Gingarderoben av Leslie Jamison

Jag kände inte till Jamison innan alla började prata om Gingarderoben för några månader sedan. Såpass att jag fick stå i kö på biblioteket ganska länge innan det blev min tur... men till slut, så. Om den var värd väntan? Ja, det tycker jag. 
 
Stella bor i New York och jobbar på karriären. Och på att dejta och träffa kompisar och ja, det där man ska göra på Manhattan som twenty-something. När hennes mormor i Connecticut blir sjuk blir hon tvungen att ta pendeltåget dit fyra kvällar i veckan för att ta hand om henne. Strax innan mormorderns oundvikliga död berättar hon att Stella har en moster Matilda - Tilly - som lämnade familjen i tonåren. Man vet bara att hon bor någonstans i öknen i Nevada. 
 
Stella känner att hon behöver lämna dödsbudet personligen, och reser till Nevada för att leta reda på Tilly. Hon hittar henne på en campingplats för långtidsboende - trailer park, om du vill -  där hon lever ett djupt destruktivt liv med alkoholen som bästa vän och värsta fiende. Det finns en son också, en lyckad sådan, som lovat hjälpa till när modern blir nykter, om det någonsin sker. Till slut bestämmer sig Stella för att göra det hon kan och flyttar ihop med Tilly och sonen i San Francisco. Det är väl egentligen här den verkliga kampen börjar. 
 
Vi får en väldigt drabbande berättelse av Jamison - kontraster, minnen, kärlek, missmod, övermakt och sorg. Det blir en berättelse om tre generationer av kvinnor, parallellt med berättelsen om det nutida livet i Kalifornien - jag älskar det. Så välskrivet och genomarbetat, riktigt skickligt. Hjärtskärande, vackert - och på sina ställen riktigt humoristiskt. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ölandssången av Tove Folkesson

 
 
Jag har läst Kalmars jägarinnor och Sund av Tove Folkesson tidigare - de två första böckerna i trilogin om Eva Zachrisson. Jag älskade Kalmars jägarinnor och tyckte mycket om Sund - så såg förstås fram emot att träffa Eva en sista gång. Ölandssången är väldigt annorlunda gentemot de tidigare. Denna gången beger sig Eva till Öland, dels för att arbeta på sin uppsats om syntax på runstenar, men även för en sorts släktforskning. 
 
Hon sitter vid mormors smuliga köksbord, som vi suttit vid med henne många gånger tidigare. Läser dagböcker, brev, dödsannonser, tittar på teckningar om byns original Kalle, om Hella som stod utanför gemenskapen, om mormor själv och storbonden Ramström. Tar reda på vem hon är genom vilka de andra var. 
 
Det är poetiskt, lyriskt och på sina ställen ganska obegripligt - men jag tycker väldigt mycket om att läsa. När jag känner att jag inte riktigt hänger med är det bara att läsa vidare och njuta av orden, sammanhanget reder sig. Bra - men Kalmars jägarinnor förblir favoriten i serien för mig. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Lila av Marilynne Robinson

 
 
Detta var en av sommarböckerna för min ena bokcirkel. Jag ifrågasatte valet att läsa sista boken i en trilogi, men tydligen säger författaren själv att det går bra att falla in i historien från vilken av dem som helst, så att säga, så jag gav mig. (De andra två heter Gilead och Hemma.) 
 
Det känns ju som om Robinson blev känd i Sverige efter att Obama nämnde henne som en favoritförfattare för några år sedan, men det kanske bara är jag som har dålig koll. Hon fick ju faktiskt Pulitzerpriset 2005, men då hade jag nog allmänt dålig koll på annat än det jag läste på universitetet. 
 
Lila är en före detta luffarflicka som som mycket litet barn stals av kvinnan Doll och togs med ut på vägarna. Nu är hon vuxen och har efter några år på ett horhus i St. Louis hamnat i staden Gilead där hon träffar den åldrige pastorn John Ames (vi vet inte riktigt hur gammal, men han kallas hela tiden före "den gamle mannen" i Lilas sinne kan det nog vara 50 lika väl som 80.) Lila tampas med skammen från barn- och ungdomsåren, och boken innehåller överlag mycket skam och moraliska funderingar. Och religiösa, inte minst! Pastorn är from och gammaldags och tror att han kommer att återförenas med sin första hustru och son i himlen. Lila planterar rosor på deras gravar och är tyst. 
 
Jag tycker att det var en fin läsupplevelse, det är en lågmäld och vackert skildrad berättelse - men jag önskar nog ändå att jag hade läst böckerna i rätt ordning. Men så blir det ibland, det är inte första gången vi börjar i fel ände och sist kom jag knappt igenom boken (Torgny Lindgren, Dorés bibel) - men har fått det förklarat att jag borde ha läst de första innan. Nu har jag ju tappat sugen för dem - men det har jag inte för Robinson!