Note to self: Vintersport går bort av Marie Hammar och Abbe Lundquist

Jag var inte helt övertygad av första boken i Note to self-serien om Ottilia, det var jag inte - men jag plockade ändå upp bok nummer två, efter att ha läst goda omdömen hos vänner, och jo, nu lossnade det för Otto och mig!  
 
Nog för att det är fortsatt dråpligt och lite väl på sina platser - men jag gillar det. Det är loppis och hockeymatcher och inte minst - skolans årliga resa till fjällen! Otto har mest hållit på med hästar och dans förut, men man kan ju lära sig det mesta på YouTube nuförtiden, såsom off-pist och liftåkning. 
 
Riktigt så enkelt är det förstås inte. Men det är väldigt roligt. Och feministiskt! Det känns liksom jämställt rakt igenom, som det förstås ska vara, och så är det ju inte i alla bokslukarböcker... 
 
Boken finns att köpa här eller här

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius

Inte längre min återser vi Maja från Tio över ett. Hon och hennes familj har tvingats flytta på grund av flytten av Kiruna, och nu bor de på andra sidan stan - långt ifrån alla sprickor och gropar kring gruvan. I första boken kämpade Maja med panikångest och rädsla över att staden skulle försvinna ner i gruvan vid de nattliga sprängningarna. Hon är fortfarande ledsen över flytten, men problemen med psykisk ohälsa och tvångstankar har hon kunnat jobba med, och mår bättre. 
 
Pojkvännen Albin och familjen finns vid hennes sida, även om bästisen Julia borta i Luleå inte verkar vara som förut. Och när Maja får reda på att hennes gamla hus kanske kan räddas ändå tänds en gnista... 
 
Det handlar mest om relationer i denna uppföljare, och jag var faktiskt besviken när jag lade ner den. Det är livsfarligt att ha för höga förväntningar! Jag tyckte att vissa bitar var rent ältande, även om jag mycket väl minns hur det är att vara tonåring, och jag fastnade verkligen inte.
 
Efter att ha sovit på saken tänkte jag dock om, och ja - det är en bra ungdomsroman, som tar upp en problematik som nödvändigtvis inte hör till vanligheterna i en tonårsrelation, och det är bra. Dessutom gillar jag verkligen Laestadius sätt att skriva - och det jag behöver ta med mig härifrån är, som så många gånger förr, att inte hoppas för mycket på en bok. Särskilt på en uppföljare. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Älgbarnet av Meg Rosoff

Jag plockade upp denna i farten när jag var på biblioteket under en lunchrast för några veckor sedan och läste den sedan under ett par bussresor. Och oj, vad jag skrattade! Detta är en riktig liten juvel, i lättläst format, av förrförra årets ALMA-pristagare Meg Rosoff. 
 
Jess är sjutton år och har blivit oplanerat gravid med Nick. När vi träffar dem har de just fått sitt barn - en tio kilo tung älgkalv, som förlösts med kejsarsnitt. Det är inte jättevanligt att människor föder älgar, förklarar man på sjukhuset, men inte helt ovanligt heller och just älgar är vanligast bland icke-mänskliga bebisar. Så är det med det. 
 
Somliga av problemen som Jess och Nick erfar är sådana som de flesta unga föräldrar kan uppleva, somliga är lite annorlunda. Som när älgbarnet (Moosey på engelska, Älgis på svenska) blir brunstig på motsvarigheten till öppna förskolan och försöker klä av ett annat älgbarn klänningen, och diverse andra problem väl i skolåldern, där de andra barnen tycker att det är läskigt att han brölar åt dem. Älgar åldras lite snabbare än vuxna, så det går fort på alla möjliga sätt. 
 
Man kan läsa Rosoffs bok som en rolig historia, eller som en sorts liknelse med barn med särskilda behov, om kompromisser och om hur det kan bli när saker och ting inte blev exakt som man hade tänkt sig från början. Den är verkligen helt fantastisk - missa för jösse namn inte! I Sverige finns den utgiven på Argasso förlag och kan köpas här eller här. Jag läste den på engelska vilket jag skulle vilja rekommendera, om du kommer över den på biblioteket.