Se på oss nu av Geir Gulliksen

Jag förstår verkligen inte hur detta har gått till - jag läste nämligen Se på oss nu i september, men det visade sig i något sammanhang nyss att jag faktiskt aldrig skrev något om den. Märkligt, för jag tycker mig till och med minnas att jag har gjort det. Nåväl - inlägget finns ingenstans, så jag skriver en rad nu för att åtminstone ha det hela dokumenterat ;-) Det kan vara så att jag fick nog av allt snack om boken (och bröstmjölk) och lyckades förtränga att jag skulle skriva något om den också... 
 
För visst blev det prat om Se på oss nu, när den kom i höstas. Berättelse om ett äktenskap väckte också känslor, men denna var något alldeles i hästväg. Fortfarande hör jag den tas upp i poddar och fortfarande pratas det om samma sak. Bröstmjölk! 
 
Varför bröstmjölk, undrar du, om du inte har läst den. Och det ska jag berätta, utan att spoila något eftersom denna bröstmjölk diskuterats överallt i ett knappt halvår nu ;-) 
 
Liksom Gulliksens förra roman möter vi en medelålders man, Hans. Han lever med Ingunn och har det väl ganska bra, jobbar med PR för politiker och lever gott på det. På ett bröllop träffar han den mycket yngre Harriet, som är konstnär och frisinnad (och kanske något av en förväxt Manic Pixie Dream Girl). Hon har nyss fött barn och har problem med onda bröst, och då erbjuder sig Hans att assistera henne med mjölkstockning genom att massera henne. Helt platoniskt, sägs det förstås, men innan vi vet ordet av är Hans och Harriet uppe i en karusell av känslor, där Hans känner sig tvingad att ta reda på vad det egentligen är som pågår. 
 
Det ställs frågor och görs jämförelser av saker såsom kärlek och begär - eller kan båda känslorna existera samtidigt? 
 
Jag tycker att detta är riktigt intressant och väldigt välskrivet. Många ställer sig negativa till boken och kallar Gulliksen gubbsjuk - jag tycker inte riktigt att man kan tänka så, även om jag vill ge Hans på nöten. Jag lyssnade på Gulliksen på Bokmässan, i ett fantastiskt samtal med Nina Lykke, och det är uppenbart att han ser på Hans som en delvis humoristisk figur, med alldeles för mycket fokus på sig själv. 
 
Fantastiskt välskrivet. Boken finns att köpa här eller här

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour

Sami växer upp i Homs i Syrien, i en kärleksfull, stor, varm familj.  Barndomen är trygg, men när han blir äldre blir det mer och mer tydligt hur regimen förtrycker civilbefolkningen och han får erfara detta på närmare och närmare håll. 
 
Han jobbar sig fram så gott det går. Startar eget inom IT tillsammans med en vän och försöker undvika att göra militärtjänstgöring, men till slut hamnar han i armén trots allt och blir kartritare, eftersom han visar sig ha stor talang för just teckning. Han blir kvar inom det militära efter den obligatoriska tjänstgöringen och blir därmed indirekt delaktig i attackerna och övergreppen på civilbefolkningen. 
 
Hans flickvän Sarah, som han träffade redan innan det militära, är med i motståndsrörelsen och en av många som börjar demonstrera emot regimens förtryck. En dag får Sami ett sms av henne där hon berättar att demonstranterna blir beskjutna. 
 
Förlaget sammanfattar bättre än jag någonsin skulle kunna göra: "De hemlösa katterna i Homs är en varm och skakande roman om revolutionens hopp och krigets fasor, en unik inifrånskildring av en stad i ruiner i efterdyningarna av den arabiska våren. Det är en berättelse om död och lidande, men ännu mer om liv och kärlek." 
 
Så otroligt bra och medryckande - smärtsamt, tungt, men samtidigt fullt av hopp och värme. Du får inte missa denna, den borde bli obligatorisk läsning. Eva Nour är en pseudonym, för att skydda Sami och hans familj. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Syskonen av Tessa Hadley

    
 
 
Syskonen träffar vi fyra vuxna syskon, med olika liv och i olika familjekonstellationer, när de ska ha tre veckors gemensam semester i sin barndoms sommarstuga - morföräldrarnas gamla prästgård, på landsbygden i södra England. Alice kommer med sitt ex tonårsson, Fran med sina barn, Roland med sin dotter och nya fru, Harriet för sig själv. Alices före detta bonusson ämnar förföra Rolands dotter, systrarna har svårt att acceptera den nya, eldiga, sydamerikanska frun Pilar, Frans barn utforskar det öde grannhuset och hittar något fasansfullt, och den före detta revolutionären Harriet får hela sin självbild ställd på huvudet när hon plötsligt inser något om sig själv. 
 
Det låter actionfyllt, inte sant? Det är det inte - det är lågmält och stillsamt, men berättelsen kryper på en. Vi kommer karaktärerna extremt nära inpå livet, familjen och relationerna utforskas på ett nästan plågsamt tätt sätt, och Tessa Hadley är en otrolig berättare. Jag läste på engelska och har förstått att jag nog gjorde rätt i det, då många har kommenterat att den svenska översättningen är lite märklig. Så läs gärna på originalspråk, om möjlighet finns! 
 
Det är så engelskt, så engelskt, vilket förstås sätter fart på denna anglofil. Jag älskar landsbygden i England, även om jag älskar kusten ännu mer, och jag har så lätt att föreställa mig miljöerna. En gammal huskamrats föräldrar bor i en konverterad vattenkvarn i Sussex, 8-9 mil från London, och vi var där och bodde över några helger för många år sedan. Promenerade på fälten och badade i den gamla dammen och gick flera kilometer genom skogen för att komma till närmsta pub, och spelade cricket i trädgården. Jag kan känna doften ännu, och det är precis så jag föreställer mig miljöerna som Hadleys karaktärer befinner sig i. Underbart! 
 
Boken finns att köpa här eller här