boklysten, Fru Es böcker, Boktanken
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här

Tiden är inte än av Elin Boardy

 
 
Jag hade pratat med en vän om denna samma dag som den låg i postfacket - tack Wahlström och Widstrand! Jag har tidigare läst och älskat Allt som återstår och Mot ljuset - Mary Jones historia har jag inte hunnit till ännu, men det kommer. Blev därför väldigt glad när jag såg att denna var på väg, och ännu gladare när jag fick chansen att läsa den så tidigt! 
 
Vi befinner oss i mitten av 1300-talet - huvudpersonen har inte haft någon större anledning att hålla ordning på vilket år det är på sistone. Hon flyr Sverige, flyr pesten, på en sillabåt från Falsterbo. Vi får följa hennes resa, främst till fots, över kontinenten där hon ser vad sjukdomen åsamkat världen. Nu skriver jag hon, men kvinnan blir man ganska snabbt genom att kapa av sig flätan och gå i hosor och kjortel för att vara mer tryggad i sin ensamhet. Därmed är vår huvudperson mycket flytande, lite likt Tintomara som någon skrev på Goodreads - en androgyn gestalt med många olika namn. 
 
Hen träffar alla möjliga människor, från medicinkunniga till gycklare, handelsmän och andra resande. Det finns ingen destination, förutom under korta perioder - det är resan och flykten som är målet. 
 
Det här med att mer eller mindre planlöst förflytta sig över den europeiska kontinenten beroende på var man kan och får stanna i sin flykt från faran kan vi ju känna igen. Det post-apokalyptiska tillståndet likaså - inte konkret, men faran i vad som sker i det politiska klimatet omkring oss, och om vad som eventuellt kan hända - även om det inte just är en pandemi som hotar oss utan en annan sorts bruna bölder... 
 
Språket är så vackert. Så delikat avmätt och på något vis anonymt, liksom huvudpersonen. Underbar bok, jag rekommenderar den verkligen. 
 

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

 
 
Jag lyssnade på denna på engelska i somras, men när Wahlström & Widstrand hörde av sig och frågade om jag skulle vilja recensera den på svenska kunde jag ju omöjligt låta bli! Men eftersom det var såpass nyss som jag lyssnade och skrev om den så kommer jag att återanvända texten om innehållet och hoppas att det inte gör något! 
 
Konceptet är sådant att Sittenfeld har, som del av The Austen Project, gjort en egen tolkning av Stolthet och fördom. Som jag inte hade läst förrän just i somras - jag ville nämligen ha lite koll på den innan jag gav mig på Sittenfelds variant, det hade känts lite underligt annars. Men jag fuskade lite och lyssnade på en "abridged version" - men skäms inte ett ögonblick för det. Nu var förlaget rara nog att skicka med även Stolthet och fördom i paketet, så jag ska se till att läsa den på riktigt nu under vårvintern också. Tack snälla för det! <3 
 
Familjen Bennet har förflyttats till USA - Cincinnati, främst. Jane och Liz bor i New York men har kommit hem till Ohio efter att Mr Bennet blivit sjuk. Mary, Kitty och Lydia bor fortfarande hemma. Mary pluggar och Kitty och Lydia ägnar sig mest åt crossfit, och att reta Mary för hennes eventuella homosexualitet. Mr & Mrs Bennet påminner mig om Emily och Richard Gilmore och det är nog dem jag sett framför mig under lyssningen också. Inte alls dumt. 
 
Chip Bingley är i Sittenfelds tappning läkare som varit med i någon variant på The Bachelor, där han krossat hjärtan på löpande band och gråtit i TV. Med sig har han kompisen, hjärnkirurgen Darcy, grinig och kantig men åh, så stilig. Det visar sig att familjen Bennet lever långt över sina tillgångar, och därmed är förstås Mrs Bennet ännu mer sugen än tidigare på att gifta bort döttrarna och få lite hjälp med försörjningen. (Döttrarna har förresten åldrats en del från Austens variant - Jane fyller fyrtio under handlingens gång.) 
 
Underbart satiriskt, vasst, ohämmat, rörande och roligt. Man blir förstås vansinnig på både folk och omständigheter, men det är ju så det ska vara. Många kritiker anser att Austen själv skrev satir över sin samtid, och då är detta dubbelt upp. Otroligt bra! 
 
Några ord om den svenska översättningen: jag tycker att Molle Kanmert Sjölander har lyckats riktigt bra! Det är inte så ofta som jag har läst originalutgåvan innan jag läser en översättning, men det var kul. Det flyter på fint, jag gillar ordvalen och det är konsekvent, sammanhängande och utan konstigheter. Faktiskt tror jag inte att jag hajade till över något särskilt och det hör inte till vanligheterna! 
 
Jag rekommenderar denna varmt, vare sig du är ett Austen-fan eller ej - historien håller nämligen fint alldeles för sig själv också :-) Fem stjärnor, på gränsen till sex! 
 
 
 
 
 
 
Du kan köpa boken här eller här!